Adam Alsing dog och ångesten slog till

Hela coronagrejen har ju känts allvarlig. Jag har tagit mitt ansvar, hållit avstånd, spritat händer, tänkt mig för lite extra. Fast ärligt talat har jag inte behövt göra så stora förändringar. Jag bor på landet och träffar typ ingen spontant om jag är ute med hundarna. Platserna jag åker med hundarna är folktomma. Jag är lite av en eremit, jag går inte ut ofta i sociala sammanhang. Så det enda jag aktivt gjort har väl varit att sprita händerna vid affärsbesök, hållit avstånd och nu också avbokat tid hos tandläkaren. Jag har inte ont, det är inte snyggt eftersom det är en krona som ska på plats så halva tanden är borta, men det känns inte akut, speciellt inte när jag inte träffar nytt folk ändå.

Grejen har varit att det ändå känts rätt avlägset. Jag känner några få som varit sjuka, men det har varit genom nätet så det har varit långt bort och de har inte varit jättesjuka så de har sökt vård eller så. Jobbigt javisst, men inte akutilla. Så det har känts som att det händer andra, det drabbar Stockholmare och jag kan vara lugn.

Men så dog Adam Alsing. Jag har ingen mer relation till honom än att ha sett och hört honom i rollen som programledare. Men han var folklig, inte gammal och det kändes så verkligt. Det har helt plötsligt blivit verkligt. Jag måste säga att jag blev illa berörd och fick ångestknut i magen.

Nu tänker jag att det kanske kan drabba min värld. Tänk om mina föräldrar blir sjuka? De får inte bli sjuka! Mamma jobbar som sjuksköterska inom kommunen, hon får inte bli sjuk! Pappa får fasen isolera sig, mamma borde få tjänstledigt och de får beställa hem all mat. De får inte bli sjuka, det bara är så.
För egen del känns det läskigt eftersom jag är överviktig och därmed en riskgrupp. Jag har dessutom sjukt dålig kondis och dåligt flås så hur orkar lungorna en sån smäll? Sen medicinerar jag ju med 100 olika mediciner och har ofta diverse brister så det känns också sisådär.

Kollar man totala antalet insjuknade och döda så är det väl inte värre än en säsongsinfluensa egentligen. Men det här är under kortare tid, mörkertalet lär vara enormt eftersom så få testas och det känns ju som spridningen är mer aggressiv. Jag hade ont i halsen häromdagen och blev skitnojig. Det har inte blivit nåt mer av det, var nog bara sånt där dom man kan få ibland. Men man vet faktiskt inte och jag skulle inte vilja ha på mitt samvete att smitta någon. Tänk om man smittar någon och den dör? Det vore ju värre än att själv drabbas.

Med det sagt: ta hand om er. Var rädda om er. Jag hoppas det här eländet blåser över snart.

Jag kan ge lektioner i att leva i karantän

Happ nu har det gått ett år sen sist. Tiden går så himla fort.

Vad som hänt? Inte mycket alls vill jag påstå. Sen innan jul har jag haft min värsta depression hittills typ. Livslusten är helt borta och jag håller krampaktigt tag i mina hundar som anledning till att fortsätta andas. För de behöver mig helt enkelt. Vi tar en dag i taget.

Nog om mig, 2020 bjöd ju på en liten överraskning i form av corona. Vad tusan hände där? Skräckpropaganda överallt. Domedagen är här. Vi får förhållningsregler som blir strängare varje vecka. Så vad händer? Jo Stockholmarna drar till fjällen på skidsemester. Idioter.
Äldre får rådet att hålla sig hemma och vad händer där? Inte fan är de hemma i alla fall. De springer i köpcentrum och på stan.
Det går en trend bland unga barn att slicka på dörrhandtag osv (ewww) och lägga upp film på det på sociala medier för att visa sig tuff. Dagens ungdom..jag säger då det. Det vore väl en sak om bara de drabbades av sitt "bus" men de drar ju runt smittan till alla andra.

Sen debatten om huruvida Sverige gör rätt eller fel som inte isolerar folket totalt, så som Italien och Spanien t.ex. Personligen tror jag inte på den metoden. Jag tror att smittan då reduceras kraftigt, sen lyfter man på förbudet och alla går ut igen och hepp så kommer smittan tillbaka i full kraft. Jag tror faktiskt mer på att utsätta en del av befolkningen i taget tills majoriteten har varit sjuka och förhoppningsvis skaffat sig immunitet. Nu är det tvist om man blir immun, men man får väl hoppas på det.

Sjukvården går på knäna. De saknar skyddsutrustning så då får tillverka egna, köpa regnrockar, tillverka visir av OH-papper, tillverka egen handsprit osv. Det är inte en skyddad miljö för varken personal eller patienter. Om vi ska kräva att personal ska ge sig in i centrum av smittan så ska de bannemig får tillräckligt skydd också.
Sen borde de få bättre lön, alla varsel sen tidigare borde dras in. Tänk om varslen gått igenom? 300 vårdpersonal mindre på bara Karolinska. Hur hade de löst dagsläget då?

Sen gnäller folk på karantänen. Jag är introvert och trivs med mig själv. Jag blir glad när jag blir bjuden på saker och känner en tillhörighet, men är lika nöjd med att avböja. Med min ökade depression har jag varit ännu mer isolerad. Så karantän och social distancing har varit mitt vanliga liv. Skillnaden nu är att jag spritar händerna efter att jag varit i butik.
Så några tips:'
Håll kontakten på sociala medier eller telefon.  Då har man koll på omvärlden men är ändå inne.
Sysselsätt dig med sånt du gillar. Jag spenderar mycket tid på nätet, jag målar naglar, pysslar med hundarna.
Man kan göra mycket i karantän. Gillar du trädgård är det dags att börja förkultivera. Träna kan man göra hemma, eller ute i naturen. Tro mig, det är ingen trängsel ute i skogen. Sortera kläder/böcker(prylar som du kan sälja/ge bort/slänga. Gör sånt som du tänkt på borde göras men inte hunnit. Läs böcker som legat och väntat, ta dig tid att vara kreativ. Gå inte runt och stressa över sånt du missar därute, försök hitta saker som ger dig lugn hemma. Se de där tv-serierna alla pratar om. Du behöver ju inte ha dåligt samvete över att sitta i soffan mitt på ljusa dagen nu.

En sista sak också. Försök stödja lokala företag. Ät ute/hämta mat en gång i veckan på kvartersrestaurangen. Köp hem en blomma av lokala blomsteraffären. Köp pussel/böcker av lilla bokhandeln. De små företagen behöver oss mer än någonsin. Ta en lyxhelg med familjen och bo på hotell i stan. Utnyttja spaavdelningen, lyxa med hotellfrukost. Hotellen går på knäna. Många butiker erbjuder alternativa lösningar nu som hemkörning eller betala med swish  så plockar personalen varorna och kommer ut till bilen med dom.

Är jag rädd? Inte jättemycket, men det är klart oron gnager. Kanske främst för anhöriga. Jag känner ett obehag över hela grejen och undrar hur länge tillståndet ska vara som det är. Jag är orolig för vänner som står inför att bli uppsagda p.g.a den finansiella krisen som kommer. Jag känner oro för vad som kommer sen. Vacuumet som kommer uppstå när smittan blåst över men vi har massarbetslöshet och företag som fått lägga ner. Hur länge tar det innan vi bygger upp samhället igen? Vad blir följden på lång sikt?

Jag och hundarna tar det dag för dag. Vi lever i vår lilla bubbla och sticker ut huvudet ibland. Det får räcka.

Roadtrip och äventyr!

Mitt köpfria år går faktiskt rätt bra. Det enda onödiga jag köpa är två muggar, men då sålde jag två saker så kostnaden täcktes. Men, såklart, så börjar min dammsugare känna av sin ålder (sisådär 15 år) så den har överhettat och stängt av sig. Det går att fortsätta när den fått vila lite, men det känns inte så stabilt.

Jag slökollade lite och hittade den här till fantastiskt pris på Rusta:
Bosch compax



Nypris 11-1300 och nu kostade den 500:- Så jag kände att lika gärna som att lägga 500:- på en ny, men sämre dammsugare, så kunde jag ta en roadtrip till Katrineholm! Ja alltså, den var slut både i Örebro och Karlstad så närmsta var Katrineholm.
Sagt och gjort, I följde med. Riktigt tråkigt att köra den där väger i stupmörker bara, men vi hittade utan problem. Vilket fint Rusta de hade! Mycket större och fler grejer. Tack och lov fanns dammsugaren kvar.

Nu hade jag sån flax så jag kirrat en gratis soffa också. En Ektorp 3-sits, exakt sån jag ville ha. Killen ville bara bli av med den.  Den är inte sliten eller nåt. Men jag hade lovat hämta den mellan 20-21 och klockan var närmare 20 när vi kom ifrån Rusta (vi kom iväg lite sent) så skulle jag hämta släp och allt. Men efter lite kontakt med killen så tyckte han det var okej.

Då får vi till C för att hämta släpet jag skulle låna. Dessvärre hade hon totalt glömt det (sånt som händer, no hard feelings) så det stod grejer på det. Smått panik sådär kl 21 en måndagkväll. Får tag på V och ber henne kanske fråga sina föräldrar om jag kunde låna deras släp. V fick inte tag på dom och sa typ "åk och hämta den du, jag skickar sms". Kände mig lite som en bov med tanke på tiden men åkte och hämtade kärran. Hennes föräldrar kom ut när jag grejade så jag kunde tacka och fick tag på spännband också.

Vid 22 var vi hos killen. Ingen hiss såklart, men tack och lov bara en våning upp. Dessvärre spiraltrappa. Alltså..killen var INGEN hjälp. Han bara stod där helt handfallen när vi slet med hans soffa. Lägenheten var trång och hade vinklar så det var inte bara att lyfta ut den. Vi fick ställa upp den, vrida på den och greja åt alla möjliga håll för att få ut den. Och som sagt, killen lyfte inte ett finger. Okej om han inte ville hjälpa till att bära ut den, men han kunde ju hjälp till så vi kom ur lägenheten smidigt iaf.

Hursomhelst. I är stark som en jäkla björn så hon lyfte ju nästan soffan själv, medan jag mest svettades och flåsade. Vi fick ut soffan på släpet och när vi stod och grejade med spännbanden kom världens gulligaste kille och frågade om vi behövde hjälp. Han fick hjälpa till att krångla med ena spännbandet och sen bar det av hemåt.

Väl hemma kom soffan på plats och jag lyckades ganska bra med att ställa tillbaka släpet där jag tog det (hata backa med släp!)

Efter de där äventyren bjöd jag I på mitt i natten-mat på McDonalds. Klockan var runt ett då nästan. Hundarna som varit med i bilen under hela äventyret fick en kisspaus också. Efter det körde jag hem I och sen kom vi hem. Hundarna var ströttrötta. Flera timmar i bil där det händer grejer så de inte sovit alls. Jag var störttrött och är fortfarande hur trött som helst.

Men nu så.. soffa och dammsugare hemma. Dessvärre hämtas inte mina gamla soffor förrän om en vecka så det ser ut lite som det ser ut just nu. Sen väntar jag på färg så jag kan färga klädseln till soffan. Har en blå/vit randig som jag ska färga lila och hoppas den blir ljus/mörkrandig. Ska färga min fåtölj i samma lila. Den är vit med svarta blommor så fåtöljen borde ju bli lila med svarta blommor. Vi får se. Just den färgen var beställningsvara så får de när den dyker upp.

Soffan är iaf provsutten och godkänd av både mig och hundar så jag är rätt nöjd med äventyret. En helt vanlig måndagkväll liksom.

Det där med nytt år, nya möjligheter woohoo kom av sig lite

Det har gått 5 dagar på nya året och följande har inträffat "i min närhet"
- en avlivad katt
- en vars vän fått en stroke
- jag har allergisk reaktion from hell
- några är tokförkylda
-en vars familjemedlem skadat sig rätt rejält.

Jag är inte jätteimponerad än så länge 2019.
Men kanske får vi tråkigheter överstökade nu så blir resten av året soft?

Jag har iaf hittills hållit nyårslöftet om att inte nöjeskonsumera så hurra för det. Jaja bara 5 dagar men det är ju reklam för mellandagsrea precis överallt. På min mail, i sms, på facebook och instagram. "Kom och köp, halva priset" Affärer säljer ut julgrejerna till halva priset osv.  Världen är verkligen uppbyggd på konsumtion.

Jag tycker för övrigt att min klåda är skum och jag har googlat. Det är ju inte nässelutslag eller den typiska allergiska hudreaktionen för jag har inga utslag, ingen flammighet, inga upphöjda områden. Så då tänkte jag att jag kanske helt enkelt är torr... vilket inte förklarar ögonen, , näsan, raspet i halsen, kli i öron och underliv. Rätt svårt att smörja in svalget liksom.
Inga svullna ögon eller läppar, inte snuva. Bara en jävla klåda. Inte så farligt på buken eller ryggen, men resten. Jag har slutat helt med den misstänkta medicinen och smörjer kroppen där jag kan med salva så får vi se.

Hoppas ert 2019 har startat bra iaf!

Klåda from hell!

Jag har fått en reaktion på något. Min misstanke är medicinen då jag har fått sån här reaktion förr på viss medicin.

Min hud känns som när man är sådär super, supertorr på vintern så det nästan gör ont att ta i huden, så känns hela min kropp. Sen svider ögonen och är jättetorra. Det kliar inuti näsan, i öronen (har kliat med diverse olämpliga saker) och underlivet.
Jag har inga utslag, bara en djävulsk klåda.

Jag hade Lergigan hemma som jag tog igår och i morse, men det hjälpte inte ett smack. Så jag fick prova två varianter som Cissi hade hemma. De har två allergiker i hushållet så de hade ju lite mediciner. Jag testade den ena och det kanske lindrade liiite. Ska ta den andra i morgon och hoppas den kan ta bort resten. Sen har jag inte ätit medicinen som jag tror är boven i dramat sen igår.

