Nyårsmål och julskinkabonanza

Ja nytt år. Tidig januari och en tid då man skriver fel år på alla blanketter ett par veckor.

Idag skivade jag upp det sista av julskinkan. 1/3 hamnar i frysen i småbitar så jag kan ha i pastasåser, omeletter och sånt, resten fick hundar och katter dela på. Bebis, min korkade lilla katt, han hoppade så fint upp på kökspallen och inspekterade hur jag gjorde. Kan hända han fick lite bonusbitar då.

Jag vet inte om jag har skrivit nyårsplanerna? Eller målen, det jag siktar på. Jag gör inte direkt löften, då känner man sig så jävla värdelös när det går åt skogen, men planer kan man ju ha?

Så:
Jag tänker jobba mot att äta mer hälsosamt. Bort med dricka och godis och skit. Inte äta för att döva känslor. Ätstörningarna ska bort igen. Jag trodde jag hade det under kontroll, men ramlade dit igen. Jag vet att de går att hålla i schack lättare om jag sköter maten, om jag äter mina mål + mellanmål så man inte är panikhungrig med blodsockret i knähöjd. Jag har märkt att blodsockret krånglat massor på sistone, blir helt svimfärdig och darrig. Klart det blir så om man går på tomgång, sen öser på socker som försvinner lika fort. Jävla socker, kunde jag inte bara bli koffeinberoende istället? Dricka te hela dagarna?
Nåväl, mitt mål är inte att gå ner i vikt, även om jag hoppas det blir en positiv sidoeffekt. Jag ska försöka komma igång med bättre ätande för att orka mer, för att inte svimma av trötthet mitt på dagen.

Sen ska jag försöka bli mer aktiv. Tvinga mig mer helt enkelt. Det här låter nog elakt, det är inte mina känslor det handlar om, det är min sjukdom så ta inte åt er, men jag tycker det mesta är förjävla jobbigt och ser hinder i allt INNAN jag är där. Att åka till stallet: jobbigt, att träffa vänner;jobbigt, att åka hem till föräldrarna: jobbigt. Jag ser liksom bara byta om, kallt, eländigt, packa, köra bil... allt är jobbigt och jag vill inte. Sen när jag väl är där tycker jag ju det är roligt. Jag älskar Eldas, saknar honom som fan och den enda som står i vägen är jag. Sjukt va? Jag saknar vänner, fika, hänga med Virre på äventyr, hänga på Linnebergsgården.. jag saknar det. Återigen så är det bara jag som står i vägen. När jag är hemma hos föräldrarna vill jag knappt åka tillbaka hit, men innan jag ska åka är det skitjobbigt.
Så jag måste tvinga mig mer, vilket låter jättenegativt, men ta det inte så. Jag tycker om er, det är bara hjärnan som sätter hinder för allt.

Bli mer fysiskt aktiv också. Kommer jag igång i stallet så kommer lite motion på köpet, ska försöka lägga in lite motion däremellan. Gällande motionen så är jag lat helt enkelt. Jag tycker det är tråkigt och jobbigt. Jag är stor och har sämst kondis, då blir allt jävligt jobbigt. När jag gick på gymnasiet tränade jag step-up 3 gånger i veckan och jävlar vad tränad jag var. Hård rumpa, jag körde allt på de svåraste inställningarna, var t.o.m. med på en uppvisning. Då behövde jag inte släpa mig iväg, då blev jag nästan rastlös om jag inte kom iväg. Kände jag att vi tränat magen dåligt under passen lade jag mig och jobbade på det när jag kom hem. Jag har varit där, jag hoppas hitta dit igen. Jag njöt av smärtan i magmusklerna, njöt av att köra slut på benen så de darrade. Nu blir jag frusterad så fort jag blir lite svettig. Skäms inför folk också och tycker det är pinsamt. Men återigen, det enda i vägen är jag.

Så.. blir mer hälsosam, inte banta, bli mer aktiv. Det låter väl som okej mål? Få ordning p sömnen kanske? Sov inte i natt så sov mellan 11-17 idag. Blir sömnmedel ikväll så jag kommer rätt. Med fysisk aktivitet blir sömnen bättre. Jag har ju insett att jag älskar rooibus-te också. Det är rött te och innehåller inget koffein, perfekt på kvällen alltså. Rooibus chai är gudagott!

Arbetsträning, arbete och sånt kan jag inte sätta upp på listan eftersom det inte är jag som står i vägen, det är byråkratin och arbetsplatser vilja eller ovilja att ta emot folk. Det får bli ett önskemål.

I veckan ska jag till tandläkaren. Det är undersökning och eventuell utlämning av bettskena som gäller, beroende på om skenan hunnit komma. Inget som gör ont eller är obehagligt alltså.

Så det är det. Hoppas folk står ut med mig på resan.