Dansläraren är helt vidrig också. Jäkligt duktig såklart, har tagit fram stjärnor till broadway, men fyfan så jäkla elak! Hon skriker till barnen, kritiserar precis allt. Ja man ska peta och korrigera, men man behöver inte trycka ner dom totalt för det. De kan vinna tävling och ändå få massa skit. Sen har hon favoriter, jäkligt tydligt också. Den näst duktigaste, hon verkar vara en så himla rar tjej och hon är verkligen skitduktig, men hon får alltid skit. När hon vinner får hon en klapp på huvudet typ men när favoriten, som också är duktigast, vinner så blir det översvällande beröm från läraren. Man ser verkligen hur de här tjejerna kryper runt och gör ALLT för att få danslärarens godkännande. Stackars barn!
Sen har vi mammorna då.. ja herregud. Det är så mycket drama. De är missnöjda, de är avundsjuka. De skäller på dansläraren när hon behandlar barnen illa (vilket jag applåderar men som bara leder till drama) de gnäller om att saker är orättvisa, de gnäller på barnens klädsel, på dansen och varandra. De bara pratar skit, de pratar skit om varandras barn och hugger varandra i ryggen. När det blir konflikter med en mamma går det ut över barnen, då kan strykas från en solodans p.g.a. dansläraren och en mamma har en konflikt.
Barnen har inte konflikter sinsemellan. De bråkar inte med dansläraren men blir ledsna förstås när de får massa skit. De är så himla, himla duktiga också. De dansar sig igenom smärtor och elände, får bara skit men kommer tillbaka till träning åter och åter igen. Lite som en slagen hund som kryper tillbaka till sin ägare för att få kärlek.
Jag vet inte varför jag tittar egentligen. Lite för att barnen är jäkligt duktiga och man vill se dom vinna såklart, men jag sitter ju och blir ledsen och arg samtidigt. Kanske är det som en bilolycka, man kan inte titta bort? Jag sitter och "åhhh":ar och "awww"ar högt när de blir ledsna. Jag svär när de blir behandlade som skit. Samtidigt är det väl såhär det går till inom professionella kretsar, lite oberoende av sport? Hocketränare som svär över sina spelare, unga gymnaster som skickas på läger där de inte gör annat än tränar och pressas. De som inte håller ut och har vad som krävs de sorteras ut på vägen. Barnen i serien är ju barn som kan bli nåt, annars hade de petats.
Men tränaren är inte bara dålig, ibland är det mammorna som står i vägen. Mammorna säger "hon kan inte, det är för svårt, för kort tid att träna, det går inte" framför barnen. Tränaren säger igen och igen att hon ju inte skulle låta dom tävla om hon inte trodde att hon kunde och så är det ju. Varför skulle hon riskera sitt namn och bli utskämd offentligt? Det gör hon ju inte. Så mammorna skulle behöva backa ibland de också. Framförallt borde väl alla undvika att ta upp bråk framför barnen. De vuxna står och skriker på varande och barnen gråter. Vidrigt!
Så.. ja.. vet inte om jag ska rekommendera serien eller be er hålla er undan. Det är ändå fint att se när barnen gör bra ifrån dig och de här barnen älskar ju dansen. Eller alla gör kanske inte det lika mycket. En del dansar nog mest för sina mammors skull, mammor som själva misslyckades. Men de flesta älskar det!
Har ni sett Sias video till låten Chandelier? Tjejen som dansar där är från serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar