fredag 15 november 2013

Ganska missnöjd hund.

Pixie och Månster är inte direkt ovänner, men inte så mycket vänner heller. Månster skulle nog gärna ha en mysstund men Pixie tycker Månster är otäck. Hon brukar mest skälla på honom och sen bli rädd när han inte flyttar på sig. Månster och Zaxon funkar bättre. Månster brukar gå mellan Zaxons framben och stryka sig nära, nära. Det är mysigt. Pixie håller sig helst på avstånd. Hon vågar inte hoppa upp i soffan om Månster ligger där. Skulle Bebis ligga där istället så lägger sig Pixie på honom.
Ja ni ser blicken jag får på sista bilden va? Inte nöjd!



torsdag 14 november 2013

På tur i dimman

Alltså Eldas.. Denna fantastiska häst.

Idag stod hästarna längst upp i hagen där käket är. De har fri tillgång så de brukar stå och hägna där runt balen, om det inte regnar så de vill under tak. Idag stod alltså alla längst upp i hagen (till och med Jennys knäpphästar) så det var bara att bege sig iväg. Eldas såg mig komma och lämnade alla polarna redan när jag knappt hunnit halvvägs ut ens. Där kom han lunkande och kom rakt fram. Det gör hjärtat glatt! Han trivs nog i mitt sällskap så som jag trivs med honom.

Sen bar det iväg ut på tur. Det var ruggigt och dimmigt ute idag.



Dimman var ändå rätt vacker att titta på. Synd att det inte är så smidigt att ha med systemkamera ut när man rider. Ska försöka bli bättre på att ha med lilla kameran i alla fall. Då slipper man använda telefonen. 




Vi red sandbanan runt gärdet och travade en del. Jag och Eldas drog iväg i travartrav så fick Pebban ta en galopp. Det gick alldeles finfint.


Pebban ville inte riktigt stå still då.


Vid pumphuset låg en hästätande presenning. Eldas blev lite upprörd över den. Dessvärre är det lite trångt så det är inte riktigt läge att börja backa där. Jag fick bli lite arg så gick han fram. Han fjantar ju sådär ibland, stannar och töntar sig men går fram så fort man ryter lite. 

Det var en trevlig tur. I morgon har jag vilodag när Gunsan rider Eldas. På lördag har vi clinic och ska försöka sköta oss bra.



onsdag 13 november 2013

Jodå jag har muskler.. och dom skriker idag

Jag har ju börjat rida efter ett års uppehåll. Eftersom Eldas varit i full gång sen i somras innebar det att det inte blev någon mjukstart för min del. Han rids två gånger i veckan av Gunsan så han är ju van. Jag har helt enkelt fått gilla läget, bita ihop och smaka på mjölksyra i benen.

Igår lurade Evelina med mig på klättring. Det är ett gammalt sandtag med bra backar upp och nerför. De är korta men branta. Eldas fick styrketräna så det räckte och blev över, även om han fuskade och travade upp. Han kanske inte har styrkan än? Iallafall blev det ett par turer upp och ner. Vi skrittade runt lite däremellan så hästarna fick pusta ut. Vet ni hur jobbigt det är för ryttaren att klättra sådär? Jag vet det. Mina ben och min rumpa skriker idag. Att gå till övervåningen till toaletten är döden och jag håller mig hellre en halv evighet. Det var ett träningspass som hette duga. Jag var hos sjukgymnasten precis innan och jobbade med höfter och bäcken så det ger ju också träningsvärk.

I morgon ska jag testa nya bettet och jag antar det blir en del trav = lättridning = döda ben och mjölksyra. Lättridning tränar konditionen på ett bra sätt också. Så jag lär vara lika död i morgon. Tur att det är vila på fredag innan lördagens clinic.

Det är skönt att vara igång igen men det är galet hur ont jag har i muskler som inte använts på länge. Rumpa och lår är värst, men rygg och mage får sin beskärda del de också. Jag är dålig på att stretcha, snarare.. jag stretchar aldrig. Jag tror de flesta ryttare är usla på att stretcha då jag efter mina år bland diverse ryttare nog aldrig sett en enda ryttare som stretchat efter ett ridpass. Inte ens efter ett hårt träningspass eller efter tävling. Ryttare är för dåliga på att ta hand om sina kroppar.

Jag tog inga kort själv så jag snodde en bild från Evelinas blogg så ni får se vad jag pratar om. Nu sova!


Apropå att vara bettnörd

Evelina ville prova annat bett på Pebban, gärna ett med d-ringar som inte åker in i munnen så lätt. Som tur är har Pebban den fina storleken 12.5 cm, vilket jag har en del av. Så jag drog fram passande bett och frågade vilka hon ville testa.

Uppifrån och ner:
Fullcheek med parerstänger. Ser kanske lite elaka ut, men är ett vanligt snällt bett. Det är som ett vanligt tredelat, förutom stängerna på sidan. Stängerna hjälper till att göra tygeltag vid svängar tydligare då en större yta ligger an mot kinden. Bra på unghästar tex.

Ett vanligt rakt bett. Ja inga konstigheter. Ett rakt med fasta ringar som inte nyper kinderna.

Baucherbett. Ett helt vanligt bett också. Enda skillnaden är att man sätter sidostyckena i de små ringarna och tyglarna i de vanliga ringarna. Det blir ingen hävstångsverkan eller liknande, det ligger an mot kinden lite mer bara. Inbillar mig att det ligger lite mer still också eftersom sidostyckena är mer fast i de små ringarna.. om det verkar logiskt. Annars funkar det som ett helt vanligt tvådelat bett.

Sen ett vanligt tvådelat "eggbett". Enda skillnaden är att bettringarna inte glider och därmed inte nyper läpparna lika lätt. Annars exakt samma funktion som ett vanligt tränsbett.

Även om betten kan se lite annorlunda ut har de samma effekt. Många blir förskräckta och dömer ut bett alldeles för snabbt för att de inte fattar hur de funkar. Det är ju bättre att fråga om man inte riktigt vet hur de inverkar. Många köper bett utan att förstå hur de bör användas, vilket är synd.

Ja bettnörd som sagt. Jag älskar bett, tycker det är roligt att testa lite olika. Det är nyttigt att ha olika bett till hästen också så man bör inte alltid rida med samma. 

Nåja, nu har ni sett min passion. 

Bettnörden strikes again


Idag kom mitt nya bett hem från USA. Det är ett rätt annorlunda och spännande bett. Jag hoppas Eldas kommer trivas med det!

Det är ett tredelat jaktkandar som synes. Fy! tänker ni säkert. Bett med hävstång ska alltid vara rak stång. Jo jag vet, men det här tredelade är annorlunda som sagt. Dels går det inte att röra på i höjdled, det kan med andra ord inte slå upp i gomen. Armarna går bara att röra fram och tillbaka. Rörelsen är också begränsad så det tar stopp när man böjer det. Man kan alltså inte vika ihop bettet på nåt sätt. Skulle tro att delarna går att röra ca 20 grader? Det går inte att vika dom rakt upp alltså, om ni förstår hur jag menar. Det jag är nyfiken på är ju att sidorna då verkar lite oberoende av varandra, till skillnad från en stång.

Koppargrejen i mitten är en vanlig rulle som sitter löst och man kan pilla med. Det följde inte med någon kedja så jag tänkte sätta dit en snokrem och se om det funkar. 

Så.. då har Eldas variation på bett minsann:
2 raka stänger som bett när man kör. Ett vanligt tredelat i sötmalm, det här lite annorlunda tredelade, ett tvådelat och hackamore.

Tandläkarna borde vara nöjda med det.

