onsdag 2 juni 2010

En alldeles underbar tinkerdag

Efter jobbet drog jag direkt till Hööks. Skulle handla lite stallgrejer och passade på att köpa med grimludd till Garre. Jag avskyr ludd i alla former och tycker det är bedrövligt fult, men pållen har fått skav av grimman. Han är lite lurig att fånga så man vågar inte ha honom utan grimma heller. Så ludd blev det. Han behöver bara ha det på nackstycket så det ser ju inte så illa ut ändå.

Väl i stallet tog vi in alla 3 hästarna. Vi tänkte ta ut Garre o Dido samtidigt och vet ju inte om Titus fixar vara själv ute utan att spränga staketet, så han fick stå i det svala stallet så länge. Han hade gnäggat lite men för övrigt hade det gått bra.

Garre fick lokselen på sig och Jenny promenerade med honom och jag red Dido. Vi gick i skogen och båda hästarna tyckte det var skitroligt! Garre går som en klocka med selen på, han bryr sig inte alls. Han fick trava lite med den på och det rörde honom inte i ryggen. Dido fick välja stigar o det gick ju sådär. Det var rätt mycket vatten i skogen så vi fick vända flera gånger och byta stig men till slut kom vi ut nånstans iallafall.
Båda hästarna var jättenöjda över att ha fått klampa på i skogen. Dido är som en bulldozer o går fram var som helst.
Väl hemma körde vi bruksövning- vi öppnade grinden till gården jag o Dido. inga problem. Sen blev hästarna lite beundrade av stallägarnas gäster innan de fick bada av sig lite svett. Vi hann med att hänga o klänga på Garre och det gick också bra.

Jag är hopplöst förälskad i de där två hästarna. De är så himla coola. Så okomplicerade och alldeles fantastiska. Jag har aldrig känt mig så trygg på en hästrygg som på Dido. Det känns som inget bekommer honom, vi går fram på lång tygel överallt och det är liksom inga problem. Jag kan trava på lång tygel, jag kan fatta galopp var och när som helst. Behöver inte fundera på att passera det otäcka stället först eller fundera på vad som finns runt hörnet. Vi går fram var som helst och det är inte otäckt..alls..någonsin. Han är verkligen en drömhäst. det är väl så det ska vara att rida? Att känna full tillit och bara tycka det är roligt.
Garre är ju lika cool han. inget rör honom. Han är rädd om kroppen och bakskygg men omgivningen bryr han sig inte om. Han bara följer med och funderar inte så mycket. Tror han kommer bli en klippa att rida sen bara man kommer över gränsen med att komma upp och ner.

Dessutom är de väluppfostrade, snälla, mysiga, trevliga, kloka och så jäkla vackra så man blir gråtfärdig. Att hitta en häst som Dido händer inte ofta så stallägarna har haft galen tur. Jag kan bara önska att hitta någon som honom i framtiden. Man kanske ska släktforska o se om han har syskon hehe.

Nej men tinker ska det vara. ska jag ha häst ska jag ha en tinker. En hårig, stor, stark stabil pålle. Jag längtar till stallet varje dag nu för tiden. Härligt!

On another note: mina katter tycker att jag behöver äta mer. Det låg en slaktad fågel på min trapp idag när jag kom hem. Det var väl omtänksamt?

Nu ska tant ta nåt att dricka o sen sova... o längta till lördag då det är tinkerdags igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar