Människor präglar hästars flyktbeteende

Nu när min hjärna orkar fungera (lite iaf) igen har jag hunnit processa informationen från igår.

Det viktigaste budskapet var att det är vi som lär hästen vad som är farligt egentligen. Stoet lär hästen att fly från rovdjur, men vad är rovdjur?
Hästen ser inte automatiskt en traktor som något farligt. Den reagerar, frågar om det är farligt eller inte och går på det svar den får från människan. Det är ju VI som präglar hästen på vad som är farligt.

Det tydligaste exemplet var när hon tog upp en ballong och satte den mellan händerna som om hon tänkte smälla den. Varenda människa blundade och ryggade undan. Hade hon gjort samma sak i en flock med hästar hade ingen reagerat för de vet inte vad det är. Hade de känt människans reaktion så hade de reagerat för att VI signalerar fara.

Människors ryggsäckar spelar stor roll. Har man någon gång ridit en häst som varit rädd för cyklister kommer vi signalera att det är farligt till ny häst om vi inte är medvetna om vårt beteende. En häst ser cyklisten som något konstigt, den kollar läget och går sen på våra signaler: farligt eller inte? Möter vi cyklister på lång tygel, helt avslappnade, kommer hästen inse att de inte är farliga. För en häst VET inte vad som är vad. För en häst vore det inte konstigt att rida genom ett köpcentrum om ingen talade om för den att det är konstigt. Att gå förbi skogsarbete är ingen stor grej om ryttare säger att det inte är något att bry sig om. Jo hästen kommer säkert reagera, stanna och undersöka. Den måste ju kolla om det är farligt eller inte. I det läget är inte hästen rädd, den reagerar och undersöker. De kanske backar några steg = se bättre vad det är. De frustar lite, kan lägga huvudet på sned, trampar lite. De kan halvt vända = se bättre vad det är. Om ryttaren, på lång tygel och med avslappnad sits, låter hästen kolla men sen lugnt säger att vi ska gå, ja då talar vi om att det inte är farligt.

Det är hela filosofin bakom hennes träning. En häst vet inte vad som är farligt, därför måste vi lära den vad som är farligt och inte. Alltid lugnt, ge hästen chans att reagera och tala om att det inte är farligt och vi kan gå där. Hon red Utter med ögonbindel så han inte såg något. De galopperade så och gick t.o.m. över en vippbräda med honom "blind". Han litade på henne totalt.

Hon gav även exempel på hur hon jobbat med spända ryttare som omedvetet ger signaler. Hon hade tex gett ryttare ett svårt mattetal mitt i en övning. Hästarna som varit spända och trippiga, slappnade av direkt när ryttaren fick matteproblemet i handen och fokuserade på det istället. Hästen var inte rädd för situationen, den reagerade på ryttaren. En kvinna på en kurs bombarderade hon med frågor. Namn, personnummer, jobb, semester osv osv. För varje fråga slappnade hästen av mer och mer och gick till slut med sänkt huvud över hindren, bara för att kvinnan fokuserade på frågorna och släppte tyglarna. Flera gånger när hon fick leda en häst över något hinder på träningen sa hon just att ryttare ska sluta hålla tygeln "jag har ju släppt" sa dom, men hon höll ju också i tygeln när hon ledde och kände att dom tjuvhöll. Någon fick släppa tyglarna helt och hålla i sadeln.
INGEN häst gjorde några stora protester. De sökte av läget och man kanske kan tro att det betydde rädsla, när det egentligen var ett normalt beteende för att kolla läget.

Den hästen som gick bäst hade ett barn på ryggen. Den hästen var stencool. Undrar om det var för att barnet inte hade en bild innan av att det var "farliga" saker de gjorde Barnet tänkte väl inte att det var någon stor grej att kliva över ett plastband så det tyckte inte hästen heller.

Kort sagt. När hästen är föl talar mamman om vad som är farligt. När vi är ute med hästarna är det vårt jobb att tala om vad som är farligt. Hästen vet inte att lastbilar är otäcka, eller cyklister eller vad hästen nu är rädd för. Det har någon talat om för hästen. Det är många gånger alltså ett ryttarproblem snarare än ett hästproblem.
Jag kan säga direkt att jag är skyldig. Kommer vi till en situation där jag tror att det blir kaos har jag en ful ovana att korta tygeln. Vad signalerar jag? Fara såklart.
Eller en del som är rädda men ändå vill ha fram hästen, vad gör dom? Jo de håller allt vad de har i tygeln så inte hästen ska sticka men ger samtidigt signalen att gå fram. Vad gör hästen? Blir förvirrad såklart. Ska jag fram eller inte? Vilka signaler ger vi hästen?

Nyttigt och tankeväckande. Det låter så enkelt men är så svårt när vi väl är där. Jag trodde aldrig Eldas skulle kliva över ett plastband som rör sig, han är rädd för saker på marken... eller? Jag satt med helt lång tygel och tittade flera meter framåt, tittade inte på bandet alls och Eldas klev över. Visst var han spänd och frustade, men han klev över. Där ser man.