Jag lyckades köra fast idag också. Såg att de gjort som fartgupp av sand på vägen, men insåg inte hur jäkla stort det mellersta guppet var. Framhjulsdriven bil = fast. Vi bara kastade grus omkring oss.






Men jag blev räddad så jag slapp gå hem. Eller jag hade väl fått försökt gräva loss bilen med händerna

2018, tack o hej

Dags att blogga lite igen kanske?

2018 var inte ett fantastiskt år för mig. From sommaren och framåt nådde måendet nya höjder i dåligt mående. Ångesten var daglig och stark. Har inte haft sån ångest sen jag insjuknade. Vården ansåg att ångest ska man kämpa sig igenom så jag fick inget ångestdämpande. Jag kan nog ärligt säga att tankarna var mörka och att jag ibland inte var särskilt sugen på att fortsätta kämpa.
Vården är lustig sådär. De kan inte ge ångestdämpande att ta vid behov, men slänger gärna nya mediciner i mixen. Jag äter nu 3 mediciner för min ångest/depression/bipolaritet. Det känns lite sisådär faktiskt.

Jag hade ingen ork heller. Orkade inte hålla kontakten med vänner, orkade inte praktik, orkade ingenting. Bilen fick lov att lagas och krånglade, eller verkstan krånglade.

Min ekonomi krashade totalt. Jag menar totalt. Utan mina fantastiska, underbara föräldrar så hade kronofogden knackat på nu.

Mitt i 30 graders sommarvärme fick jag dra ut en tand. Jag fick varken antibiotika eller smärtlindring i samband med ingreppet. Det gjorde att inom 2 dagar hade ena ansiktshalvan svullnat upp till en halv fotboll. Jag kunde inte öppna ögat ordentligt. Då fick jag 2 sorters antibiotika + smärtlindring. Efter ytterligare några dagar råkade jag lägga huvudet på den sidan mot kudden och där försvann fördämningarna. Varet fullkomligen flödade i munnen. Brunt äckligt var som smakade döden och luktade förruttnelse. Gick runt och spottade bruna klumpar. Japp.. det var ju himla fräscht.. verkligen. Men det gick över.

Bra grejer är att bilen gick igenom besiktningen utan minsta anmärkning. Yay! Duktig bil!
Jag har fått erbjudande om att pyssla med ett stycke obstinat, respektlös 2-åringssto. Jag är kluven. Å ena sidan är hon rätt charmig och hon vill verkligen göra nåt. Hon kommer fram först av alla i hagen. Hon är SÅ vacker också. Å andra sidan sparkas och bits hon. Surar och blänger. Har väldans egen vilja. Jag och ston funkar sådär, jag och sura ston funkar ännu sämre. Men jag är tålmodig och envis som en jäkla åsna. Jag har inte träffat henne många gånger pga bristande ork så jag får nog ge det lite mer tid så kanske charmen kommer. Vi får se. Hon heter iaf Betty, är en tinker och vacker som en dag. Hon står i Virres stall så jag får en chans att umgås med trevligt folk också. Det är Virres granne som äger hästen och jag får göra vad jag vill och hur ofta jag vill.

Virre har varit en klippa under året. Hon ger inte upp hoppet och frågar ofta om jag vill med på saker, om jag vill göra saker. Ofta har hon fått nej, men några gånger har jag följt med. När jag väl är på plats så tycker jag ju att det är roligt. Är bara det där med att få energi och lust.

Vad kan 2019 bjuda på?
Jag har infört konsumtionsstopp. Får enbart köpa saker som jag verkligen behöver, inte saker som jag bara liksom vill ha. Jag hoppas verkligen nagellacksmärket Depens kommer ut med skitfula kollektioner under året.

Min målsättning är att bli mer aktiv. Så fort ryggen tillåter ska jag ut med hundarna ordentligt igen. Jag ska försöka åka till stallet åtminstone en gång i veckan. Jag ska också försöka komma igång med praktiken igen. Röd korset väntar.

Jag hoppas på bättre mående. Jag hoppas mina hundar får vara friska och må bra. Jag hoppas mina föräldrar fortsätter vara lika pigga och fantastiska som nu. Jag hoppas mina vänner inte ger upp hoppet om mig. Fred på jorden, slut på tjuvjakt och onödigt lidande för alla djur och sånt är lite hopplöst att hoppas på... men ni vet..en dag kanske?

Hoppas 2019 blir allt ni önskar och lite till!

Hej då 2017, tack och lov!

2017 är till ända och tur är väl det. Det har varit ett minst sagt tufft år på många plan.

* Jag kraschade och fick avsluta min arbetsprövning, istället för att få extra stöd. Det i sin tur gjorde att jag föll ännu längre.

* Jag orkade inte med att hålla uppe energin runt Eldas, vilket gjorde att det knorrade mellan mig och Cissi.

* Eldas såldes till slut. Oväntat blev jag helt knäckt av det. Kände mig dålig, kände att jag svikit honom och kände mig sviken. Fick panikångest för första gången på länge.

* Min ork och vänners ork har liksom inte riktigt funnits. Jag kände att jag har tjatat om att ses, tagit mest initiativ hela tiden utan att få något tillbaka. Kände mest för att ge upp, men då hade jag blivit helt utlämnad och ensam istället.

* I december fick jag uppsöka akuten då jag trodde jag fått en hjärtinfarkt eller nåt. Blev plötsligt yr, som inte släppte. Jag fick lägga mig på golvet i badrummet till slut. Sen när jag la mig i sängen kom det tillbaka så jag åkte till akuten. Mådde skit, men de kollade hjärtat och det var inga fel. Men rädd blev jag.

* I november kontaktade jag min handläggare på försäkringskassan. Jag ville ut i sysselsättning igen, så jag kunde arbetspröva igen framöver. Handläggaren lovade höra av sig senare den veckan, jag har inte hört nåt än.

Året har varit det sämsta på länge i form av panikångest, generell ångest och trista tankar. Jag har rasat alldeles för många gånger. Sen massa saker som gått emot dessutom. Nej det har varit ett skitår. Det bästa med året har varit mina hundar och mina älskade föräldrar. De är mina klippor i tillvaron och jag hade inte levt idag om de inte hade varit så fantastiska..

Men nu blickar vi framåt. Mina förhoppningar på nya året är att

* Jag ska sluta äta godis varenda jäkla dag. Jag ska inte sluta helt och bli militant sockervägrare, men inte varje dag, kanske inte ens varje vecka. Ska försöka mig på att kicka coca cola-beroendet. Det kommer bli värst.

* Bli mer fysiskt aktiv. Inga högtflygande planer, bara mer promenader och mer bus med hundarna. Det gynnas de av också. Idag orkar jag väl knappt gå en km utan att halvdö.

Sen hoppas jag på en bra sysselsättning som i förlängningen ska leda till arbetsprövning igen. Gärna på Humana igen om det går. Drömmen är ett jobb framöver så jag kan säga hej då till Vingåker en gång för alla. Där styr jag ju tyvärr inte helt själv så det hänger på andra.
Likadant med det sociala, skulle vila vara mer social. Skulle vilja kunna träna Charlie mer socialt. Även där hänger det ju på andra, att andra orkar vara sociala. Det är svårt att vara social helt ensam.

Mest hoppas jag på att inte ramla i måendet. Panikångesten kan gärna få hålla sig borta igen. Jag kanske kan få lite flyt i tillvaron? Bara lite?

Hoppas ni alla får ett bättre 2018, oavsett hur bra ert 2017 varit.

Snuffelmatta

Jag är så stolt över min senaste kreation så det blev ett blogginlägg.. 6 månader sen sist *s*

Jag har gjort en snuffelmatta, också kallat aktiveringsmatta av djuraffärerna. Kort sagt är det en matta gjord av fleeceflärpar som man häller godis, eller torrfoder, i så får hunden nosa rätt på det. Den får buffa undan fleecebitarna med nosen, krafsa lite. Det är för att få hunden att använda hjärnan lite.

Om man köper en färdig matta i djuraffär kostar den nästan 200kr (189 har jag sett den för) köper man en som är handgjord av någon går dom på över 200.

Jag gjorde två mattor och materialkostnaden hamnade på 100 kr ungefär. Det hade ju kostat runt 400 annars, så ibland lönar det sig att vara pysslig. 

Så hur gör man då? Jo man tar ett underlag med hål i först. Har läst att en del köper en vanlig dörrmatta och gör hål själv, jag gjorde det enkelt och köpte den här mattan från Jysk:

HVIDPIL heter den och är 40x60cm. Jag har hyfsat små hundar så delade den på två. Har man stor hund kan man ju göra en stor matta. 

Sen tog jag vanliga billiga fleecefiltar. Jag använde 3 st, men 2 räcker nog. Så klipper man sönder hela filtarna i remsor. Storleken på dom får man variera med själv. Längre flärpar gör det svårare för hunden. Jag gjorde lite mittemellan, varken väldans långa, men längre än de i affär. Jag orkade inte mäta och vara noga så mina blev olika storlekar. Hade nog mellan 15-25 cm långa och 3-5 cm breda.

Många flärpar blev det. Det är en fördel om man har en bra sax så man kan klippa flera lager samtidigt, annars lär man få sitta en evighet.

Mattan är ju då i gummi så jag delade en på mitten med en vanlig sax. Den delen ni ser har jag som undersida.

Sen är det bara att börja knyta. Först var Pixie sällskap och sen kom Charlie och höll mig sällskap. 

Man knyter genom att trä fleecebitarna genom hålen så man får två ändar på översidan, de knyter man bara med en helt vanlig knut, behöver inte vara dubbelknut. Se till att varje hål minst har två fleecedelar i sig, en åt höger och en åt vänster, annars blir det för glest. Här under ser ni undersidan. På ovansidan knyter man bara ihop de två flärparna man just stuckit genom hålen. Så fortsätter man så hela mattan. Vill man ha tätare kan man trä fleecebitar på andra ledden också, så det blir dyra delar i varje hål. Då blir det lite svårare för hunden.

Såhär ser min ut på undersidan. Jag trädde så jag har 4 i varje hål, sen trädde jag diagonalt i småhålen också för jag hade massa fleece över. Det behöver man absolut inte göra. Under det diagonala är det kryssmönster.

Och såhär ser resultatet ut. Kaos *s*. Så häller man alltså godis på dom så får dom leta. Eftersom jag gjorde mina så täta=svårare, så börjar jag  med rätt stora godisbitar. Sen kan man ge mindre godisbitar och öka svårigheten.

Och eftersom jag är kass på att förklara lägger jag in en beskrivande film. Det är skitenkelt, men tar tid. Tog mig 2-3 timmar. 

Jag har sett att en del gör mönster på sina också, ett hjärta eller en tass kanske. 

Så, prova nu. Mina hundar kommer få dom i julklapp.

Eldas, Zorro, nosework, tandläkare och våren.

Vi börjar med tandläkaren. Så idag åt jag nåt surdegsknäckebröd med massa frön och nyttigheter i. Någon nyttighet var stenhård och min framtand förlorade kampen så en liten flisa gick av. Denna lilla flisa gjorde min framtand knivvass så det gjorde ont i underläppen.

Så jag ringde min tandläkare. Här hamnar man då på nåt centralt ställe för hela länet. Hursomhelst, jag förklarade att en tand gått sönder så jag skulle behöva en snabb tid. "Jag kan erbjuda tid den 11:e maj" Eh, men då går det ju inte sa jag, så jag får ringa jouren. Då blev kärringen tjurig och menade på att det INTE är ett jourärende. Jag har ju inte enorm tandvärk, svullnad, feber och lever på värktabletter. Hepp. När jag lite stilla förklarade att jag inte skulle ha någon underläpp kvar i maj och övervägde att fila skiten med nagelfil fixade hon plötsligt en liten kort tid för att slipa ner det vassa hos en annan tandläkare. Är folktandvården jag pratar om.

Så, åkte till tandläkaren och de slipade bort det vassa. Jag lovar det tog inte mer än 3 minuter och kostade 340 kronor. Jag borde filat med nagelfil ändå 😡
Men pratade lite med dom hur det ser ut med att få tider hos dom och det är ju bättre än hos min vanliga tandläkare. Har tid hos min tandis för att laga ett hål, som skulle lagats i november men blivit uppskjutet, sen kommer jag byta till det här stället.


Zorro, det är mina hundars nya..kusin?? Eh vet inte, föräldrarnas nya hund. Så söt! En liten amerikansk cockerspaniel. Enda killen i kullen och klart tjockast av dom alla. Jag har redan pussat på honom, var med till uppfödaren och hälsade på. Nästa vecka får mina hundar hälsa, blir spännande!
Åh..namnet var mitt förslag också.

Sen har jag och Eldas dragit igång också. Känns kul!
Men jag får börja om lite med honom, vilket helt och hållet är mitt fel eftersom jag inte varit där på så länge. Saker vi tränat bort, kommit överens om, där får jag börja på noll igen. Men vi kommer hitta dit vi var.
Jag ska se om vi kan göra vagnen lite mer hundsäker så kan jag ta med hundarna. Jag tänkte ha med dom, mestadels får de springa bredvid såklart, men ska vi längre, eller om Eldas ska få ösa ordentligt någon sträcka så vill jag kunna ha dom i vagnen.
Skulle varit i stallet idag men tappade helt motivationen efter tandläkaren och allt tjafs. Tar det i morgon och helgen. Ska bli fint väder!

Eldas är så omusklad nu också så jag kommer bara köra fram till sommaren. Är för tung för att rida honom när han inte har musklerna ordentligt.

Nosework ja. Jag har beställt hem dofter så ska jag börja träna med mina hundar. Det handlar om doftdiskriminering. De ska hitta en viss doft. Först bara välja rätt ask t.ex med rätt doft. Sen gömmer man asken i rummet. Till slut kan man gömma doften ute. Mina hundar har gärna så bråttom och går hellre på syn än doft så tänkte testa nåt där de inte kan hetsa igenom övningen. Det är en tävlingsgren också, det var därför jag beställde hem "rätt" dofter. Man kan ju egentligen träna hunden på vilken doft som helst men skulle jag någon dag vilja tävla lite på skoj så har man vissa dofter att jobba med. Alla raser och blandraser är välkomna.

Sen är det ju faktiskt vår. Så skönt! Snart kan jag klippa ner Charlie och slippa pälsen ett tag. Sen är man ju lite piggare också.

Så det var det.

Vem har lärt mina hundar saker i smyg? Välkommen åter i så fall!

Jag har ju plötsligt börjat träna mina hundar mer. Vi gör lite vettiga saker. "Åh varför då?" kanske ni tänker. Jo, mamma och pappa kommer få hem en hundvalp om någon månad. Då sa jag till mamma lite på skoj:

"Åh då kan mina hundar lära honom allt de kan".

Sen började jag tänka på vad de skulle kunna lära ut. Typ, hoppa högt, springa snabbt, morra på ingenting och bita pappa. Ingen imponerande meritlista.

Ibland kan de inte ens sitt.

Så har vi då börjat träna lite. Sitt funkar oftast. Eller, de sätter sig men är man inte snabb med belöning så lägger de sig, särskilt Charlie. Han kanske inte har koll på vilket som är sitt och ligg riktigt. Men ligg kan båda.

Nu har vi provat upp på pall och de går upp med framtassarna. Just nu tror jag den är för hög för baktassarna också så vi får mellanlanda på något lite lägre innan vi fortsätter.

Att sitta kvar på marken tills man får godisen kan båda nu. Charlie håller på att explodera men han håller sig kvar.

Så skulle jag testa "stanna". Alltså sätta dom, gå en bit ifrån, och beröm. Men alltså.. det kunde dom redan (?). Det har jag aldrig tränat. Kan lämna dom i köket och gå in i vardagsrummet (de ser mig hela tiden) . Det funkar en och en och det funkar med båda. Charlie fuskar ibland men går jag emot honom så börjar han om av sig själv. Vem har lärt dom det egentligen?

Igår kväll körde vi SVÅR tålamodstest. Färskfoder är det bästa i världen. Charlie slår volter när det är dags.Igår la jag honom och radade upp färskfodret framför honom. Han fick lov att vänta på varsågod. Han starta en gång och jag sa "app", så la han sig igen och väntade på varsågod. Han höll på att både implodera och explodera samtidigt, men han gjorde det. Duktig!

Jag försöker lära dom godis på nosen-tricket. Men nej, de låter mig inte lägga nåt på nosen och blir arga om jag håller i dom. Men skam den som ger sig.

Sitt och ligg kommer vi nog få tjata hela livet antar jag.

Haha skulle prova lite fritt följ med Charlie inomhus. Jag hade en godis i handen så han visste att jag hade den och gick fram och tillbaka och visade att han skulle gå med mig. Alltså.. han följde ju med vid min sida men han skuttade och studsade fram. Undrar om det ger pluspoäng i fotgående?

Enda tråkiga är att båda blir väldigt låga vid korrigering och är känsliga. Räcker att harkla sig så blir dom ledsna och låga., Har jag skickat Pixie till korgen för att jag ska träna med Charlie så halvkryper hon fram till mig när det är hennes tur. Hon blir jättelåg. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Charlie blir låg när jag skickar iväg honom men blir glad när han får vara med igen. Svårt med känsliga hundar och trist när deras kroppsspråk ser ut som om jag brukar ge dom stryk. Pixie är värst där eftersom hon inte riktigt släpper det låga så som Charlie gör. Får se hur jag ska lösa det. Tränar jag Pixie och Charlie kommer och jag ber honom gå och lägga sig så hukar Pixie ihop och är på väg till korgen. Lillgumman!

Lära sig svälja piller, vare sig man vill eller inte

När jag var yngre hade jag jättesvårt för att svälja tabletter. Alvedon fick delas i fyra delar och jag tyckte ändå det var för stort. Jag fick kväljningar och tyckte det var riktigt obehagligt. På bilden ser ni de mediciner jag tar varje dag. Alla tabletter, en del stora depottabletter. Så ja, man kan säga att jag lärt mig svälja tabletter. Det blev liksom tvunget när jag blev sjuk. Det går ju inte att dela på såna där plastiga saker med massa kulor i. Jag tycker fortfarande det är obehagligt, men det går okej.

Igår kom mitt nya mobilfodral. Älskart! Om inte mopsar vore en sån sjuk hundras skulle jag lätt skaffa en.

Igår skulle jag också montera skärmskyddet. Det är sånt mjukt som man använder massa vatten när man monterar. Jag blir lite knäpp om det hamnar hår eller damm under. Ja ni kan ju gissa hur jag slet. Jag drog nog av det där jäkla skyddet och började om minst 10 gånger. Alltid fastnade det något litet minihårstrå eller damm under. Jag vet ju att jag skulle irritera mig på det varje gång så det var bara att kämpa vidare och börja om... och börja om... och börja om. Det tog nog totalt 2 timmar att få på det och ändå är det inte 100% perfekt, men tillräckligt bra. Sånt skulle elaka ungdomar få syssla med. Varsågod, här har du 10 mobiler och 10 skärmskydd. Det ska sitta rakt, inga bubblor, inga hårstrån och inget damm. Lycka till!

Ikväll blir det tjejkväll. Ska bli skoj! God mat och gott sällskap.

Första dagen på arbetsträningen

Ja igår var första dagen. Det var mer en infodag, gå runt på arbetsplatsen, känna sig vilse, ja sånt som hör till. Chefen hade avsatt 3 timmar för mig, hur snällt som helst. Hon verkar himla bra faktiskt och jag fick förtroende för henne.

Arbetsplatsen är stor, sitter typ 150 pers där. Många gångar att gå vilse i. I morgon ska jag sitta bredvid en tjej och lära mig det jag ska jobba med i början. Jag ska ändra befintliga avtal nu i början. De tror att jag kommer kunna jobba självständigt efter i morgon och det ska nog gå bra. Vi har 3 timmar i morgon till genomgång, kanske inte behövs så länge.

De är väldigt måna om att det ska bli bra för mig. Jag får bestämma arbetstider. Jag får säga till när jag är redo för fler arbetsuppgifter. Allt jag gör är liksom utöver verksamheten och blir en bonus för dom. Det finns inga krav på att hålla ett visst tempo osv. Jag har varit öppen och ärlig om min problematik och de var väldigt förstående. Jag tror nog det kommer bli bra faktiskt. Det känns bra.

Gällande sockret är jag inte på tåget just nu, men har inte gett upp hoppet och tänker hoppa upp igen. Dock såg jag massa fällor på jobbet.
Monster 1 är kaffemaskinen. Jäkla kaffemaskiner. Det är en såndär moderna där man kan få 10 sorters kaffe + choklad + chokladkaffe. Förhoppningsvis gör min rädsla för mjölk och ont i magen att jag håller mig därifrån.
Monster 2 är att de 2 gånger i veckan får färsk frukt. Det ligger frukt i skålar lite överallt. Nu är väl inte frukt världens undergång, men ändå.
Monster 3 är fredagsfika då man får morgonfralla. Bröd liksom...fralla... Kanske kan säga att jag inte tål gluten?
Nu lägger jag ju upp arbetstiderna så jag kan välja att undvika rasterna, vilket jag gör nu i början, men sen bör jag ju vara social och vara med på raster.

Igår var jag i alla fall helt slut i huvudet när jag kom hem. Var ett under att jag ens hittade hem. Jag gick och la mig strax efter 20. Idag har jag varit seg men har inte sovit bort dagen iaf. I morgon börjar jag 13 igen, det blev så eftersom jag ska sitta bredvid. Sen kommer jag börja 11, och sen 10 när jag ska vara med på fikat.
Det kommer nog ta en stund att komma in i rutiner. Jag menar, bara att prata med folk är ju skrämmande. Men sen blir det nyttigt att få lite normalitet i livet och vardagen. Det blir nog bra, läskigt men bra.

Rutiner i livet

Jag har fått plats för arbetsträning och det blev inne på kontoret på HUMANA. De jobbar med bla personlig assistans, men jag kommer sitta på kontoret. Mina arbetsuppgifter till att börja med kommer vara att skriva avtal.
De är verkligen måna om att det ska bli bra för mig. Jag får helt bestämma arbetstider, kommer ha 3 timmar/dag 3 dagar/veckan till att börja med. Blir mån, ons och fre. Sen kommer jag ha en arbetsuppgift i början och kommer få fler när jag säger att jag är redo. Det är ju verkligen på mina villkor och steg för steg. Känns superbra.
Enda tråkiga är att det inte är tal om anställning sen om allt går bra. Det är helt enkelt för att företaget är i en tuff situation just nu och anställer inte. De har en del tjänster som inte fylls på med ny personal. Men man vet ju aldrig, det kan ju hinna vända. Eller så trivs jag inte alls och då kvittar det.

Jag känner mig lite folkskygg. Det jobbar 150 pers på kontoret och matsalen var hur stor som helst. Känns lite överväldigande så kommer nog inte äta lunch där i början. Jag har ju inte träffat folk på det sättet på hur länge som helst. Kommer vara helt slut i huvudet. Men det blir bra med rutiner. Klurar lite på vilka tider under dagen som blir bäst. Lunchen ställer till det. Skulle vilja ha 10-13 eller 11-14. Men då kommer ju lunchen där. Får höra om det går att lösa. Tänker mest att min handledare ju kommer gå på rast. Aja, vi får se.

Idag tänkte jag åka till stallet. Har inte varit där på evigheter men känner suget att komma igång igen. Det kan säkert underlätta när jag får rutiner i övriga vardagen. Kommer vara trött men på ett bra sätt. Ska klura ut ett sätt så hundarna kan vara med i vagnen när jag kör. De kommer få gå bredvid också såklart, men är vi på vägen eller vill köra lite snabbare vill jag ha dom i vagnen. Ska greja lite med korgen så de inte kan ramla ur bara. Då slipper jag dåligt samvete för dom.
Iallafall, hade stallet planerat idag men är helt slut. Jag och Ilone träffades igår, skulle luncha på IKEA. Var väl borta typ 5 timmar till slut *s*.Vi ses så sällan så vi har en del att prata om när vi väl ses. Men då är hjärnan lite trött idag.

Just ja, har tagit mig i kragen med hundarna också och ska börja vara mer aktiv med träningen där. Med Zaxon gick jag kurser, var på öppen träning, hade hundträffar osv. Med de här har jag inte gjort någonting. De kan sitt och ibland ligg. Men nu tänkte jag köra klickerträning med dom, tror det kommer funka bra. Vi får se. Håller på att klicka in dom och Pixie fattade före Charlie. Jag är chockad!

Saknar mina katter. Vet att det var det bästa men ändå. Tittar efter dom så fort jag öppnar dörren. Charlie letar också. Men men.. livet går vidare.

De tre musketörerna har fått somna in.

Ja idag fick mina tre kattskatter lämna jordelivet och det känns så jävla ruttet. Jag har haft Fjant i 9 år och Ligist, den yngste, i 7 år. Det är inga slit-och.slängkatter. Min veterinär har fått ta hem extravaccin åt dom sen en katt dog i en smittsam sjukdom. Det går att vaccinera men det ingår inte som standard så veterinären tog hem bara åt mig. De har varit vaccinerade alla år. Fjant har legat inne på klinik för 20 000 en gång. Jag har inte behandlat dom som skräp eller utan värde.

Problemet har varit innekissande. Antagligen har någon börjat och sen har de andra hängt på. Först var det på sånt som luktade, som hästsaker, eller smutstvätt. Sen blev badrumsmattan standard, den stackars mattan är helt söndertvättad. Sen var någon inne i min garderob och kissade, inte kul. De har kissat på kläder i torktumaren när luckan varit öppen, de har kissat i hundbäddar, soffkuddar, filtar. Droppen kom nog nu i jul när de kissat ner vardagsrumsmattan så det bara var att kasta ut.

Jag har försökt allt jag kan tänka mig. Provat alla möjliga sorters sand, kristaller, lera. Klumpbildande och icke klumpbildande, med doft och utan doft. De har varit låda, lådorna är olika modeller. De bajsar aldrig någon annanstans och de kissar en del i lådorna, så de är ju rumsrena i grunden. 

Men nu fick det vara nog. Igår hittade jag Zaxon gamla hundtäcke helt nerkissat. Jag känner mig egoistisk som dödar dom för att slippa få nerkissade saker. De är ju friska. Jag har försökt omplacera en och en i omgångar och jag har aldrig fått ett enda svar på någon av dom (då har kissandet inte ens stått i annonsen) De är 7, 8 och 9 år gamla, bondkatter. De vill inte bo inomhus (skulle riva huset) De är inte värda något i samhällets ögon, men för mig var dom mina kattskatter.

Igår kväll fick de bara lyxmat och massa godis.- Gosande med kli på magen och 1000 förlåt. Jag sov ingenting alls i natt, var uppe 3 gånger och tog sömntabletter men det hjälpte inte det minsta. Jag har så dåligt samvete och jag kommer sakna att ha 3 katter på trappen när jag kommer hem. De brukade komma och skälla ut mig om de var hungriga.

Nu har jag tagit ett jätteåterfall och trycker i mig godis mellan gråtattackerna och just nu skiter jag i det. Just nu vill jag vara ledsen och eländig och må som den skurk jag är

Sov gott mina prinsar. Förlåt för att jag inte kunde lösa problemet så ni kunde vara kvar.

Nya tider, nya saker och en jävla massa snö

Helt plötsligt började det snöa- Det blev såpass så jag skrapade undan snö när jag öppnade ytterdörren. Bara sådär. Hundarna var inte överlyckliga, Pixie var rätt tjurig tror jag.

Idag kom två paket, älskar paket!
Min jacka som jag beställt för julklappspengar kom och passade finfint:

Sen kom mobilen. Jag har pillat och grejat med den ett tag. Alla appar som ska in, alla lösenord som ska kommas ihåg. Sen tror jag att minneskortet från den gamla telefonen är knas. Nu tog jag några bilder med nya mobilen och de sparades först men försvann sen. Jag sparar ju bilder på minneskort så det kan ju vara det som strular. Mobilen strulade utöver det så jag har inte köpt ny telefon helt i onödan. Den ville inte koppla upp mot datorn, några gånger kopplade den upp sig som något på kinesiska. Helskumt. Men bilderna märktes ju mest.

Men jag hade ett annat minne liggandes så har raderat det och håller just nu på att föra över bilder till det. Vill ha de lite äldre bilderna i nya mobilen också.

Så hoppas vi det funkar som det ska sen. Det gamla var knappt utnyttjat alls, typ 1/4 del så var ju inte det som var felet heller.

Nu överför jag grejer iaf och det lär ta en halv evighet. Skulle det inte vara problemet så har jag ju garanti på nya telefonen så får de fixa det. På den förra hade garantin ganska precis gått ut. Typiskt förstås.

Jag gillar nya telefonen iaf. Den är ju väldigt lik min förra. Det var en Sony Xperia Z3 compact. Den nya är Sony Xperia X compact. Jag gillar Xperia helt enkelt *s*

Den är högglansig och fin = fingeravtryck överallt. Ingen fara, jag använder ju alltid fodral och har beställt. Den är lite, lite större än förra så de gamla fodralen och skalen funkar tyvärr inte. Om någon har en Z3 compact och vill ha fodral/skal så får ni hojta.
Jag köper compact också för att jag vill kunna ha den i byxfickan. Jag använder den som telefon, inte kolla film eller spela spel på så då behövs ingen jätte. Så opraktiskt bara. En ny, rolig grej som imponerade på mig är att man kan låsa upp den med fingeravtryck. Man låter den läsa in sitt avtryck så låser man upp den med fingeravtrycket sen. Men lugn, funkar inte fingeravtrycket får man använda en kod istället.
Annars är nog det mesta som på förra. Skönt när man känner igen sig så man inte behöver leta överallt. Jag skulle hjälpa en bekant med en inställning i hennes Nokia för ett tag sen och jag fattade inte vart något låg.
Kameran ska ha blivit bättre, jag var nöjd med den förra så får väl se vad den här går för.

Åhhh jag är sån nörd. Materialist? Javisst!

2017-blodigt och trasig teknik?

Ja iallafall om man går efter hur det varit senaste dagarna. Först började Pixie löpa, sen fick jag mensen från helvetet. Idag gav min mobil upp också. Den har småkrånglat lite med foton i ett par månader. Plötsligt kan man inte öppna filen, fast man tagit en bild. Ibland syns halva bilden, ibland inget alls. Ibland kan jag se bilden i albumet, men den kan inte skickas till instagram eller föras över till datorn. Så idag försökte jag mig på en återställning. Mobilen ville inte kopplas till datorn alls längre. Så en återställning blev det, allt raderades såklart. Men jag har gjort säkerhetskopiering så använde en sån fil som skulle återställa till hur mobilen var någon gång under 2016.
Gick det? Nepp, hände inte ett skit. Så nu är alla kontakter och alla gamla sms borta. Alla foton hade jag sparat över till minneskortet och de flesta är lagda på datorn.

Nu har jag beställt en ny i alla fall. Det känns konstigt. I vanliga fall är jag förväntansfull och pirrig inför en ny grej. En mobil är ju inget man köper bara sådär. Nu var jag ju inte beredd, hade inte kollat ut någon speciell eller sett fram emot ett byte så nu är inte rätta känslan där. Är mest sur över att vara tvungen att byta. Men det blir nog bra när den nya kommer. Tar väl 2 dagar typ.

Jag har skaffat ett externt tangentbord också så nu kan jag skriva normalt. Efter en himla massa googlande och meckande lyckades jag inaktivera det inbyggda så jag kan lägga det nya på det gamla om jag vill. Smidigt värre. Eller ja, det var julklappspengar. En locktång och en ny jacka är också inhandlat med julklappspengar. Så nu blir det inget handlat mer i år då *s* Jo har köpt 2 fodral till mobilen också.

Jag lyckades överleva julen utan att äta godis eller dricka läsk. Mina föräldrar ställde verkligen upp till 100%. Jag fuskade och åt Jansson och åt 2 mandariner. Annars höll jag mig rätt bra. Mitt "godis" bestod av hallon, blåbär och laktosfri vispgrädde.
Nyår småfuskade jag lite men nu hoppar vi på tåget igen.

Jag var fundersam på hur Charlie skulle reagera på nyårssmällarna igår. Det smälls inte så mycket här på landet men lite blir det. Han brydde sig inte minsta lilla. Snart har han varit här i ett år den lille fluffbollen. Tror han kom typ den 6:e ifjol. Får kolla upp det.

Så nytt år. Tror ni det blir bättre än förra? Det är ju samma förutsättningar egentligen. Många kändisar har gått bort under året. Många av mina vänner har förlorat sina hundar det här året.

Jag ska på möte med två chefer angående arbetspraktik om 2 veckor. Får se vad det leder till. Jag måste ut nu, annars har programmet "misslyckats" och avslutas. Det är ju inte mitt fel, jag har kommit med massor förslag. Ett stor problem är att alla myndigheter ska ta emot nyanlända för nystartsjobb. Det gör att vi andra slussas bort. De vet ju inte hur många invandrare de får och hur jobbigt det blir för verksamheten. Jag har fått nej på väldigt många ställen p.g.a. det. Det är ett beslut från högre ort så alla måste ta emot. Bra för dom, dåligt för oss andra som inte får chansen.

Hoppas ni får ett fint år allihop!

NU har jag bestämt hur jag ska äta i jul

Jag har ältat, frågat i min sockergrupp och främst funderat på hur jag vet att jag reagerar.
Jag hade tänkt vara helt strikt och "visa vad jag kan" i jul. Grejen är att jag inte är stabil på den nivån hemma så det skulle bli att vara ögontjänare. Alltså ha det svårare där än här. Här funkar maten till 100%. Frukost och all mat följer planen. Te/kaffe följer planen. Men sen faller jag dit och dricker en burk cola, äter en lussebulle. Det är så svårt att förklara. "Har du ingen självbehärskning" kanske ni tänker. Tänker ni samma sak om en nyligen nykter alkoholist inne på systembolaget också? Eller en knarkare inne i sjukhusets medicinförråd?
Fördelen en alkoholist eller knarkare har är att de aldrig mer behöver vistas i den miljön. En alkis behöver inte gå in på bolaget eller krogen. Man kan undvika restauranger som har alkoholtillstånd. Visst finns öl i mataffärer också, men på en speciell hylla som man lätt undviker.
Att ta droger är ju ännu enklare att undvika. Gå inte till langarna umgås inte med påverkade människor.

