Nära-döden upplevelse

Orkade inte rida i regnvädret igår så jag longerade Raffe istället. Ville se hur han tar galoppen utan ryttare och då kan han galoppera utan problem.


Idag hade vi besök av Hanna och hennes pålle Speeden. Speeden fick prova lite utrustning och vi kollade om han kommer ihåg att han är inkörd. Ja det gjorde han. Han var superduktig och gick som om han aldrig gjort annat!


Inspirerad av det tog jag och körde Raffe. Han var jätteduktig också, travade finfint när jag bad honom. Jag ville inte störa så mycket så vi travade på halvlånga tömmar så fick han bestämma det tempo han var nöjd med. Han har ett helt ok travtempo, lite snabbt ibland kanske men det kan man ju fixa till sen. Har ju bara kört typ 4 gånger så vill inte störa honom allt för mycket.


Dessvärre var vi med om en lite scary grej idag. Vi skulle upp på banvallen en stund. Där är halva vägen grusväg o halva är asfalterad. Vi gick finfint, Raffe var lite pigg eftersom trafiken går jämsides, eller ja en massa meter ifrån, men ändå. Så möter vi då en jäkla rullskideåkare. Raffe kan möte traktorer med släp, bilar med släp, motorcyklar, cyklister, gå över en bro över motorvägen...men rullskideåkare, där går gränsen tydligen. Vi mötte den här karln som hade farten uppe efter en liten nerförsbacke, Raffe stannar o stirrar. När karln är precis framför oss blir Raffe rädd och skuttar.. då blir karln rädd o ramlar (värsta stålmannen flyget) o där fick Raffe nog o drar. Tror inte han dragit sådär om man ridit. Då hade han nog skuttat åt sidan mer men nu gick det ju inte. Så vi drog, i full jävla fart.


Jag blev lite rädd när jag insåg att jag inte hade någon broms alls på hästen. Jag tvinnade tömmarna runt händerna för att få bättre grepp o hängde med allt jag har för att få stopp, men Raffe reagerade inte ens, han bara sprang.
Lite längre fram korsas då banvallen av en vanlig 70-väg och det är hus o sådär. Det är en brant, men kort uppförsbacke precis innan. Så nu får jag ju lite panik. Raffe tänkte inte stanna o jag har ingen aning om huruvida det tänker komma trafik eller inte, om han bara tänker dra rakt över vägen o ner på banvallen på andra sidan vägen, då är det rätt brant nerför.
Precis i foten av uppförsbacken till stora vägen saktar han lite lite o jag tror att jag fått hejd på honom, men nej då kände han att det började gå uppför och ökar igen. Jag inser att det inte kommer gå bra så jag sätter mig på golvet i vagnen och hänger fortfarande i tömmarna.
Raffe kastar sig åt vänster, fortfarande i full galopp. Har ni gjort bredsladd med rockard någon gång? Nu har jag det. Jag var säker på att vi skulle välta men det gick. Väl uppe på stora vägen tvärnitar Raffe, tittar bakåt, frustar lite... o sen skrittar vi hela vägen hem.


Herrejävlar vad rädd jag var. Mest för att vägen tog slut sådär. O för att hur mycket jag än slet och drog så hade jag verkligen noll att säga till om. Snacka om adrenalinpåslag till tusen. Raffe lugnade sig fint o jag körde hela vägen hem så han blev inte rädd för vagnen eller så i alla fall. Vagnen gillade inte bredsladden dock för Herr stallägare upptäckte att jag höll på att tappa ett däck sen när jag kom hem. Ja det hade ju varit fint... Raffe var fortfarande flåsig när vi kom hem trots att vi skrittade hela vägen så vi gick lite i trädgården så han fick lugna sig. Han fick lite mat, en dusch o sen ut i hagen.


Ja hade det inte varit för att bromsen helt saknades så hade det ju varit lite roligt. Fart är roligt.. men hejdlöst utan kontroll är inte roligt. Så nästa gång vi möter en rullskideåkare tänker jag nog gå ur vagnen o lugna herr häst.. fast drar han då så blir det ju ännu värre. Hmm.. hoppas vi aldrig mer möter en såndär helt enkelt.


Jaja.. ska rida lite lugnt imorgon o sen tänkte jag köra igen på måndag o ta med Jenny ut. Bäst att göra det ganska direkt så ingen av oss blir rädda. Vi överlevde, Raffe visade att han minsann kan galoppera jääävligt snabbt om han vill, o jag fick genomleva ett körningsmissöde själv. Har bara suttit bredvid förut när Virres hästar dragit, är inte lite läskigt att sitta bredvid, kanske för att då kan man fortfarande tro att kusken har lite kontroll i alla fall hehe.Nej men jag känner mig inte orolig. Är väl bra att hans instinkt är att springa rakt fram, är värre om han hoppar diken eller ska tvärvända, börjar stegra och krånglar i vagn. Ska hästen nu göra nåt så är nog dra rakt fram det bästa alternativet.


Så.. lite vin...kräftor..o film sen är kvällen klar. Kommer ha grym träningsvärk i armarna i morgon. O kommer nog slockna som ett ljus ikväll.. har fortfarande adrenalin i kroppen.
Imorgon ska jag med Jenny o kolla vagn till travaren. Sen rida lite dressyr på stubbåkern tror jag. Känns tryggast så. Träna på start o stopp kanske =)