P-staven är nog kvar i armen tror jag. Man fick ett förband som skulle sitta ett par dagar så jag vet egentligen inte, den kanske rymt? Jag har bara ont när plåstret stramar. Huden är ju sådär lagom känslig på insidan armen.
Hursomhelst. Idag lekte jag duktig kvinna och drog till Mekonomen och inhandlade ett par bromsbelägg på helt eget bevåg. Min bil lät som en stentugg när jag bromsade och det började bli pinsam med massa gamla karlar som vände sig om o glodde när jag kom. Jag ringde pappsen och förklarade läget och han sa "kom hit så fixar jag det, kan sluta tidigare". Nu bor min pappa 16 mil bort så det är inte så "bara" men jag packade ihop hundingarna så åkte vi.
Pappa bråkade, krånglade, krånglade lite till, fick hjälp av en granne och sen var det på plats. Min bil är liksom aldrig smidig, någonsin. När något ska loss sitter det som berget, när något ska sitta fast lossnar det. Glömmer aldrig ett år när jag skulle byta däck och nåt rostat fast, de var 3 karlar som försökte få loss eländet. De slog, sparkade, körde rally och fick stroke allihop innan det lossnade. Men till slut så!
Alltså, jag har läst att kvinnor ofta letar partner som liknar deras pappa. Inte undra på att jag är singel dårå. Min pappa kan typ allt.. Laga bilar, bygga o snickra, tapetsera o måla, laga sjukt god mat, han jagar o fiskar och så är han ju rätt snäll också. Det han inte kan är väl mer tekniska saker som datorer o sånt, men det fixar jag ju oftast själv. Så var hittar man såna karlar nu för tiden? Den där gamla stammen som inte hade möjlighet att anlita massa snickrare, mekaniker osv utan man lärde sig själv helt enkelt. I dagens läge känns det som de flesta kan blippa på sin mobil och sin Ipod. Ett kap är en man som kan byta olja på bilen ungefär. Tragiskt... Oh well. En bra kvinna reder sig själv.
Pixies äckliga böldpest blir inte bättre så imorgon ska vi till veterinär IGEN och jag tänkte tjata till oss en kortare kortison kur. Hon har käkat antibiotika i 30 dagar nu och det hjälper inte. Kanske ska ta ett bakterieprov också för att se så hon har rätt antibiotika. Känns lite smått hopplöst just nu.
Så..morgondagen: veterinär direkt på morgonen, åka till bilprovningen för ungefär 10:e gången på drop in (de har varit sjuka, haft helgstängt, sjuka igen och idag var det datahaveri) sen lämna blodprov för nästa veckas besök hos reumatologen.. sen hem och äta nåt eftersom blodprovet ska vara fastande.. sen däcka i soffan.
Med min tur går veterinärbesöket katastrofdåligt o de säger typ "skjut hunden", sen är bilprovningen stängd pga trasig toalett eller nåt och slutligen får jag nån äcklig sjukdom när jag tar blodprov. Optimist? Javisst!
Jag har för övrigt varit dubbelduktig idag och förtjänar fan en guldstjärna minst. Det kan ni läsa om Här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar