Det känns lite skumt att gå en kurs om sin egen sjukdom. Jag vet ju hur jag mår. Man får ha med anhöriga/närstående och jag kan tänka mig att kursen är väldigt nyttig för dom. Men visst finns en del matnyttigt att själv ta med sig också.
En timme efter föreläsningarna spenderar vi med öppen diskussion. De delar då på oss så anhöriga går till ett rum och vi sjuklingar är i ett rum. Det är faktiskt rätt skönt att lyssna på andra som "är som mig", fast ändå inte. Det är så mycket man känner igen, sen har ju alla sin specifika egenskap. Det känns som om jag skulle kunna hoppa över föreläsningsdelen och bara gå dit för diskussionerna. Hur mycket anhöriga och vänner än lyssnar och vill förstå, så kan de inte förstå. Lika lite som jag kan förstå känslan av att föda barn t.ex. Har man aldrig upplevt känslan så kan man inte förstå, hur mycket man än läser och lyssnar. Nu i diskussionerna pratar man med folk som förstår, inifrån och ut.
Vi pratar om det ständiga dåliga samvetet när man gör upp planer, lovar saker, som man sen inte kan uppfylla för att måendet sjunkit tills det är dags. Vi pratar om att man inte vet vad som är "normalt" stämningsläge. Hur ska man må? Är man uppåt, neråt eller i sitt normalläge? Vi pratar om att ha lite ångest inför sina toppar i måendet för man vet att man snart kommer krascha. Har man för roligt måste man sova en vecka typ.
Man behöver knappt klä känslorna i ord, alla bara fattar. Det är en mäktig känsla faktiskt. Sen är vissa mer extrema, alla har sina speciella känslor och sätt som sjukdomen visar sig på. Alla bär dock på en sorg. Först en sorg över vad sjukdomen fört med sig, sen en sorg i vad medicineringen fört med sig. Många av våra mediciner gör människor ganska okänsliga. Man blir inte riktigt glad och man blir inte riktigt ledsen. Man går på närståendes begravning och kan inte ens gråta, sen känna sorg över det. Inte konstigt att så många slutar med medicinering egentligen.
Hursomhelst, det är spännande att lyssna på likasinnade. 4 gånger kvar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar