2018 var inte ett fantastiskt år för mig. From sommaren och framåt nådde måendet nya höjder i dåligt mående. Ångesten var daglig och stark. Har inte haft sån ångest sen jag insjuknade. Vården ansåg att ångest ska man kämpa sig igenom så jag fick inget ångestdämpande. Jag kan nog ärligt säga att tankarna var mörka och att jag ibland inte var särskilt sugen på att fortsätta kämpa.
Vården är lustig sådär. De kan inte ge ångestdämpande att ta vid behov, men slänger gärna nya mediciner i mixen. Jag äter nu 3 mediciner för min ångest/depression/bipolaritet. Det känns lite sisådär faktiskt.
Jag hade ingen ork heller. Orkade inte hålla kontakten med vänner, orkade inte praktik, orkade ingenting. Bilen fick lov att lagas och krånglade, eller verkstan krånglade.
Min ekonomi krashade totalt. Jag menar totalt. Utan mina fantastiska, underbara föräldrar så hade kronofogden knackat på nu.
Mitt i 30 graders sommarvärme fick jag dra ut en tand. Jag fick varken antibiotika eller smärtlindring i samband med ingreppet. Det gjorde att inom 2 dagar hade ena ansiktshalvan svullnat upp till en halv fotboll. Jag kunde inte öppna ögat ordentligt. Då fick jag 2 sorters antibiotika + smärtlindring. Efter ytterligare några dagar råkade jag lägga huvudet på den sidan mot kudden och där försvann fördämningarna. Varet fullkomligen flödade i munnen. Brunt äckligt var som smakade döden och luktade förruttnelse. Gick runt och spottade bruna klumpar. Japp.. det var ju himla fräscht.. verkligen. Men det gick över.
Bra grejer är att bilen gick igenom besiktningen utan minsta anmärkning. Yay! Duktig bil!
Jag har fått erbjudande om att pyssla med ett stycke obstinat, respektlös 2-åringssto. Jag är kluven. Å ena sidan är hon rätt charmig och hon vill verkligen göra nåt. Hon kommer fram först av alla i hagen. Hon är SÅ vacker också. Å andra sidan sparkas och bits hon. Surar och blänger. Har väldans egen vilja. Jag och ston funkar sådär, jag och sura ston funkar ännu sämre. Men jag är tålmodig och envis som en jäkla åsna. Jag har inte träffat henne många gånger pga bristande ork så jag får nog ge det lite mer tid så kanske charmen kommer. Vi får se. Hon heter iaf Betty, är en tinker och vacker som en dag. Hon står i Virres stall så jag får en chans att umgås med trevligt folk också. Det är Virres granne som äger hästen och jag får göra vad jag vill och hur ofta jag vill.
Virre har varit en klippa under året. Hon ger inte upp hoppet och frågar ofta om jag vill med på saker, om jag vill göra saker. Ofta har hon fått nej, men några gånger har jag följt med. När jag väl är på plats så tycker jag ju att det är roligt. Är bara det där med att få energi och lust.
Vad kan 2019 bjuda på?
Jag har infört konsumtionsstopp. Får enbart köpa saker som jag verkligen behöver, inte saker som jag bara liksom vill ha. Jag hoppas verkligen nagellacksmärket Depens kommer ut med skitfula kollektioner under året.
Min målsättning är att bli mer aktiv. Så fort ryggen tillåter ska jag ut med hundarna ordentligt igen. Jag ska försöka åka till stallet åtminstone en gång i veckan. Jag ska också försöka komma igång med praktiken igen. Röd korset väntar.
Jag hoppas på bättre mående. Jag hoppas mina hundar får vara friska och må bra. Jag hoppas mina föräldrar fortsätter vara lika pigga och fantastiska som nu. Jag hoppas mina vänner inte ger upp hoppet om mig. Fred på jorden, slut på tjuvjakt och onödigt lidande för alla djur och sånt är lite hopplöst att hoppas på... men ni vet..en dag kanske?
Hoppas 2019 blir allt ni önskar och lite till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar