Jag har ooont

Ja träningsvärk alltså från gårdagens ridpass. Ja jäklar vad jag fick jobba.

Jag känner ändå inte att jag blir opeppad efter ett sånt pass. Jag tror ju alla krångelpass är ett steg framåt för att hitta rätt så vi kan hålla oss på mattan utan att bråka till slut. Att jag hittar rätt knappar så jag kan bryta hans "spring så fort jag kan"-tänk och få honom lite mer fokuserad på oss. Att få ner tävlingshjärnan lite. Kanske ska jag ta ridturer då jag bara ligger bakom i varje trav t.ex. Förbereda det med sällskapet och förbereda oss genom att sätta på chambonen så jag får lite hjälp med att få ner hans huvud från himlen. Att mentalt förbereda sig på att idag går vi "all in" och målet är att på slutet kunna trava hyfsat lugnt bakom de andra.

Jag gillar att rida med Cissi, det känns tryggt. Hon vet att hon får hålla avstånd nr vi kommer upp i galopp t.ex. så inte Elda blir taggad och rusar, då kan jag hålla det stabilt. Jag har ridit med de som inte riktigt kan det där. Några jag ridit med har helt enkelt tyckt det varit roligt att tävla och inte märkt när kontrollen glidit ur händerna. Andra har nog bara inte tänkt på saken, ingen illvilja utan bara inte märkt att Eldas drar iväg. Det är viktigt att vara trygg med sitt sällskap.

Vi har pratat en del om ridstilar och jag är ju en feg ryttare. Jag vill ha kontroll och bestämma tempo. Det gör att jag sätter krav. Flängridning blir otäckt och ska jag ha kontrollen kan jag inte åka med hästen. Sen kan jag tycka själv att jag blir FÖR hård i handen, FÖR bromsande alldeles för ofta. Fast andra ridturer går allt som på räls så det handlar ju en del om dagsform också.
Andra som inte är rädda har ju inget emot högt tempo och kanske sänker kraven lite, låter hästen få styra. En del andra har höga krav och jobbar hästen aktivt hela turen. Andra blandar hej vilt. Man gör ju som man vill, men får då också acceptera hur hästen jobbar. Ställer man inga krav kan man inte klaga när hästen drar iväg. Vill man bromsa kan man inte klaga över att man ibland får ha krig.
Jag är van vid att rida tröga, långsamma hästar. Såna som man får driva ihjäl sig på. De är jobbigare än t.ex Eldas när man väl ska jobba. 90% går åt till att få hästen framåt, sen ska man böja och ställa också. Benen är helt slut. Med Eldas har man alltid framåt gratis, det jag får tänka är "ihop". Ha kvar energin men inte lägga den i tempo, utan lite ihop och upp. Jag har lite svårt för det. Det blir gärna bara broms och jag slutar rida med skänkeln. Eldas tar gärna all skänkel som framåt också.

Hursomhelst. För många var nog gårdagens ridpass katastrof. Bara bråk och krångel. Men jag ser det inte så. På slutet kunde jag trava på glappande tygel och han ökade inte. Han kunde gå på lång tygel utan att dra iväg. Alltså nådde jag målet, även om jag var helt jäkla slut.

Idag skulle Cissi och Felicia bara skritta så hästarna får röra på sig. Jag vill också men det är Ellas riddag. Jag hade lätt kunnat tänka mig en tur utan sadel, på hackamore, och bara softa. Det är det tråkiga att dela häst, man kan inte alltid följa upp det man gjort innan.
I morgon ska vi konditionsträna så jag ska köra Eldas. Då kanske han inte ska gå så hårt på torsdag sen. Så ridveckan blir kanske inte kanon för Ella heller. Skritt idag och lite lugnt på torsdag. Blir fredag hon kan rida på ordentligt. Det blir ju lite sådär.

Söndag får han vila, då ska jag på kalas.

Nepp. Man kanske ska röra på kroppen. Ska iväg och handla lite. Kolla Granngården efter saltsten och grimskaft *hoppas*. Sen handla lite käk. Jag tror att det enda som inte gör ont idag är typ tårna. Får ta en lugn promenad sen kanske så inte kroppen fryser ihop totalt.
I morgon är planen att cykla till stallet eftersom jag ska köra Eldas. Igår hade nog Cissi fått skjutsa hem om jag cyklat haha. Var helt slut.

Ha det gott!