Min motivation är nere på källarnivå fortfarande. Bara att gå upp ur sängen är jobbigt, för att inte tala om att duscha, laga mat osv. Jag kollar iaf posten, det är bra.
Pixie är odräglig, hon behöver ut på äventyr. Min kropp protesterar högljutt mot att inte röra sig. Min axel skriker typ.
Jag tror inte folk fattar hur jäkla djupt det sitter, motståndet, när man mår såhär. De flesta tänker nog "ryck upp dig" "gå ut bara". Ja vore det så enkelt så skulle jag göra det. Jag har ständigt dåligt samvete. Jag är dålig hundägare, jag är sämst medryttare, allra sämst är jag på att få ordning härhemma. Det maler i huvudet alla borden. Det är så drygt, när man kommer ur de här perioderna så ska man städa allt man ställt till med. Krypa inför alla man svikit, betala massa påminnelseavgifter som dyker upp när man inte kollar posten, jobba ikapp när man har arbete. Det gör motståndet större, för man vet att fösta tiden inte är så härlig. Man dras med skammen över att inte fungera liksom.
Nåja, mitt tedrickande har hållit i sig trots att värmen kommit. Så jag beställde hem en del teer häromdagen och de kom i posten idag. Det var det mest väldoftande paket jag någonsin känt.
För någon vecka sen var jag i hundaffären för att fixa tuggben. Då fick hundarna en ny leksak, kanske mest för att det är en uggla och den är bedårande söt. Den piper på olika sätt och Pixie mördar den dagligen. Mina djur har inte sönder leksaker särskilt ofta. Brukar mest vara pipgrejerna som slutar funka, så ugglan får nog hänga med ett tag.
Hoppas ni mår bra därute i regn och rusk. Lite soliga höstdagar vore väl fint?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar