lördag 13 juni 2015

Tragik, misslyckad ful-lagning och stukad fot

 Jag orkar inte ens läsa tidningen just nu. Först fallet med Lisa Holm. Av någon anledning har det fastnat och jag har följt det hela tiden. Ju längre tid som gick desto större växte sig känslan av att hon nog var död. Jag såg polisens pressträff i natt vid halv 1 när de meddelade att hon hittats. Det kändes som luften gick ur kroppen. Så tragiskt och oerhört sorgligt. En ung tjej i en liten ort mitt i sommarSverige. Hur händer det?

Sen en 4-tjej som dog i bilbrand, troligtvis bomb. Varför? Jo för att hennes pappa var polare med kriminella så de var i samma bil som en tungt kriminell. Alltså, jag har rätt krass syn på de kriminella. Låt de ta kål på varandra, men blanda inte in oskyldiga människor. Hur mycket mer oskyldig kan man bli än en 4- årig tjej?

Så Magnus Härenstam död också. Efter en tids cancer så det kanske var en välsignelse.

Mitt amatörknep på bilen höll i 2 dagar sen började lampan lysa igen. Det märks ingenting på bilen, den går prickfritt, låter inte, luktar inte, svarar på gas, inga problem på tomgång. Jag får åka in och be dom kolla med datorn antar jag. Alldeles lagom med krock med tandläkarräkningar. Men med tanke på allt som hänt de senaste dagarna i vårt land så ska man ju inte klaga.

Jag och Pixie cyklade till stallet idag, fast hon joggade. Jag gick av och gick lite också så hon kunde lukta och kissa och sånt.
Det gick bra, hon sköter sig finfint i koppel och bra utan koppel... nästan hela tiden. 3 gånger vände hon och tänkte dra. 2 gånger på väg till stallet när vi nästan var framme och en gång på väg hemåt.
Först såg hon ballonger och barn som gungade. Då fick hon nog och vände hemåt. Hon stannade rätt snart tack och lov.
Sen kom Virre med sällskap på 3 fjordingar. Nehedu sa Pixie men jag hann fånga henne och sätta på kopplet. På väg hem mötte vi en man med 2 överentusiastiska hundar. De pep och ylade av glädje. Inte en chans sa Pixie och tvärvände. Som tur igen stannade hon rätt snabbt så jag fick släpa henne förbi hundarna i koppel. Knasfia.
Jag lyckades för övrigt stuka foten. Vi var väl 10 meter från där man svänger in till stallet så trampade jag snett på en sten. Happ.. kul. Tur att Eldas går att köra också för rida hade inte funkat. Så vi körde en tur och sen kom resan hem. Inte helt skönt med stukad fot men det gick väl det också. I morgon blir det nog inte cykel till stallet. Får se hur foten mår, i värsta fall får det ju bli vagn igen.
Jag tror jag behöver ny cykel också, men har absolut inte råd. Min cykel är en sån billig från typ COOP men den är fantastisk och jag älskar den. Jag har haft den i 10 år typ. Nu är den redigt rostig, växelgrejen är trasig, cykelkorgen är sned efter att ha ramlat lite för mycket och sadeln är inte jättemysig längre. Den har små hål i också. Men jag fick skav på de lite kvinnligare delarna idag. Svider när man kissar, inte skönt. Skinnflått underliv är inget att hurra över. Å andra sidan kan det ju ha berott på underkläderna eller nåt. Det märks.


Pixie är medveten om vikten av att stretcha när man ska motionera. Och hör och häpna, för första gången i livet är hon lite trött. Hon tog inget ärovarv i ful fart på tomten som hon brukar göra när vi kommer hem efter promenad. Jag är också trött och mina ben gör ont, men i slutet av sommaren kommer vi avverka den där sträckan i full fart. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar