Min kära bil är så duktig!

Idag var det dags för den årliga ångesten. Den där stunden när man har fjärilar i magen och nästan kräks. Där man stirrar febrilt och försöker utläsa på ansiktsuttryck om det är positivt eller negativt. Om det tar lite lång tid att kolla något blir man helt torr i munnen, om de dessutom är två så är man redo att börja gråta.

Ja jag pratar om bilbesiktning. Det är ångest i dess renaste form. Folk vankar av och an, stirrande blickar, en del är med och försöker distrahera kontrollanterna under tiden. Jag går undan och stirrar. Varje gång de slår lite extra eller kollar något två gånger så får jag ont i magen. När det är klart och man går till de där små stationerna med datorerna hör jag automatiskt dödsmarschen i huvudet och små svettpärlor kryper fram i pannan.

Men se idag, idag skulle jag krama min bil om hon inte vore så jävla skitigt. Vi fick inte en enda anmärkning! Blåbäret är i topskick.. *host* nåja tillräckligt. Ahhh jag är så stolt. Vi hade dessutom en jättetrevlig kontrollant. Bonus på den.

Nerverna hade gjort mig helt slut så efter massa ärenden på stan slappade jag i soffan. Dessvärre somnade jag runt åtta och vaknade runt halv tolv. Hur ska man kunna sova i natt då?