Först måste jag säga att jag hade en urhärlig lunchdate med Marie igår. Hon är gravid nu men det syntes knapp. Klart, hon är ju bara halvvägs. Det var faktiskt rätt skönt att sitta inne på Marieberg. Det brukar vara så varmt där, men igår var det ju så vidrigt varmt ute så det var riktigt svalt därinne.
Men till rubriken då. Jag ska ju börja arbetsträna och komma igång med livet igen. Jag tänkte att nu i början ha en lite lättsam arbetsplats. Att bara komma igång med tider och rutiner. Sen går jag tillbaka till socionomyrken när allt med rutiner funkar.
Jag gillar ju djur och tänkte att nåt med djur borde funka bra. Det är ju en fördel om man gillar jobbet och ser fram emot det när man ska igång. För det är skrämmande och känns ganska stort. Jag har så många misslyckanden i ryggen och vill ju inte ha ett till. Men jag vill börja jobba. Komma hemifrån, få en mening i tillvaron och inte minst få ordning på ekonomin.
Så jag har börjat ringa runt lite. Först gjorde AF det mesta, men de hade inte så stor tur så jag jagar platser själv. Jag trodde, i min enfald, att det skulle bli enkelt. Vem vill inte ha gratis arbetskraft liksom? Jag har inga större krav. Kan sitta i reception, klappa lite hundar, hjälpa till med vad som nu behövs. Men icke. Folk vill inte. Jag antar att de ser någon som arbetstränar som någon som behöver uppassning och därmed kanske blir en belastning? Jag vet inte. Jag är ju inte handikappad på nåt sätt. Jag har aldrig arbetat sen jag fick min korrekta diagnos och därmed korrekta medicinering. Så betungande tror jag inte att jag skulle vara. Det som kan hända är att jag inte fixar dyka upp vissa dagar, men är jag på plats så funkar jag klockrent. Så har det alltid varit när jag jobbat. Är jag på plats funkar det kanon. Men det är väl bara att leta vidare.
Just nu försvårar förstås semestrarna en del. Chefer är lediga och så. Men de kommer väl snart tillbaka,
Själv dör jag snart i värmen. Häromdagen gav jag och hundarna upp så vi la oss i sängkammaren med Ac:n på och bara flämtade. Kan nog bli likadant idag. Det är liksom inget mellanläge. Endera är det 100 grader varmt och helt vindstilla, eller så regnar det. Att rida kan man inte ens tänka på just nu. Då får man vänta tills sent på kvällen. Fattar inte de som ger sig ut mitt i solen i 30 graders värme. Det är ju inte bara värmen som stör. Alla dessa förbannade broms är ju värre. Vidriga varelser.
Hoppas det är bra med er i alla fall. Kom ihåg att dricka mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar