Valborgsfirande

Ibland är det småjobbigt med högtider när folk tjatar om vilka planer man har. Jag har noll planer. Ska väl pilla naveln och slöa. Det är inte helt accepterat. Man borde vara på festligheter, eller åtminstone ha grillkväll med någon. Men om livssituationen inte ser ut så då? Måste man göra högtiderna mer ångestfyllda genom att tjata om alla storslagna planer?

Har ni deklarerat förresten? Sista dagen på lördag väl?

En kurs om att vara bipolär, för bipolära

Det känns lite skumt att gå en kurs om sin egen sjukdom. Jag vet ju hur jag mår. Man får ha med anhöriga/närstående och jag kan tänka mig att kursen är väldigt nyttig för dom. Men visst finns en del matnyttigt att själv ta med sig också.
En timme efter föreläsningarna spenderar vi med öppen diskussion. De delar då på oss så anhöriga går till ett rum och vi sjuklingar är i ett rum. Det är faktiskt rätt skönt att lyssna på andra som "är som mig", fast ändå inte. Det är så mycket man känner igen, sen har ju alla sin specifika egenskap. Det känns som om jag skulle kunna hoppa över föreläsningsdelen och bara gå dit för diskussionerna. Hur mycket anhöriga och vänner än lyssnar och vill förstå, så kan de inte förstå. Lika lite som jag kan förstå känslan av att föda barn t.ex. Har man aldrig upplevt känslan så kan man inte förstå, hur mycket man än läser och lyssnar. Nu i diskussionerna pratar man med folk som förstår, inifrån och ut.

Vi pratar om det ständiga dåliga samvetet när man gör upp planer, lovar saker, som man sen inte kan uppfylla för att måendet sjunkit tills det är dags. Vi pratar om att man inte vet vad som är "normalt" stämningsläge. Hur ska man må? Är man uppåt, neråt eller i sitt normalläge? Vi pratar om att ha lite ångest inför sina toppar i måendet för man vet att man snart kommer krascha. Har man för roligt måste man sova en vecka typ.
Man behöver knappt klä känslorna i ord, alla bara fattar. Det är en mäktig känsla faktiskt. Sen är vissa mer extrema, alla har sina speciella känslor och sätt som sjukdomen visar sig på. Alla bär dock på en sorg. Först en sorg över vad sjukdomen fört med sig, sen en sorg i vad medicineringen fört med sig. Många av våra mediciner gör människor ganska okänsliga. Man blir inte riktigt glad och man blir inte riktigt ledsen. Man går på närståendes begravning och kan inte ens gråta, sen känna sorg över det. Inte konstigt att så många slutar med medicinering egentligen.

Hursomhelst, det är spännande att lyssna på likasinnade. 4 gånger kvar nu.

Nu pratar vi samma språk herr Stübben och jag

Jag var lite skeptisk till sadeln efter första turen. Min rumpa tyckte den var lite sisådär och det kändes inte helt 100. Så höjde jag stiglädren och sedär, båda rumpa och resten av kroppen är nöjda. Tänk att ha en sadel där jag når fram till stöden, helskum känsla. 

Däremot känner jag mig lite vinglig. Den här sadeln är mycket smalare, man kommer närmre hästen, men sitter då inte lika mycket på sadeln liksom. Det känns smalt helt enkelt. Men det där är ju en vanesak. 

När vi red iväg hade fåren smitit in i hästhagen så det var hästar och får i salig blandning. Den där brunvita högen i mitten är lammungarna som softar lite. Sen i balgrunden syns kossorna. Livet på landet. 

Eldas fick jobba idag. Han vill springa i varje uppförsbacke, mitt fel eftersom jag alltid har låtit honom springa i uppförsbackarna. Nu bygger vi muskler, då är det skritt i backarna som gäller. Idag ville han absolut inte, så, då fick han jobba. I båda långa uppförsbackarna fick han gå sicksack, fram och tillbaka sidvärtes jobb. Skitjobbigt sa han. Högersidan fick jag jobba arslet av mig för att få loss på men det släppte. 

Traven var fortfarande mest en kamp om tempot. Han vill springa, jag vill rida lugnare. Det är sån skillnad när han lugnar sig. Helst plötsligt lugnar han sig, kommer i lägre form och jag måste börja rida. Jag måste hålla takten och verkligen rida med skänklarna. När han bara springer är det mest en kamp om tempot och han lyssnar inte, men när vi väl får till det, då är det en helt annan häst att sitta på.

Men han var duktig ändå, tempot kommer väl det också. Kanske ska köra någon gång i veckan och låta honom ladda ur rejält.

Just ja, vi var nere på knä en gång och jag trodde vi skulle välta. Fråga mig inte varför men tydligen missade jag ett monster någonstans och Eldas blev så förvånad så han kastade sig åt sidan och snubblade på sig själv. Smidigt.. verkligen.. 

Lite kossepublik.

De fick iväg blåbäret idag. Jag har ingen aning hur de lyckades men de lyckades köra härifrån. Så nu fick Toytan en tvätt och får bo under granen sommartid. För granar mördar väl inte bilar med sav såsom en del lövträd gör?

Jag tömkörde Eldas idag. Jag var i kohagen för de låg och sov utom synhåll. Joo men sen fick de syn på oss så vi fick ju lite publik. Eldas brydde sig inte för fem öre, kossorna var lite mer bekymrade över läget.

Liten på jorden men kaxig som få. ingen av de stora korna vågade sig såhär nära.

Alltså hur vacker kan en häst bli? Eldas är vacker inifrån och ut. Älskade häst!

Blåbäret ska flytta!

Efter 1 år och 700 bedrövelser verkar det äntligen vara dags för blåbäret att gå vidare i tillvaron. Han kämpar emot med näbbar och klor dock.

 Första gången en spekulant kom hade han så fint tömt sitt batteri och vägrade starta.. happ. Sen en höst fylld med "jag kommer och hämtar direkt" men ingen jäkel dök upp.

Sen spekulant 2, då hade blåbäret skurit ihop bromsarna så fälgarna blev rödheta bara av att åka en liten stund. Happ.

Många spekulanter igen av typen "brorsan jag ska köpa din bil" sen inget mer.

Idag dök slutliga spekulanten upp. Jag hade förvarnat om att bilen stått ett tag så batteriet kan nog ha dragits ur. inga problem, de hade med startkablar. Blåbäret tog då till sista ässet i rockärmen, rattlåset låste sig totalt. Det var lögn i h*e att tro att biljäkeln tänkte samarbeta. Med rattlåset låst kan man ju inte ens vrida om nyckeln i tändningen. Man kan inte heller bogsera bilen eftersom man inte kan styra. Jag kände att det nog var kört och ville mest börja sparka och skrika. Mannen som var här hade dock mest tänkt ha delar. Han hade en kopia och skulle ju då fixa till ena bilen, vilken som nu var i bäst skick, så han var inte orolig. Han behövde bara komma på ett sätt att få hem bilen.

Så affären gjordes klart, betalning och papper är klart. Vi sa att det bara är att han dyker upp och plockar med sig blåbäret när han fått tag på någon som har vinsch på sin kärra. Ni ser.. den gamle blå kämpar emot med näbbar och klor. Vad händer härnäst? Ska bilen gå av på mitten när dom vinschar den? Det gör inget, är inte min bil längre. Så snart flyttar blåbäret i alla fall.

Nu ska jag bara få tummen ur och mäta hundgaller+grindar och lägga ut till försäljning också. De passar tyvärr inte i Toytan. De är ju gjorda till en viss modell men tänker att m man får måtten kan säkert fler spekulanter dyka upp.

Alltså, det här med att sälja saker är onödigt jobbigt egentligen. Allt ska fotograferas ur alla vinklar, det ska mätas och kollas. Smågrejer är knappt värt att lägga upp för det blir så dyrt med frakt. Jag fick tex ett par boots till häst felskickade. Skulle få de rätta och få behålla de här som blev fel, men vill inte ha den sorten. Men alltså, om jag säljer dom för halva priset blir de ju knappt billigare sen med frakten ändå. Att bara sälja i närområdet är ju inte helt enkelt heller. Jag har inte tålamod att sitta och uppdatera annonser på facebook och härja för att bli av med sakerna. Men vad gör man? Kan ju inte samla precis ALLT på hög bara för att det är besvärligt.

Som slutgnäll har jag fått ett sår mitt på magen. Fick skavsår av blixtlåset häromdagen så det är verkligen mitt fram, mitt på magen. Kul värre. Tur jag mest lodar runt utan byxor helt och hållet härhemma =)

Hepp, strax dags för säng. Hoppas blåbäret lämnar parkeringen typ i morgon. Då kan jag ta Toytan till biltvätten, få bort all fågelskit och använda blåbärets parkering, under en skyddande gran så fågelskiten blir minimal.

Hej träningsvärk!

Inte svårt att känna sig välkommen när alla hästarna kommer i full trav när man ropar. Tror Cissi mutat dom lite.

Ja nya sadel kom idag. Såhär såg det ut:


Jisses vad jag INTE är van vid att rida i dressyrsadel. Min rumpa skrek, mina ben skrek, allt kändes skumt. Fick korta stiglädren två hål. Men äntligen nådde ju mina överskänklar fram till stöden, annars brukar mina ben nästan hamna bakom kåporna.
Min benmuskler skrek när jag skulle rida lätt. Inte vana vid de vinklarna. Jag har alltså inte ridit regelbundet i dressyrsadel på de senaste 10-15 åren i alla fall. Inte konstigt kroppen skriker. Det blir nog bra när jag vant mig.
Eldas verkade tycka den var okej. Han gick avslappnat med lågt huvud på långa tyglar. Hade sadeln klämt eller känts konstig så hade han nog gått med huvudet uppåt hela tiden.



Det blåste lite idag som ni ser. Ganska mycket till och med. Vi var grymt omatchade med svart sadel och brunt träns också, men det struntar jag i. Ridturen gick bra. Herrn var lite på tårna eftersom allt fladdrar, slår och tjuter när det är storm, men inga stora grejer. Han är så rolig, ibland verkligen kryper han ihop och smyger förbi vissa saker. Sötgubbe!

Eld Dagaz 14 år idag!

Ja bästa hästen Eldas fyller ju år idag! Wooohoo! Cissi hade dock inte väckt honom med sång och tårta på sängen, konstigt.

För någon dag sedan kollade jag upp vad hans namn betydde. Jag har alltid uttalat det som "El DaGaz" och trott att det var något spanskt/arabiskt eller sånt. Lite udda för en kallblodstravare. Men nu visade det sig att Dagaz är namnet på en gammal runa som betyder dag, "att dagas". Står för övergång, utveckling. Så Eldas heter egentligen typ "Eldgryning" Fint va!

Dagen till ära tog vi med Lilleman på tur med vagn. De har aldrig testat gå ihop så vi var förberedda på skrik, panik och kaos. Det blev inget av det. Eldas betedde sig som en riktig klippa, han bara gick. Lilleman valde att helt enkelt följa efter. Han var lite tjurig för att han inte kunde komma förbi Eldas dock. Han trängdes lite därframme och hade nog gärna gått förbi. Sen innebär ju Eldas skritt att Lilleman får småjogga så han blev nog lite trött. Men vi testade alla gångarter och det gick kanonbra! Det får vi absolut göra om. Lilleman ska ju köras in också och det här är kanonbra träning för honom. Man får lov att vara två i början men när vi blir rutinerade kan man nog ta sig ut själv på kortare tur i alla fall.






Jag har faktiskt tagit med födelsedagsgodis till Eldas så han fick i stallet sen. En påse örtmix som jag vunnit på tävling, morötter och äpplen. Lilleman fick också vara med på kalaset för att han var SÅ duktig. Så stolt över båda pojkarna som tog det hela så lugnt.

Jag blev bara superpepp idag på hela stallgrejen. Kändes så himla roligt. Tur att det är min dag att rida i morgon, då kommer nya sadeln också, Då kanske jag vågar rida ordentlig igen.

Grattis till bästa hunden!

Ja Zaxon fyller hela 12 år idag. Tänk vad tiden går fort ändå! Han är verkligen den bästa hunden som finns. Så klok och vänlig.
Nu börjar han bli lite gammal och stel, tror hörseln är lite sisådär också, men han är pigg och glad ändå.
Han fick tårta idag. Pannkakor, fläskkorv och kokt korvpålägg. Jag hoppade över tårtan, kände mig inte så sugen.
Jag får ju alltid lite ångest när han fyller år. Det är liksom ett år närmare slutet på vår resa. Jag vill inte att den ska ta slut, är inte redo alls.
Efter att han blivit klippt nu duger bara sängen tydligen. Han kommer ner när han ska ut eller äta, annars softar han i sängen. Värsta proffs-slapparen.

Jag mår väl lite bättre idag, men inte bra. Trött och yr och magen bullrar och mullrar. Fast en bra grej finns i tillvaron i alla fall. Jag fick tips om en annan förening som skulle ha polishästträningen nu i maj. Jag chansade och det fanns en plats kvar! Jag skyndade mig att betala in så det blir träning i maj istället. Alltid något bra.
Sen är sadeln på väg också, blir spännande.
Så köpte jag en springrem. Eldas ska ju träna ryggen och gå i lite lägre form nu. När man kär är han taggad och går som en giraff. Jag provade köra med chambon men tyckte inte det funkade så bra, han sprang med huvudet högt ändå vilket bara ger drag i munnen. I tömkörning eller ridning så lyssnar han fint på den, inte i körning.
En springrem funkar som en fast martingal eller typ tiedown inom western. Man sätter en rem över nosen, typ som en nosgrimma. Där fäster man en ring som fästs i nåt som funkar som en martingal. Den håller bara huvudet från att slå upp för högt och påverkar inte munnen. Då kan han inte heller välja alternativet att strunta i att munnen gör ont och gå med huvudet högt ändå. Den här används inom travet ibland. Tror det blir bättre.
Det är ju inte meningen att tvinga honom i form på något sätt, bara få ner huvudet lite så han inte sänker ryggen så mycket och jobbar fel med kroppen. Han blir så taggad och glad vid körningen, sen drar han inte tungt heller så han måste inte lägga sig i selen och jobba.

I morgon är det jobb, hoppas jag mår okej då.

Jävla skitliv (bildligt sagt)

Jag skulle ha varit på polishästträning med Eldas idag. Jag har tjatat om det i sisådär 2 månader. Vad händer? Jo 3 inatt rasar magen totalt. Så sen dess och dram till 10 ungefär var det toa 1-2 gånger i timmen som gällde. Magen mullrar som värsta åskvädret, det spänner och gör ont. Så fort jag äter nåt så får jag springa på toa.

Så det var den kursen. 450:- i sjön och något jag sett fram emot så sjukt mycket bara rann iväg mellan fingrarna. Jag kände mest för att sätta mig i ett hörn och gråta.

Jag klippte vovvarna igår. Pixie bara i ansiktet och Zaxon precis överallt. Eftersom den klippmaskinen inte orkade ha någon längd på skären så har han fått som skrubbsår på en del ställen. inte så att de rinner blod, inte sår, utan som skrubb/brännsår. Är mest rött och irriterat. Det är så jäkla svårt att klippa honom när man inte vet var pälsen slutar och skinnet börjar. Man kan ha 1.5 cm ren päls kvar, eller vara 2 mm från skinnet. Det är så tjockt och kompakt. Men nu är han klippt. Jag tog det sista hemma med sax och min lilla urbilliga klippmaskin frå ÖB. Kostade 149 kr men orkar faktiskt igenom pälsen om man klipper små ytor och låååångsamt så lååååångsamt. Fördelen är att man inte riskerar klippa honom, inte ens i hudveck och liknande. Sen fick han ju en dusch också. Pixie borde också ha en dusch men jag har inte orkat idag. Har varit helt utslagen.

Zaxon är mer död än levande. Det tar på krafterna att bli klippt tydligen. Han har varit ut 3 gånger, ätit 2 gånger och direkt han är klar går han upp och lägger sig i sängen igen. Jo han sov i sängen hela natten nu. Det är sån skillnad på honom och Pixie. Zaxons hud känns kall, som min. Pixie är kokhet. Fryser man är det bara att lägga henne under filten en stund så är man riktigt varm sen. Konstigt att det är så olika.

I morgon har morfar middag. De flyttade dagen för min skull för att jag hade kurs idag. Så kanske jag inte ens kommer iväg. Morfar kommer bli så himla besviken och mamma blir inte glad. Kanske kan ta med bajshink på vägen? Nej okej, kanske inte är en bra idé. Ibland blir det inte som man vill helt enkelt.

Fan, grämer mig så mycket för idag. Visst det blir väl fler gånger men det brukar inte finnas plats, brukar vara kö. Som nu, de utökade till två dagar för att trycker var så stort. Jaja, vad är väl en bal på slottet... om inte alldeles, alldeles underbar?

Min gudasnälla vovve

Idag bestämde jag mig för att klippa Zaxon. Han helklipps inför vår och sommar varje år. Jag lånade klippmaskinen till häst. Den maskinen uppskattade inte Zaxons underull kan man ju lugnt påstå. Den hade problem med att komma igenom pälsen, men med lite våld och mycket olja så gick det. Vi satt i minst två timmar och Zaxon var så snäll hela tiden. Han är verkligen en pärla! Just nu ser han rätt skabbig ut dock. Han gör det såhär direkt efter klippning när det blir lite ojämnt, man kan se märken efter maskinen osv, men sen blir det så fint. Ska jämna till lite med lilla maskinen i morgon, orkade inte mer idag.

Dessvärre fick jag lov att klippa kortare än jag tänkt. Maskinen orkade helt enkelt inte klippa med de längre bladen. Den orkade väl inte kamma igenom underullen. Så Zaxon får nog använda sin fleeceväst lite nu innan vårvärmen återvänder. Men det dör han ju inte av. Han blev pigg i alla fall.

Nu är vi dock båda döda sillar. Jag har ont i nacke/axel efter att ha hållit i klippmaskin flera timmar. I morgon är hyfsad tidig morgon då jag och Eldas ska på polishästträning. Ska bli SÅ kul! Jag kommer vara helt död sen på kvällen, Eldas också säkert. Det är inte fysiskt krävande, allt sker i skritt, men mentalt kommer det ju kräva en del av oss båda. Men så nyttigt.

Nu ska jag nog faktiskt ta med pälsbollarna i säng. Nu kanske Zaxon stannar i sängen hela natten också. I morgon ska han få dusch, han var ganska mjällig och läskig i hyn under all päls.