lördag 7 mars 2015

Tråkiga drömmar, verkliga drömmar, lustiga drömmar

Drömmar är fascinerande. Ibland drömmer jag så tokiga saker så man bara kan skratta åt det. Berättade en för Ilone häromdagen:
Jag hade fått ragg på en stilig lärare. Han var söt och snäll, högstadielärare. Efter ett tag hamnade vi hemma hos honom och jag sov över. Morgonen var inte riktigt lika härlig. Vi blev väckta av hans mamma, som jobbade som personal hos honom. Vi vaknade nämligen på ett boende för LSS-personer. Det var flera boende i huset. Helt plötsligt visar det sig att Mr Charming visst hade behov av blöja på dagarna. Kan ni tänka er att följa med ett fint ragg hem för att vakna och inse att ni är på ett boende för funktionshindrade och anledningen INTE är att ragget är personal.
Det var skitpinsamt. Hans mamma var snäll dock. Hur en man som är i behov av blöjor och massa personal kan vara högstadielärare förtäljde inte historien.

Ibland är dom tråkigare. Jag drömde häromdagen att jag tackade nej till att börja rida Eldas igen. Anledningen var att vi var 4 stycken som skulle rida regelbundet. Typ varannan vecka fick man rida 1 dag, varannan 2 dagar. Jag vill ju gärna träna och rida lite "seriöst" och det funkar inte. Ju fler kockar desto sämre soppa, ni vet. Jag tror inte det är bra att ha för många ryttare på en häst. Det är skillnad såklart på om någon vill åka häst i skogen ibland, men med flera som rider regelbundet, tränar och rider "seriöst" så tror jag det blir kaos. Det måste bli jättejobbigt för hästen att ena dagen ha de reglerna, nästa dag rider man si och nästa så. Jag tror liksom att allt bara blir halvdåligt. Så jag fick tacka nej för att det blev för mycket krångel.
Som tur var kunde jag åka med Virre och hennes fjordingar ibland så det blev inte helt tomt, men ledsen blev jag.

Sen har jag drömt så himla sann dröm ibland. Det handlar alltid om att jag lite impulsivt bestämmer mig för att en lägenhet närmare stan vore bättre. Så jag flyttar. Inget fel på lägenheten i sig, den är fin, fräsch och man har närmre till stan. Med lägenhet kommer dock jobbiga grannar och hög musik. Regler om var man får grilla, rasta hundarna osv. Jag blir alltid ledsen på mitt beslut och längtar tillbaka till mitt skabbiga, men härliga, lilla hus. När jag vaknar tar det några sekunder innan jag inser att jag faktiskt är kvar i huset på landet och kan bli lugn igen.

Sen har jag en återkommande mardröm som jag haft sen jag var liten. Den låter inte så hemsk men jag har fullständigt panik i den. Jag blir jagad av en man som bär mask. Jag vet inte varför eller vem han är, jag vet bara att jag är livrädd och flyr i panik. Till slut hamnar jag i återvändsgränd och mannen kommer närmre. För varje steg han tar börjar han plocka av sig masken, bara för att ha en ny mask under. Sådär fortsätter det tills jag vaknar, han kommer sakta närmre och för varje steg plockar han av ännu en mask. Jag får aldrig se vem det är, vaknar alltid innan.
Den har hängt med sen jag var liten och dyker upp ibland. Jag tycker inte masker är otäckt, men någon gång har jag sett film där personen haft en mask under masken och då sticker det till i magen,

Ja drömmar är underliga. Ofta underhållande men ibland ledsamma och otäcka. Jag kommer ofta ihåg vad jag drömmer. Gör ni?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar