Jenny är för evigt min idol i livet

Jahaja.. onsdag. Var på Previa på jobbet och hade möte med dom. Hon var himla trevlig sköterskan där.

Sen drog jag o fru J till tinkerstallet. Vi red Dido en tur och det var hur fint som helst. Jag insåg hur fjordtraumatiserad jag är. Jag förväntar mig katastrof hela tiden, inte en häst som liksom bara lunkar på. Vi gick en mysig väg som jag tror är ny för pållen och han bara liksom..gick. Han kikade lite, ökade takten lite och verkade tycka att äventyr är skitroligt. Det är ju sådär det ska vara. Man ska inte behöva vara rädd när man rider.

Sen gosade vi med Garre, flätade och gjorde fin inför morgondagens födelsedag. Vi kom på den briljanta idéen att Jenny skulle upp på honom också. Ja herrejävlar.. Upp kom hon. Hon satt länge och väl och Garre stod snällt still. Han blev lite spänd då och då men stog still och fann sig i situationen. Dessvärre kommer man ju alltid ner när man kommit upp och nervägen gick lite väl fort. Jenny var jättepedagogisk och långsam. Hon drog sakta benet över rumpan och...Pang! Där exploderade hästen o drog iväg. Jenny satt kvar himla massa galoppsprång så hon har både suttit på honom och galoppat hehe.. Ja, utan tyglar eller nåt så kom hon ju då av till slut med en jävla fart. Tack och lov slog hon sig inte så illa. Skrapsår för att hon ramlade på gruset blev det. Garre var rätt upphetsad en stund men lugnade sig.

I stallet igen klängde jag på honom, la en jacka på rumpan och Jenny lugnade honom så dagen inte slutade med värsta utbrottet utan slutade med att han accepterade en prasslig jacka på rumpan och mig hängandes över ryggen.
Jenny har inte blivit avskräckt för livet och för det kommer jag för evigt avguda henne som idol. Fifan.. jag insåg också att jag inte lär upp på Garre förrän han accepterar att man rör vid rumpan när man ska av för att
a: jag är nästan dvärg
b. osmidigast i stan
c. ALLTID tar i rumpan rätt mycket när jag ska av.

På skulle jag säkert komma..men av skulle göra ont. Så jag får göra alla andra delar i inridningen än att just sitta på honom. Får köra in honom, klänga på honom, hänga saker på rumpan o sådär. Insittning lämnar jag med varm hand över till de som kan ta sig av lite smidirgare, typ Jenny o Vicky. O guldstjärna i kanten om ni vågar upp igen. Vicky kom inte hela vägen upp innan han gjorde ungefär samma nummer med henne. Så himla rädd om rumpan den hästen. Jag tror inte det blir några problem att rida bara man vänjer honom vid att bli rörd överallt. Han sänkte tom huvudet idag när jag flätade luggen, inte illa för en huvudskygg häst. Så söt så!

Just ja.. tvingade Jenny att hoppa dike med Dido idag också. eller mer, sitta kvar på när han tog sig över ett dike. O det gick så bra så.

Ser redan fram emot lördag. Dido känns som en snäll farbror att rida och Garre är en härlig utmaning. Hmm..undrar om man kan göra ett täcke av presenning o slänga på honom hehe.. Det gäller väl bara att utsätta honom för allt möjligt så han vänjer sig. Klänga, låta, lägga saker på honom osv. Nåt positivt är ju att han inte är hysterisk lång tid efteråt liksom. Han reagerar men sen går det över direkt.

Jag fick en promenad idag också eftersom jag o Jenny byttes av. Att gå i ridskorna är verkligen sisådär skönt.  Men men..dålig matdag för övrigt. Hade ju möte så bara en frukt till frukost, sen bara lite omelett till lunch. Jag var svinhungrig när jag åkte hemåt så stannade på en mack som hade små smörgåsar bara så jag köpte choklad. Lyckades stoppa mig själv efter 3 rader dock och gav resten till Jenny sen på kvällen. 

nu är jag döhungrig o fett trött så mat o sömn blir bra. Imorgon ska jag till syster..yay! Sen kanske till fjordstallet om Virre orkar efter tävlingar. Vi får se.

Ha det gott alles!