Raffe är som den perfekta pojkvän jag aldrig haft

 Idag tog jag o Jenny en "liten" ridtur på Raffe o Dido. Vi drog upp i skogen på en ny väg och hittade på lite äventyr. Baktanken med det hela var ju att hitta lite kantareller och det gjorde vi faktiskt. Men mest hade vi en dörolig tur!

Jenny hoppade av och plockade kantarellerna medan jag satt på Raffe och hade Dido som handhäst, mitt i skogen. Det gick förvånansvärt bra. Pållarna passade på att förnya sina krafter-ja käka mat alltså. 

Vi fortsatte vår lilla tur på ny mark. Vägen ledde fram till ett lite träskigt ställe där det låg två breda rejäla brädor som man skulle gå på. Det hela slutade i ett litet dike. Happ, Jenny o Dido tog täten då Jenny fortfarande var på marken. Dido gick snällt på brädorna och knäckte den ena över diket (förlåt!) Raffe fick lite småspel av händelsen, mest för att det var så jäkla snårigt också så Jenny o Dido knappt syntes. Men han ville inte riktigt gå på den äckliga brädan heller så han började fåna sig och kom på en helt egen lösning: vi går ut i träsket och hoppar diket en meter från brädorna istället. Det kunde ju varit en strålande idé om inte andra sidan diket var helt tätt av sly och små träd. Här fick jag lite panik faktiskt, trodde jag skulle släpas av hästryggen av alla jävla träd. Men på något sätt lyckades Raffe rädda situationen så jo vi hoppade (kastade oss handlöst) över diket, mejade ner alla små träd i vår väg (förlåt igen!) och överlevde. Tyvärr trampade Raffe av sig sin Easyboot i träsket så Jenny fick leta efter den, och hittade den till slut. Lycka! Hur surt hade det inte varit att tappa bort den på första turen? Över 500 spänn åt helvete liksom.

Jaja.. vi överlevde o fortsatte framåt. Stigen blev jättetrevlig och funkar
 absolut som ridväg. Dock hittade vi skumma skyltar längs vägen:

De här skyltarna satt alltså mitt i skogen, i ingenstans. Vi såg flera skyltar på håll senare. Kändes lite....udda?

Jaja, färden fortsatte tills vi kom ut på en liiiiten väg. Vi chansade (ja vi var lite vilse) och kom till slut fram på kända marker igen och kunde lugnt gå hemåt. Vår tur tog nog typ 2 timmar... men då ingick kantarellplockande, skosökande och allmän förvirring. Det var så jäkla roligt!
Både jag o Jenny känner oss så trygga med hästarna. De är som verkliga kompisar, bussiga, ärliga, lugna och trygga. De är så okomplicerade och jag gör saker som jag inte ens skulle komma på tanken att göra annars. Tinkrarna är fantastiska båda två och Raffe.. ja Raffe är ju ren kärlek.

Skon funkade förresten bra. Var premiärtur idag. Tycker det är helt okej att den dras av mitt i ett träsk liksom. Men annars gjorde den sitt, inget haltande och han verkade inte tycka den var så överdrivet skum. men han tappar snart andra framskon också, det hörs lång väg. Så imorgon MÅSTE herr hovslagare svara!

Hästarna blev switchade idag o fick massa bananchips. Det är goda grejer det. Imorgon ska jag rida buspålle ensam o det kommer bli så mysigt.

Nu ska fräken alldeles strax i säng. Bildbomb från igår o idag kommer när jag får tid. Kram kram!

Mighty Raffe ur grodperspektiv. O galet utfrätt bild.