Sockerberoende då? Ja nu till jul välkomnas man av berg med chokladaskar så fort man kommit innanför dörren och sen fortsätter det. Doften av nybakat, någon står och bjuder på glögg och pepparkakor. Ska jag ha mina grönsaker måste jag gå runt bland all frukt, ska jag överhuvudtaget kunna betala måste jag stå i kassan där det nästan alltid finns läsk och slutligen godis. På min coop har dom en korg med specialerbjudandegodis under kortapparaten.
Ska jag tanka och måste in i butik för att betala så är hela vägen från dörren till kassan fylld av godis och läsk, lite nybakat och mer godis.

"Har du ingen karaktär"? Ja dra in en alkoholist på bolaget där de står och bjuder på starkvinsglögg och pepparkakslikör. Där någon just tappat en flaska så det luktar vodka i hela butiken. Gör det när personen varit nykter två veckor typ. Inte faen skulle någon bli förvånad om det blev för mycket.

Min sockercoach har fått mig att inse att mitt beroende är rejält. Om vi ska översätta det i missbrukartermer som folk förstår så handlar det inte om någon som super sig dyngrak 2 dagar varje helg, kanske fortfarande är lite småfull på måndag. Min nivå har gått så långt så vi snackar knarkare på plattan i Stockholm.

En till skillnad är att man helt kan plocka bort substansen vid andra missbruk. Man behöver aldrig mer i livet konsumera något som innehåller alkohol om man inte vill. Samma med droger/mediciner. Socker funkar inte att plocka bort. Då skulle man få sluta äta helt... vilket väl skulle leda till näringsdropp som antagligen också innehåller socker/kolhydrater.

Hursomhelst. Jag har bestämt att inte sätta ribban högre än jag behöver bara för att vara "duktig" när jag har publik. Mat är okej, men jag ska inte äta godis/efterrätt/fika. Ingen julmust heller. Alltså ta bort onödigt socker, men inte jaga kolhydrater som man gör när man är strikt. Jag vet med mig att sätter jag ribban för högt kommer det sluta med att jag stannar på väg hem, köper 2 kg godis, 5 liter cola och hetsäter när jag kommer hem.

Kanske kan jag stå emot suget mot "vanlig mat" då är det perfekt. Känns det som jag vill gråta om jag inte äter ett äpple så får jag äta det. Ibland får man välja sina strider. Tänker lite likadant på nyår. Skulle det finnas potatisgratäng där så dör jag inte, men jag undviker efterrätten. Sen kör vi helt strikt efter nyår. Mellandagarna blir ju också uppstyrt igen.

Så, det är vad jag kommit fram till efter mycket funderande. Det ska fungera dagarna efter jul också, inte bara de dagar då andra kan passa på mig.

Äter jag för att jag är hungrig, för att det är gott, eller för att det står framför mig?

Överätning av mat har aldrig varit något större problem för mig. Visst har jag ätit för mycket ibland, sådär så man får ont i magen, men inte oftare än folk brukar.
Jag försöker dock vara uppmärksam nu när jag inte trycker i mig massa godis, så jag inte börjar överäta mat. Är jag inte hungrig längre ska jag ju inte fortsätta äta. Jag hade sånt stört beteende med godis, det skulle ätas upp om jag så skulle kräkas på kuppen. Jag fick ångest om jag hade för mycket godis kvar och det började bli dags att sova. Jag vill inte föra över det beteendet på mat. Det har gjort att mina hundar är lyckliga för de får rester.

Idag blev det korv stroganoff med blomkålsris. Behövde inte ändra receptet nåt, bara byta ut riset. Ja sen ta laktosfri grädde. Vågar inte riktigt ge mig på vanliga mjölkprodukter än. Fast många klarar det när det är i maten.
Blomkålsris är för övrigt löjligt enkelt. Riv blomkål med grovt rivjärn. Häll ner i kokande vatten i typ 10-20 sekunder. Klart! Idag kokade jag vatten i vattenkokaren och slog över blomkålen bara. Enda nackdelen är att det kan bli lite skräpigt när man river blomkålen.

Jag har sinnessjukt ont i ländryggen idag och vet inte riktigt varför. Hoppas det ger sig.

Snart jul då med allt vad det innebär.

2 blev nästan 3 hundar

Ja jag blev erbjuden en hanhund på foder. Fodervärd i hundvärlden innebär att man inte betalar för hunden, men uppfödaren får använda hunden i avel. Med hanhundar är det 6 parningar, vet inte hur många kullar de får ta på en tik. När hunden slutar i aveln äger fodervärden hunden fullt ut.
Så det var en american hairless terrier. En helnaken hund, inte ett hårstrå på kroppen. Jag var SÅ sugen och habehovet sköt i höjden.
Jag tackade dock nej efter att ha tänkt ett par varv till. En fertil hanhund tillsammans med en tik är inte kul när tiken löper. Eftersom han skulle användas i avel vet han ju vad det betyder. Jag skulle ju inte kunna lämna bort Pixie under löpet, hon skulle bli knäckt typ. Mammagris som hon är. Lämna bort hanen skulle väl funka, men de jag känner som är hundmänniskor har tikar så det kan krocka med löp där också. Ja jag kan dela av huset, men i värsta fall sitter hanen och ylar. Sen dåligt samvete för att han inte får vara med.

Andra skälet var att det är terrier med allt vad det innebär. Mina hundar är soffpotatisar. De hänger med på allt, men kräver inte stimulans och massa aktivitet för att må bra. Vårt hem skulle bli för lugnt tror jag.

Han påminde lite om den här. Hur fina är dom inte?

Så nej det blev inget. Tanken på en tredje hund var inte avskräckande i sig, men då en kastrerad hane eller en till tik. Jag letar inte aktivt efter en hund, men skulle jag få frågan är det inte omöjligt. Men det skulle vara en kines eller mexikan då.

Mexikanare har grövre ansikte och kan ha en liten tuppkam. De är ännu finare! Det är den typen Pixie har lite i sig

Idag kommer jag glida en aning från matplanen. Jag pratade om chili con carne med en vän igår och blev så sjukt sugen. Det är bönor i den, visst kan man göra utan men det blir ju inte samma sak. Bönor höjer dock inte blodsockret på ett galet sätt utan höjer det långsamt. Det triggar inte sockersug heller. Jag äter bönor typ 2 gånger om året eller så, så det får vara okej. Är lite för mycket kolhydrater i bara.

Är ni färdiga med julklapparna? Jag har 2 kvar bara. Känns skönt.

Jag var på ett bra möte angående arbetsträning igår. Håller tummarna för att det går vägen. Lite sur är jag dock. Min coach är på semester så en annan har tagit över. Den människan har inte ringt ett enda samtal på hela veckan. Det börjar bli kris med att hitta en plats nu. Så surt!

Mota sockersuget

Jag är med i en grupp för sockerberoende där professionella coacher är med och ger råd. Där tipsas om L-glutamin vid sockersug. När det blir jobbigt ska man ta 1-2 tsk så ska det lugna suget. Det ska bara tas vid behov, inte regelbundet. Värt att testa.

Det ska vara i pulverform och man ska inte äta eller dricka varmt inom 20 minuter, då minskar effekten.

Sen har jag hittat sån söt tesil, sån man har löste i. Älskar ugglor!