Pussel!

Jag älskar att lägga pussel. Tycker det är avslappnande på något sätt. För några år sen hade jag och Virre galet pusselmaraton när hon skulle sälja några pussel och ville kolla så alla bitar var med. Vi satt flera dagar, långt in på nätterna och det var så jäkla roligt!
Nu har ju jag 3 knäppa katter i huset så pussel känns inte lämpligt. Jag vill inte leta pusselbitar i hela huset. Till min stora lycka har jag hittat pussel-appar som funkar finfint. De funkar på telefonen men lite bättre på surfplattan bara för att det blir lite större. Så nu pusslas det för fullt.

I övrigt händer inte så mycket. Noll sömn, noll motivation. Det får vara så just nu helt enkelt. Jag stressar på mig själv med alla mål och drömmar jag har för året, men så insåg jag att jag har ett helt år på mig. Allt behöver inte ske första månaden. Så jag släppte lite av pressen. Sömnmedicinen funkar, dock alldeles för bra. Jag sover hur länge som helst och är zombie dagen efter. Min läkare vill inte ge insomningstabletter, vilket är vad jag behöver, men kanske blir det bättre med tiden. Vi får se.

Jag vill komma igång att rida igen. Nu blir inte Eldas "min" längre utan vi blir 3 personer som delar. Det känns både bra och trist, bra för att han hålls igång när jag inte orkar och jag behöver inte känna press på massa dagar i veckan. Trist för att man får mindre utrymme till planering och sånt. Jag har delat häst förr och i vissa fall har det gått finfint, i vissa fall uselt. Jag hade ridit en häst i flera år utan problem, sen började jag dela den med en annan. Den andra personen tyckte busridning var härligt så den stabila hästen lärde sig massa olater som att bocka och fjanta sig. Den andra personen skrattade ju bara och provocerade fram beteendet för det var kul. Jag var inte lika imponerad. Jag gillar inte att inte ha kontroll och en bockande häst är inte kontroll. Nu kommer ju inte de här två ryttarna lära Eldas att bocka och fjanta sig såklart. Men det är dubbla känslor. Vi får se hur det går.
En annan tråkig sak är att Eldas är enda ridhästen kvar för de "vuxna" vilket innebär noll ridsällskap. Felicia kanske vågar sig ut med bara mig som sällskap och någon kanske kan köra Harona ibland. Mest önskar jag att Ella blir pepp på ny foderhäst framåt våren så man kan ha sällskap. Men ett steg i taget, jag ska ju komma iväg först också.

Hundarna mår bra. Jag måste fixa ny tid för ultraljud till Zaxon och se så inte mjälten förändrats mer än sist. Jag börjar fundera på om hans hörsel kanske blir lite sämre. Fast det kanske bara är selektivt. Vädret verkar ju vara schizofrent. Ena dagen så mycket snö så jag knappt får upp ytterdörren, nästa dag barmark. Idag har vi snö, imorgon kanske det är grönt igen.

Aja, pussla mera!