Ska testa det i morgon så får vi se var han tycker. Ska bli spännande! Jag har aldrig sett ett liknande i Sverige heller så jag är nyfiken på att se hur det fungerar. Bettnörd som man är. 

Mer än så kan man inte vika det, det tar stopp. Som ni ser är det inte ens 45 grader, utan snarare 20-25 grader. 

tisdag 12 november 2013

Galopp!

Idag stod klättring i sandgropen på schemat. Eldas tyckte det var himla roligt och var taggad som få. Pebban och Evelina kom upp före vid ett tillfälle då jag försökte få Eldas att inte fuska dvs springa upp hela vägen. Jag höll och satt emot när han hävd sig upp för backen och plötsligt blev det galopp istället. Eldas är ju travare och galopperar inte så gärna när man rider, men vi fick till några språng där. Han gjorde samma sak ett par gånger så nu har jag galopperat på honom. Jag överlevde också.

Eldas trampade sig för inte så länge sen, ett hederligt balltramp. Så jag satte på honom boots fram. Dessvärre är de enda boots jag har ljunglila så nu är han så fin så. Tur jag inte rider en fux.

Annars gick det kanonbra att rida. Känns som vi lärt känna varandra rätt bra och jag vet vad han går för. Att klättra var jobbigt så han blev riktigt svettigt. Jag kan tänka mig att det fuktiga vädret inte direkt hjälpte saken.

I morgon får jag se om jag ska köra eller rida. Rida kanske.. så kör jag på torsdag. Sen är det clinic på lördag. Yay!

Jag fick genomgång av herr sjukgymnast idag också. Vi gick igenom höften ordentligt och sen kollade av axeln. Jag märkte ENORM skillnad när jag red sen efter att ha varit hos sjukgymnasten. Jag kunde trampa ner i båda stigbyglarna, kändes inte som jag satt snett utan jag kom ner i sadeln ordentligt. Det var som dag och natt helt enkelt.
Det är bara att fortsätta jobba med höfterna alltså. Jag ska få ett träningsprogram sen för att jobba med balans och att stärka upp kroppen ordentligt.

Men ridningen idag alltså.. sån sjuk skillnad. Det kändes så lätt på något sätt. inte tappade jag stigbyglarna i traven heller.

I morgon är en ny dag. Undrar om vi ska ta och kliva över bomarna i skogen kanske?

Nu: mat!


söndag 10 november 2013

Vilken BRA dag!

Idag kom Pollyboll till stallet. Okristligt tidigt på söndag morgon blev jag upphämtad av Jenny och jag var gråttrött. Polly var sig lik, stor och med stora öron haha. Hon var lite förvånad över vart hon hoamnat när hon landat i stallet men ihopsläppet gick jättefint. Polly visade tydligt att hon inte tänkte mopsa upp sig nåt. En spark av Eldas fick hon och sen var det väl klart. 

Bilden nedan är från när hon hämtas och får tassarna avsköljda. Jag tyckte luggen såg bekant ut så slänger in en snabb jämförelsebild:
När Polly hämtats var det dags att rida snyggot Eldas. Han har tydligen bestämt att jag är hans människa. När jag och Evelina kom ut i hagen och hon gick lite framför mig gjorde han en snygg halvcirkel förbi henne och kom direkt till mig. "hade du godis eller?". Tyvärr hade jag ju inte det just då men han fick morot till maten.

Vid Evelinas utpassering genom grinden hade hon Dessie och Linus på släp, Jennys två odågor. Efteersom Dessie gärna tar chansen och rymmer så var allt fokus riktat mot henne. Evelina hade då hakat loss grinden och linorna låg mot marken. Då såg Linus sin chans så bakom ryggen på Evelina traskade han ut, tog med sig lite staket i farten och promenerade iväg. Dessie tog tillfället i akt och sprang ut hon också. Tack hästguden för att inte alla 10 hästar stod och häckade vid grinden.
Jenny kom och mötte upp så hennes två rymlingar hamnade i hagen och hagen blev snabbt lagad igen.

Eldas och jag gjorde vårt första seriösa steg ridmässigt. Vi höll till i paddocken en stund. Precis som vid tömkörning är han jättetrevlig att jobba med så fort han slutar springa ifrån jobbet. Han är dock hiskeligt stel i höger varv. På volt bara ramlar han in med bogen och böjer inte på sig för fem öre. I vänster varv går han jättefint. Men efter ett tag lossnade det lite och han blev lite mjukare i alla fall. Jag såg samma sak då när i
vi körde tungt förra veckan, då gick han med halsen åt vänster hela tiden, vilket inte syns när han går i en lättare vagn.
Förhoppningsvis är han bara stel i en sida sådär som dom kan vara och då kommer det ju bli bättre när man rider och jobbar honom mer. Får sluta åka häst alltså. Idag betslade jag ner till vanligt tredelat bett. Första gången jag red hade jag kimblewick, sen har jag haft hackamore och nu vanligt tredelat. Jag tycker själv att han jobbar bättre på det vanliga tredelat, som jag använder i tömkörning. Han tar stöd bättre och blir inte så hård i handen. Men vid uteritter har han så jäkla bråttom och blir väldigt stark ibland så då får nog hacket och kimblewicket hänga med ett tag till, i alla fall när man har sällskap. Men vid "finridning" får det vanliga bettet hoppa in. Det är i sötmalm så han kanske gillar smaken också? 

Nu ska jag bli såpass seriös så jag ska börja med lektioner. Jag kommer rida för Karins syster, Ulrika Winge. Det blir en dag i veckan och jag kommer ha så ömma muskler sen så jag kanske måste ha hjälp av hästen. Vi har ridhus på perfekt avstånd så man är uppvärmd och klar när man kommer dit och avskrittad och klar när man kommer hem. Det är smidigt att kunna sköta sånt utanför ridhuset. Åhh spännande! Jag har inte ridit lektion på 4-5 år ungefär. 



Han stod jättefint...sen skulle han pussas
Efter ridningen blev det fika med avramlingstårta eftersom Evelina smakade på åkern för några veckor sen. Vi klämde ihop oss i Karins mysiga lilla stuga (med gudomlig vedeldad värme) och käkade tårta och skrattade gott.

Cissi och Daniel var i full gång med sadelkammarbygget så det är nog snart klart och kommer bli så bra så bra. 

Bra dag! Jag är svintrött haha. På tisdag blir det sjukgymnast, onsdag får jag och Eldas fint sällskap, lördag är det trailkurs och söndag brukbarhetstester med fjordongerna. Härliga tider! Om Ulrika kunde ordna upp tiderna är det lektion på torsdag också. Eldas vilodag får bli söndag istället för tisdag den här veckan så fröken har fullt upp. I morgon är enda tomma dagen under veckan och då tänker jag inte lyfta ett finger i onödan. 

lördag 9 november 2013

Sadelpaddar

Jag ville ju kunna använda pad till Eldas nu när jag börjat rida igen eftersom jag dels är tung och dels har dålig balans. Då kände jag att en tryckutjämnande och stötdämpande pad kunde vara bra att ha, i alla fall en period.

Eftersom jag inte är expert på konstiga tillbehör direkt så läste jag på en del och insåg att folk nog kanske inte alltid tänker igenom vad dom gör. Så här är en sammanfattning av det jag läst mig till i artiklar och någon forskningsrapport.

Man har pad i lite olika syften men de jag främst tänkte ta upp är just de som har dämpande effekt. Jag börjar med de med fårull:

Såna här har ju var och varannan människa nu för tiden. Jag tror att en del, sorgligt nog, lägger på dom för att det ser coolt ut eller för att någon förebild/kompis har det. Rätt använd är det en riktigt bra pad. De är stötdämpande, naturliga så de andas bra och har kanal för ryggraden. Så vad är då problemet med att lägga på dom tänker ni? Jo såhär:
Tänk er sadeln som en ridsko med stålhätta. Stålhättan gör att skon inte kan ändra form hiskeligt mycket, men man kan gå in dom lite. En sadel funkar likadant (pratar engelsk sadel med bom) de har en bom i metall eller trä som gör att sadeln inte kan ändra form speciellt mycket, men stoppningen i sadeln kan ändra sig lite.

Så säg då att du har en sko med stålhätta som sitter som en smäck när du har strumpor på. Tryck då i ett par tjocka raggsockor och vad händer? Skoskav och ömma fötter händer. Skon blir för trång, du kan inte röra tårna ordentligt, det gör ont att använda dom längre stunder.
Precis samma sak händer med en sadel. Om du har en sadel som ligger ultimat på hästen, har du helt enkelt inte plats för en pad. Allt man lägger under sadeln gör att spelutrymmet blir mindre och en för liten sadel kommer klämma hästen. Har man en bra passande sadel och slänger dit en pad för att vara "cool" gör man alltså hästen illa. Rygg och sadelläge är känsligt på hästen och man ska ju inte slarva med området bara sådär.
Har man däremot en sadel som ligger bra, men fortfarande har lite spelutrymme så gör inte en pad någon skada alls, utan fyller sitt syfte. Samma som om du har dina skor som passar bra i bara strumpor men ändå har utrymme kvar till raggsockorna på vintern.
En sadel som är för liten hamnar gärna lite långt bak eftersom framvalvet inte kan sjunka ner över manken ordentligt. Den har också en tendens att sätta ryttaren i bakåtlut, vilket kommer att påverka hela ridningen.
Att justera sadelgjorden hjälper inte problemet, är sadeln för trång så är det så. En trång sadel snurrar gärna också eftersom den ligger "på" hästen, alltså den ytan som ligger mot hästen är mindre än den ska.

Är sadeln istället för stor, alldeles för stor, kommer inte en pad räcka till. En sadel som är för bred riskerar att trycka på ryggraden och det är verkligen inte bra.En pad under kan ju tyvärr då göra trycket på ryggraden ännu större. En stor sadel sätter gärna ryttaren i framvikt eftersom den kommer för långt ner över manke och ryggrad.

Jag har läst mig till att de flesta hopptränare anser att man alltid ska ha pad i hoppning eftersom man kan dunsa i sadeln en del och krafterna som kommer vid hoppning är större än när man tex rider lätt. Men då är ju självklart sadelstorleken anpassad efter att ha plats för en pad. En häst med för trång sadel får ju inte utrymme att använda si kropp ordentligt.

Nästa pad då:
En gelpad. De tänker man sig ska fördela sig under sadeln så trycket blir mer jämnt. De kommer i olika utföranden, utseende och varianter. De funkar liknande som den med fårull men beter sig lite annorlunda förstås. Det finns några speciella saker med just gelpad man måste vara uppmärksam på.
Modellen ovan är egentligen ingen höjdare eftersom den saknar kanal för ryggraden. Har man otur och padden trycks med ner av sadeln innebär det att den kommer lägga tryck på ryggraden och som vi vet är det ju inte bra. Den hade alltså egentligen varit bättre om den haft en kanal i mitten och två gelstycken på varje sida istället.
Gel andas inte heller, vilket är väldigt positivt med bomull och fårullen. Man bör alltså skaffa en pad som har lufthål i gelen.
Dåliga varianter av gelpadar trycks också ut på fel sätt så all gel hamnar i klumpar längst ut i hörnen, tänk er hur en bulldeg ser ut när man kavlar den.
Men en gelpad i bra material och med genomtänkt design funkar alldeles utmärkt och fyller sitt syfte bra.

Det finns gelpaddar som används bara för att sadeln inte ska snurra. De läggs direkt på hästen och sen kommer schabrak och sadel ovanpå. De fyller säkert sin funktion bra men jag är lite fundersam. Dels är det väl bättre egentligen att köpa en sadel som ligger såpass bra så den inte snurrar? Men visst, en del hästar är ju omöjliga så jag kan förstå behovet. Men jag funderar lite på hur det känns när den inverkar. Om sadeln vill snurra, men padden "klistrar" ihop sadeln och hästens skinn, borde inte hästen bli lite luggad då? Sadeln ligger ju då still för att den sitter fast i pälsen och skinnet, men dras inte det när sadeln rör på sig?
Jag kan inte uttala mig om det eftersom jag inte vet tillräckligt hur den inverkar, det är bara en fundering.


Sen finns sk kilpaddar. De är tjockare fram eller bak för att höja sadeln där det behövs om sadeln ligger i fram-eller bakvikt. Finns utrymme för padden så gör den ingen skada, men det är fortfarande bättre att hitta en sadel som ligger bra.
De här är rätt tjocka så det gäller att utrymmet finns. Säg att sadeln ligger i bakvikt för att den är för smal fram, då blir inte läget bättre av att höja bakdelen på sadeln.

Ja det är en djungel det där med paddar. Jag blev lite lycklig när jag insåg att sadeln hade plats för en padd på Eldas, den låg faktiskt lite bättre med pad till och med.
Jag använder en gelpad med bred kanal för ryggraden och lufthål. Jag hade lika gärna kunnat ta en med fårull men det blev en sån här. Jag vill mest använda den nu i början innan ridningen sitter som den ska.
Det som ändå är bra med en sadel med lite, inte för mycket, utrymme är att hästen har plats att bredda sig i sadeln utan att man måste byta sadel. Ju mer muskler som kommer, desto mer breddar dom sig.

Min slutsats? Ja det ultimata är förstås en sadel som ligger perfekt utan pad. Jag tror att det bästa är att undvika massa lager mellan ryttare och häst. Dock behövs pad i vissa fall. Som sagt vid hoppning förstår jag absolut att man vill ha extra stötdämpning, eller om hästen har känslig rygg osv. Att slänga på en pad för att det ser coolt ut? Tja visst, vill man göra det så gör det, under förutsättning att sadeln har plats för en pad då. Använd inte saker på hästen som i längden gör skada bara för att det är modernt nu, eller någon sagt att man ska ha padd. 

Jag är inte oskyldig till att använda saker bara för att jag tycker det är fint. Jag blingar ju allt jag äger tex. Jag rider också med nosgrimma som, förutom på körträns, bara är där för att det är fint. Ja i mitt fall alltså. Jag spänner därför inte nosgrimman hårt och jag har plockat bort snokrem. På körträns är nosgrimman till för att hålla kvar tränset om bettet går av. Nosgrimman sitter då fast i sidostyckena så även om bettet går av kommer tränset sitta kvar. Jo jag har varit med vid ett tillfälle då ett bett gått av på en travbana faktiskt, så det inträffar ibland i alla fall.

Men padd: bra sak om den har ett syfte och om det finns plats. Usel, till och med skadlig, om den inte har ett syfte och inte får plats, eller har fel modell. Lycka till i djungeln ;)

Är huvudet dumt så får kroppen lida

I natt har jag inte alls mått bra. Jag har kallsvettats mängder. När jag gick upp kunde man se blöta fläckar på lakanen av all svett till och med. Mysigt..mmm..nej. Jag har inte feber så fattade inte riktigt vart det kom ifrån.
Jag har ont i kroppen, känner liksom obehagskänsla och huvudet är inte riktigt med i matchen.

Nu fick jag svaret på gåtan. Jag har glömt min kvällsmedicin, två dagar i rad. Hur lyckas man? Visst händer det att jag missar medicin ibland, men jag brukar märka det snabbt. Morgonmedicinen är värre att missa, om man utgår från mående. Jag blir sjösjuk liksom. Jag mår illa, det blixtrar i huvudet, susar och jag blir yr. Jag äter de högre doserna på morgonen plus en medicin tas bara på morgonen så det är väl mer kännbart. På kvällen tar jag små doser och levaxin äts bara på kvällen. Igår kände jag inget särskilt, men i natt och nu på morgonen mår jag apa verkligen.
Dessvärre kan man inte äta ikapp, jag kan inte ta kvällsmedicin nu och sen igen på kvällen. Morgonmedicin är ju lite enklare, den kan man ta senare på dagen om det behövs.

Så, jag kommer nog spendera dagen med att kallsvettas och ha ont i kroppen. Planen var att rida och försöka klura dit svängeln på vagnen så jag kunde köra med nya selen i morgon, men planen får nog ändras. Jag får acceptera att ligga och skaka och svettas idag helt enkelt.

Otäckt att medicin kan påverka kroppen så mycket så snabbt. Man undrar ju vad i helsicke man stoppar i sig egentligen. Att jiddra med hjärnan på det sättet är nog inte nyttigt i längden. Å andra sidan är väl inte kraftig ångest så himla nyttigt för kroppen heller.
Aja, idag hittas jag hemma, svettandes och skakandes. Imorgon återfinns jag i stallet igen.


fredag 8 november 2013

Hur slappnar man av i musklerna när man rider?

Jag har en otäck ovana att spänna tårna när jag rider. Fråga mig inte varför, men jag gör det. Det leder till att jag spänner hela foten, hela vaden och upp i låret. Resultatet av det blir att jag kniper med benen, trampar inte ner i stigbyglarna och lyckas ofta tappa stigbyglarna när jag rider lätt. Det är rätt skumt eftersom man ska stå i stigbyglarna när man rider lätt, inte sitta och krampa mer tårna så man tappar stigbygeln.

Jag tappar då också all balans för att jag blir spänd och inte följsam.
Jag funderade på att rida utan stigbyglar lite inne på banan, problemet är att Eldas, som då är pensionerad travare, inte riktigt orkar få till en kort trav och hans variant av kort trav är väldigt uppåt = skumpig. Inte optimalt om man redan spänner kroppen så man studsar ur stigbyglarna. Jag kan verkligen känna hur jag spänner tårna så när jag kommer på mig själv slappnar jag av, men så fort jag inte aktivt tänker på att slappna av så spänner jag tårna igen.

Så har ni några tips och tricks?
Balansen kommer ju bli bättre ju mer man rider och jag antar att Eldas kommer stärka upp sig i kroppen så hans korta trav blir lite mindre uppåt och därmed mjukare. Men problemet är ju att jag kniper med benen helt enkelt. Hur slappnar man av?

I övrigt är jag inne i en peppande period. Jag längtar till stallet de dagar jag inte är där. Jag ser fram emot att rida, köra och pyssla med Eldas.
Det är riktigt roligt att ha sällskap också så hoppas det håller i sig så. Det är lätt att tappa gnistan om man alltid är själv. Ibland kan det vara jätteskönt att vara själv och ha det tyst och lugnt, men inte alltid. Ibland är det mysigt att ha någon med ut på tur helt enkelt.
Hoppas de inte tycker jag är som den där jobbiga lillasystern som alltid ville vara med och leka ni vet. Känns lite så ibland när det bara är jag som frågar och aldrig de som frågar mig om jag vill med. Men orkar de inte säga nej, om det nu är så, då får de nog stå ut med mig och herr Eldas.

Apropå Eldas. Igår när han skulle in i hagen var det samling vid grinden för att Cissi precis tog ut Sputnik. När de andra skulle komma fram till mig klev Eldas in och tjurade och sa typ "stick, det är min människa". Knashäst!

Men.. övningar på att komma ner i sadeln, trampa ner i stigbygeln och slappna av i benen någon?