Inte svårt att känna sig välkommen när alla hästarna kommer i full trav när man ropar. Tror Cissi mutat dom lite.
Ja nya sadel kom idag. Såhär såg det ut:
Jisses vad jag INTE är van vid att rida i dressyrsadel. Min rumpa skrek, mina ben skrek, allt kändes skumt. Fick korta stiglädren två hål. Men äntligen nådde ju mina överskänklar fram till stöden, annars brukar mina ben nästan hamna bakom kåporna.
Min benmuskler skrek när jag skulle rida lätt. Inte vana vid de vinklarna. Jag har alltså inte ridit regelbundet i dressyrsadel på de senaste 10-15 åren i alla fall. Inte konstigt kroppen skriker. Det blir nog bra när jag vant mig.
Eldas verkade tycka den var okej. Han gick avslappnat med lågt huvud på långa tyglar. Hade sadeln klämt eller känts konstig så hade han nog gått med huvudet uppåt hela tiden.
Det blåste lite idag som ni ser. Ganska mycket till och med. Vi var grymt omatchade med svart sadel och brunt träns också, men det struntar jag i. Ridturen gick bra. Herrn var lite på tårna eftersom allt fladdrar, slår och tjuter när det är storm, men inga stora grejer. Han är så rolig, ibland verkligen kryper han ihop och smyger förbi vissa saker. Sötgubbe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar