Jag är väldigt känslig, ibland överkänslig och tolkar nog in saker som inte finns där. En del människor känner ju inte av något alls utan klampar på oberoende av omgivningen. Jag är känslig på om någon verkar sur och irriterad, om något känns "fel" osv. När exet ljög för mig visste jag det direkt, jag kunde känna att något inte stämde.
I dagens läge med all elektronik är det svårare. Det skrivna ordet är svårtolkat. Jag har en vän som alltid avslutar/svarar med bara "ok". Nu har jag lärt mig att det är så hon svarar, även om det är positivt, men känner man inte personen är just "ok" ett surt svar. Korthugget och tjurigt. Likadant med folk som svarar enbart svaret på en fråga, inget mer. T.ex. om man frågar
-När är träningen i morgon?
- Som svar får man "kl 17"
Det låter tjurigt och surt, som att något är fel. Ett gladare svar är
- Kl 17, ses då!
Inget svar är ju fel men man tolkar skrift olika. Sen beror det som sagt på hur folk skriver. Som min vän som alltid svarar kort och koncist, med henne har jag lärt mig det. Då ligger inget bakom. Har man någon som alltid brukar skriva glatt och avsluta trevligt och den helt plötsligt svarar korthugget, så undrar man vad som är fel. Inget behöver kanske vara fel, kan ju vara så att man svarade mitt i ett läge där man behövde bli klar snabbt, men det är just problemet med den nya tekniken, det är svårtolkat.
Facebook/Instagram och allt ger ju också problem med tolkning. Säg att man hat en bekant som alltid gillar dina statusuppdateringar, sen slutar den tvärt. Den gillar inte ens "god jul", "gott nytt år". Ja då tror jag något hänt, vi är ovänner, personen är missnöjd över något.
Har man vänner som bara ger feedback ibland så bryr man sig ju inte, jag har vänner som i stort sett aldrig ger feedback och där bryr man sig inte heller. De är såna. Men när någon bryter mönstret, slutar vara uppmuntrande eller slutar ens visa att man finns, ja då undrar jag vad som är fel. Det är väl när någon bryter mönster helt enkelt som man reagerar.
Men det är svårt för det kan ju bero på något helt annat än det man tolkar in.
Det är självklart enklare att tolka människor direkt, även om det kan bli fel där också. Man kan ibland verka sur på en person, men sanningen är att det hänt något under dagen, eller man mår dåligt just då, eller man är stressad. Jag har en vän som kan bli ganska tjurig när hon blir stressad eller nervös, men återigen så vet jag ju det så jag tar det inte personligt. Det är personens sätt att hantera situationen.
Själv blir jag tyst i vissa lägen. När jag mår dåligt försvinner jag och slutar svara folk. Det handlar enbart om måendet och inte om människorna. Är jag t.ex. i stallet och är tyst och drar mig undan så mår jag nog inte så bra.
Sen kan jag vara irriterad, då orkar jag inte riktigt hantera människor. Skillnaden man ser då är nog kroppsspråket, jag blir liksom "korthuggen" om ni fattar. Borstar effektivt, snabbt. Drar igen dörrar, vänder mig snabbt, man blir ryckig. Mår jag dåligt är jag som en försiktig mus.
Sen kan jag bli nervös/stressad. Då blir jag också tyst. Är jag nervös är jag upptagen med att svälja och inte kräkas av nervositet typ. Jag blir tyst, mår illa och klarar inte av att saker går snett. Jag reagerar då med att bryta ihop och vilja gråta, inte genom att skrika och gapa. Så är jag vit i ansiktet och tyst så är jag nervös.
Såna saker lär man sig när man lär känna mig. För någon som inte känner mig kan jag framstå som en otrevlig jävel fast jag bara är nervös. Så det är svårt att tolka människor.
Sen finns det ju de som tolkar människor men inte gör något åt det, andra har behovet att prata ut. Jag vill nog hellre veta om någon är arg eller ledsen på mig, då kan jag göra något åt det. Jag kan be om ursäkt eller försöka ändra beteendet. Men om jag ska klaga på de som hellre går runt och tjurar så vore det som att kasta sten i glashus. Jag har varit enormt, enormt långsint. När jag blev sur innebar det att jag inte pratade med personen på en vecka. Vår familj är lite uppdelad. Mamma och syrran blir förbannade, exploderar och sen är det klart. Jag och pappa blir sura och irriterade, går runt och ger folk onda ögat ett tag och sen är det klart. Det gjorde ju att när jag och syrran blev ovänner så gapade hon, sen 10 minuter senare kom hon och bad om ursäkt och tyckte alls var bra. Jag däremot tog hennes påhopp utan att skrika tillbaka men godtog inte hennes ursäkt utan var sur i en vecka. Jag har blivit bättre i alla fall. Man sårar sig själv om man ska gå runt och vara sur i en vecka. Men ibland blir jag fortfarande långsint förstås. Vissa saker ligger ju i personligheten.
Nåja, hur är ni? Är ni känsliga och analyserar människor eller går ni på i livet och antar att folk helt enkelt säger till om något är fel?
Till nåt heeelt annat. Jag fick min telefon igår. Woohoo! Det gick snabbt! Dessvärre kan jag inte använda den än för den har annat simkort än min nuvarande telefon, en mindre storlek. Så jag väntar på simkortet (kommer ha samma nummer) sen kan jag leka med den. Den är lite, lite mindre än nuvarande, inte mycket. Den har lite större skärm, eller ja ytan används på bättre sätt. Den är fiiin =) Jag beställde en vit för att jag alltid har skal eller väska. Skalen är ofta genomskinliga på sidorna och då funkar vitt bäst tycker jag. Om man har tex en röd telefon och ett cerise skal så blir det inte så överdrivet vackert. Efetsom jag alltid har skal behöver man inte direkt oroa sig för att den ska bli skitig. Telefonen är vatten-och dammtät vilket ju är bra om den ska med ut på äventyr. Hoppas simkortet kommer snart bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar