Hon dog för två år sen efter att ha varit krasslig länge. Det var åldern helt enkelt. Hon har levt ett slitsamt liv där hon flytt från krig, kommit till ett nytt land och jobbat hårt. Min mormor var en hjälte.
De bästa minnena jag har är hennes busiga uppsyn där hon blinkade med ena ögat, jag kommer ihåg de enorma, fluffiga, kuddarna man fick när man sov över där, jag kommer ihåg hennes gudomliga mat och bakverk som slår vilket konditori som helst. Jag kommer ihåg att hon var noga med vett och etikett, hon hade alltid fina lockar i håret och luktade alltid gott. Jag väljer att inte komma ihåg henne sista tiden när sjukdomen börjat tära på henne, det var ju inte mormor, det var sjukdomen. Jag kommer ihåg henne som hon var innan.
Mormor: Jag saknar dig, Jag saknar din klokhet, dina varma kramar och ditt skratt. Jag hoppas du har kalas bland de andra änglarna och du har säkert bakat en kanongod tårta. När vi ses igen kommer jag ge dig en enorm kram och aldrig släppa taget.
Grattis mormor, himlens klokaste ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar