Tillbaka i sadeln

Jag jag kom faktiskt iväg till stallet idag. Yay! Första gången sen oktober tror jag. Fint väder och allt.
Faaast om jag hade förväntat mig en romantiserad bild av glatt gnäggande häst som kom galopperandes i slow-motion och var alldeles superduktig att rida... tja.. då hade det blivit fail. Men vi startar här.

Eller egentligen är det här slutet. Det är resultatet efter en dag i stallet. Hur i helsike lyckas folk ha fina naglar i stallet? Mina naglar bryts och lacket ryker (som synes) Jag fattar inte vad jag gör.

Hursomhelst. En av kossera på gården har ju fått bebis. Jag smög lite på dom, ville inte träna mig på så jag stor lite på håll och snackade. Hur söt är inte den lilla?

 Sen hälsade jag på kossan i boxen bredvid. Hon måste ju också få lite uppmärksamhet och kärlek. Hon tackade mig genom att försöka äta upp min hand. Finkossa!

Jo men hästarna kom ju faktiskt när jag ropade. Lilleman kom i full galopp och Eldas kom lunkande lite med de andra. Lilleman verkade mest glad över att se mig. Han höll på ett krypa innanför min jacka typ. 

Åh de ljuva tider då man hade klippt och täckad häst. Eldas var skitig minst sagt och fäller för fullt. Inte vackert. Det är ju sånt man får ta den här årstiden när allt är lerbad och hästarna älskar att rulla sig. Lång päls på det också så har vi en vinnare. 

 Skitig men ganska söt ändå.
Men det där fina återförenandet där allt skulle vara som när vi lämnade. Det kunde jag fetglömma. Eldas verkade mer tänka "jaha så passar det att dyka upp nu? Tro inte att du ska komma här och tro att du är nåt". Så han var rätt bufflig. Krånglade en del vid tränsning. Ja såna saker som vi jobbat bort. Trodde jag ja. Klart han ska testa, går det så går det liksom. Sen är ju Ella, som ridit honom, sisådär 20 cm längre än mig så om han sätter upp huvudet lite så blir det nog inget direkt problem för henne. Så klart han testar när pygmén är tillbaka.
Uppsittningen kom han ihåg. Så fort jag landat i sadeln böjde han sig bakåt mot mig så han skulle få godis. DET kommer han ihåg minsann. Selektivt minne?

Vi gick till Virre för att vi skulle prova hennes sadel. På vägen taktade vi hela vägen. Skritt var inte en gångart som han kunde,
Väl på plats betedde han sig som om han aldrig varit någon annanstans. Smått taggad kille.
Sadeln verkar funka. Den andra sadeln kommer ju bli en storlek större så får se om det påverkar. Var lite fundersam på om den är för rak, men kände inte att den bryggade när man klämde under. Han ska iväg till sadelutprovare och kolla hans sadlar så de får säga sitt.
Jag gillade den, fast jag fick ont i musklerna *s* Man satt verkligen där man satt, fick enormt bra stöd och kunde t.o.m. sitta ner lite i traven. Sen fick jag aktivera vissa lårmuskler som legat i träda i århundranden så lite känns det ju.

Herr Eldas ja. Vi var inte vänner idag alls. Han försökte få välja vilken väg vi skulle rida och han taktade och stressade. Han ville bara springa... så det gjorde vi inte. Jag körde skritt-trav-halt. På hemvägen blev jag så irriterad så i varje halt gjorde jag ett halvt varv så han fick ändra färdriktning liksom. Inte populärt alls. Piggelin helt enkelt. Däremot fjantade han inget och såg inga spöken. Han hade för bråttom med att försöka få gå fram fortare än han fick. Så han var sjöblöt av svett och vi tog ändå bara en kort tur mest för att prova sadeln. Men för honom är det ju mer jobbigt att inte få springa än det är att få springa.

Åter i stallet gick jag igenom min garderob då Cissi berättat att hon sett råttor i det rummet. Jajamen, de har haft kalas i min garderob kan man säga. 3 schabrak och två täcken är tvärslaktade, likaså någon reflexväst. Förbannade jävla råttäckel. Ett fleecetäcke och ett ulltäcke är gnagt på men tror de kan räddas. De andra var bara att kasta, var enorma hål i dom. 

Alltså, om de nu måste hålla till bland mina grejer, kan de inte bara ligga där snällt då? Måste de ha sönder allt?

Tur för dom att dom inte gett sig på tränsen, då hade jag blivit skogstokig. 

Här nedanför är lite av deras massaker dårå. Kul, verkligen. Vidriga djur. Ulltäcket var tydligen toalett så det ska tvättas innan lagning. 

Ja det var den ljuva återföreningen. Övertaggad häst som uppfann nya gångarter som takt och galopp på stället. Han gick mest som en gasell med huvudet högt och tog jag i tyglarna blev huvudet ännu högre. Sen massaker i min garderob. Har nog inte ens upptäckt allt än. Äckliga, onödiga djur. 

Men det var ändå gött att vara tillbaka i sadeln. Det är väl bara att ta nya tag och jobba oss dit vi var igen, påminna Eldas om vem jag var och vilka regler som gällde när han och jag umgås. Det var ändå mysigt att se honom igen. Jag tar nog kanske en tur redan i morgon. Ingen annan skulle rida i helgen så.. Men det var ju fint väder =)

Så kan jag titta lite mer på kalven. Var lite stressad idag. 

Ha det fint (och död åt alla råttor på gården... och i närheten av gården.. och deras släkt)