Ibland är världen inte rättvis

Idag går alla mina tankar till en vän som fått lov att ta ett svårt och tungt beslut. Idag fick hennes älskade häst somna in på grund av lång tid av sjukdom som kommit och gått. Jag blir sorgsen i hjärtat för hennes skull och påminns om hur svårt det är att bestämma. Samtidigt påminns man också om att man själv kommer stå där en dag.

Det jag menar med att världen inte är rättvis är för att jag har sett henne kämpa med sin älskade häst i flera år. Hon är så enormt duktig och ansvarstagande med sin häst. Hon har verkligen gett honom den bästa vård man kan få och skött om honom på bästa sätt. Han har inte bara varit hennes häst, han har varit hennes vän.
Sen ser man människor som gör alla fel man kan göra med sina hästar och de drabbas aldrig av sjukdom. Det är hästar som rids helt utan en tanke på leder och skelett, hästar som utfodras så de är typfall för fång och kolik, hästar som går i en alldeles för liten hage och aldrig motioneras i hela sitt liv. De drabbas inte, inte minsta lilla hälta eller hosta eller dålig mage. Det är så orättvist.. att någon som gör allt rätt, som har all kärlek i världen ska drabbas medan andra kommer undan med vad som helst.

Himlen har idag fått en häst med guldhjärta. Jag vet att han har många fina vänner där och jag skickar varje tanke till min vän idag.

Somewhere...somewhere in time's own space
There must be some sweet pastured place
Where creeks sing on and tall trees grow
Some Paradise where horses go.
For by the love that guides my pen
I know great horses live again.

/Stanley Harrison