Läste Karins blogg lite. Är så glad att det går så himla bra för henne. Hon är verkligen en människa med driv och jag tror att hon kan gå precis hur långt som helst så länge hon kommer ihåg att ta hand om sig själv lite också.
Hursomhelst, tänkte på hur det var när hon bodde på gården. Saknar den tiden faktiskt. Alltid ridsällskap eftersom hon typ bodde i stallet. Man kunde följa med och kolla hennes upptåg. Sen hittade vi på mer saker på gården, kollade film sent, spelade spel, åkte släde och grejade. Man kände sig som en i gänget liksom. Det var mys på hög nivå. Jag saknar det massor. Men saker ändras ju, Karin flyttade, jag sitter i en skitperiod med måendet, gården hamnade i ett nytt läge. Så saker förändras helt enkelt. Men minnena finns ju kvar iaf.
Samma med Virre och pusslandet jag pratade om. Det var också en härlig tid, eller hela den tiden när jag hängde mycket i hennes stall.
Det är väl lite så livet är. Folk kommer och går, saker händer, mående förändras, tillgången på tid förändras och relationer förändras. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Jag saknar i alla fall de mysiga tiderna. Jag skyller inte på någon annan, jag har ju inte haft ork att engagera mig heller. Dumt egentligen. Jag saknar den tiden massor, då jag kände tillhörighet. Jag saknar Eldas massor också, ibland så det är jobbigt. Och vad gör jag åt det? Sitter och funderar bara. Dumt!
Något mer som är dumt: Forskare har kommit fram till att vi plockar i våra diskmaskiner fel för att få optimal verkar. AF har som tur är en film på hur man åtgärdar problemet. Så varsågod:
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/pryl/article63467.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar