Jag var lite skeptisk till sadeln efter första turen. Min rumpa tyckte den var lite sisådär och det kändes inte helt 100. Så höjde jag stiglädren och sedär, båda rumpa och resten av kroppen är nöjda. Tänk att ha en sadel där jag når fram till stöden, helskum känsla.
Däremot känner jag mig lite vinglig. Den här sadeln är mycket smalare, man kommer närmre hästen, men sitter då inte lika mycket på sadeln liksom. Det känns smalt helt enkelt. Men det där är ju en vanesak.
När vi red iväg hade fåren smitit in i hästhagen så det var hästar och får i salig blandning. Den där brunvita högen i mitten är lammungarna som softar lite. Sen i balgrunden syns kossorna. Livet på landet.
Eldas fick jobba idag. Han vill springa i varje uppförsbacke, mitt fel eftersom jag alltid har låtit honom springa i uppförsbackarna. Nu bygger vi muskler, då är det skritt i backarna som gäller. Idag ville han absolut inte, så, då fick han jobba. I båda långa uppförsbackarna fick han gå sicksack, fram och tillbaka sidvärtes jobb. Skitjobbigt sa han. Högersidan fick jag jobba arslet av mig för att få loss på men det släppte.
Traven var fortfarande mest en kamp om tempot. Han vill springa, jag vill rida lugnare. Det är sån skillnad när han lugnar sig. Helst plötsligt lugnar han sig, kommer i lägre form och jag måste börja rida. Jag måste hålla takten och verkligen rida med skänklarna. När han bara springer är det mest en kamp om tempot och han lyssnar inte, men när vi väl får till det, då är det en helt annan häst att sitta på.
Men han var duktig ändå, tempot kommer väl det också. Kanske ska köra någon gång i veckan och låta honom ladda ur rejält.
Just ja, vi var nere på knä en gång och jag trodde vi skulle välta. Fråga mig inte varför men tydligen missade jag ett monster någonstans och Eldas blev så förvånad så han kastade sig åt sidan och snubblade på sig själv. Smidigt.. verkligen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar