Vila i frid, du finns för alltid i våra hjärtan

I lördags morse somnade min mormor in. Hon hade personal med sig och var inte orolig eller mådde dåligt. Han släppte taget och somnade djupare och djupare. Mamma, mormor och morbror hälsade på henne dagen innan så kanske kände hon att det var ok att släppa taget nu.

De flesta som läser här har förstås ingen aning om vem min mormor var. Hon var en hjälte inget mindre än så. Hon flydde från krigets Tyskland och fick genomlida många svårigheter både innan och under flykt. Att höra sin mormor berätta om när hon står med en pistol mot sitt huvud och hotas känns så overkligt. För mig är mormor sedan dess alltid en hjälte. Hon är en principfast och sträng kvinna med ett hjärta av guld. Hon hade alltid ett leende över till oss barn och kloka ord att dela med sig av.

Jag kommer ihåg barndomens övernattningar. De gigantiska kuddarna som man sjönk ner i. Morgonte i genomskinliga koppar med ljusbruna genomskinliga sockerbitar. Jag älskade det där sockret. Alltid massa tyskt godis och tyska delikatesser. Mormors potatissallad är i världsklass och det svider att jag aldrig tog det receptet ordentligt. Mormors bakverk var också de utöver denna värld.

Jag kan skatta mig lycklig som haft en sådan enastående kvinna i mitt liv. En kvinna som är stark och modig. En kvinna som stog upp för sig själv och de sina. Jag hoppas jag igenom mitt liv kan göra dig stolt. Att du kan se ner på oss och känna dig trygg. Förlåt för att jag aldrig tog dig på den där motorcykelturen. Förlåt för att jag inte ringde oftare och hälsade på mer. Förlåt för att jag aldrig sa "jag älskar dig! med ord.

Jag hoppas du vet att jag älskar dig. Jag hoppas du vet att du finns i mitt hjärta alltid. Jag hoppas du vet att jag är stolt över att ha haft dig som mormor.

Så älskade mormor. Det är ok. Jag förstår att det var dags, det var din tur och det är ok. Jag kommer alltid minnas dig som min bakande stålmormor. du är en förebild att se upp till. Jag önskar vi kunde få mer tid men är glad att ditt lidande är över, Att din kropp sa nej samtidigt som din själv ville bli fri.

Jag vill tro att du är en ängel nu. Fri från kroppens krämpor och begränsningar. Jag har fått många hälsningar om att det är många fina änglar som möter dig och tar hand om dig. Jag hoppas du finns där och väntar när jag gör dig sällskap. Jag vill göra dig stolt. Ska ha dig i minne och alltid ha rena underkläder (internt mellan momo o mig)

Mormor jag älskar dig.

Må du vila i frid. 

2010-11-27

Nej jag är inte ok. Ja sällskap och tröstande ord mottages gladeligen.

Julvägran

Kan inte mitt hem på något magiskt sätt adventspynta sig självt? Sen kan skiten försvinna automatiskt också.

Jag har noll julkänsla, skiter faktiskt fullkomligt i att det snart är jul och fattar inte varför jag skulle orka bry mig om att byta ut lamporna i fönstret. Humbug!

Dessutom är affärerna fyllda med godis o kakor o julmust o godis o choklad o godis. Jag tänkte sluta med socker o det går inte bra.



Dessutom är jag fattir o har inte råd med julklappar. Jag tycker det är roligare att ge BRA julklappar till folk än att få. Bah!

Jag vägrar. Jag skippar julen i år o tar det en annan gång.Ifjol gjorde jag typ 25 handgjorda julkort. Hur många julkort tror ni jag fick? Typ 4. Folk bryr sig ändå inte längre så varför ska jag bry mig? Det är bara en anledning till överkonsumtion, hetsätning, fylla och ångest..en jäkla massa ångest. På julen ska man minsann vara glad o trevlig o bla bla. Men ingen bryr sig egentligen. Yta bara, innerst inne vill alla ändå åka hem från den jäkla släktmiddagen, krypa ner i sina mjukisbrallor o däcka framför nån julfilm som man ser för 30 gången. Så why bother?

Tappsko..hurra!

Ja Raffe har tappat en sko. Men det gör faktiskt inget för hett hovslagare kommer på torsdag. Då blir det brodd i skorna också så kan vi ut på äventyr igen.
Tänker inte slänga i snösulor faktiskt. Eftersom han har dåliga hovar och det egentligen inte är så många dagar som man behöver dom så tänker jag försöka köra med egna som man sätter i inför varje ridtur istället.
Jag är SJUKT imponerad över hur länge skorna suttit. Hovis har varit upptagen så det har gått för länge mellan nu, gått 10 veckor istället för 8, och först nu har han tappat en sko. Helt jäkla otroligt! Tror vi har bästa hovslagaren ever!

Han är fortfarande lite skum i magen ibland. Inte hela tiden, ibland när man mockar är det fina klumpar, ibland lite lösare men aldrig direkt diarré. Däremot är han alltid blöt om svansen och benan nu, fiser vatten liksom. Så jag har ökat hömängden och klimängden. Tänkte ge lite bakjäst som är bra för bakteriefloran och prata med stallägarna och se om vi kan erbjuda honom ljummet vatten när han kommer in på kvällen.

Jag har ju märkt förut att han blev kass så fort de fick gå till sommarhagen och han åt det frusna gräset. Misstänker han käkar snö nu så därför tänkte jag att ljummet vatten kanske kan vara bra. Han är ju inte påverkad alls, pigg och glad och som sagt avföringen är inte kosseblajkonsistens. Men han är så blöt i rumpan. Just nu får han 12 kg hö per dygn ungefär. Får 5 kg till natten och boxen är fin som sagt. Ägaren har sagt att han blir kass av för lite hö, att han får diarré men det har han inte direkt. Betfor får han inte alls. Ja vi testar sätta till bakjäst och lite ljummet vatten så kanske tarmfloran fixar sig. Jag smyger till honom extra hö när jag plockar in honom på kvällen då polly käkar sin kraft också. När vi får dubb i skorna och kan motionera igen så hjälper ju det också. Är säkert snöätande som spökar med. De har ju fri tillgång till halm ute att knapra på utöver höet också, halmen ligger under tak i lösdriften så den är ju torr o fin.

Idag följde vi med polly o Jenny till paddocken och lekte störande moment. Raffe fick vara lös och springa av sig lite. Det var snöigt men inte halt så han busade o skuttade lite. Roligt minsann!
Jag tänkte demolera hästägarens bogskydd som hon skickat med. Raffe är så grov så det ser ju ut som han dragit på sig en polotröja när skyddet åker på. Så jag tänkte sy om det lite, men inte klippa nåt så om hon vill återställa det blir det bara att sprätta och sen sy ihop en söm. Jag har ju blivit polare med min symaskin nu...eller inte. 

Ångest igen

Mycket tankar nu. Dåligt samvete.. massor av dåligt samvete. Känns som jag kastat bort livet utan att ta vara på de nära. Känns som jag borde hälsat på mormor och morfar oftare, ringt oftare, varit ett bättre barnbarn. Nu är det kanske för sent. Känns som jag ägnat livet åt oviktiga ting.

Ångest inför mitt eget slut också. Kommer jag ligga ensam i världen? Ingen som bryr sig? ingen som hälsar på? Om jag dog imorgon, hur länge skulle jag ligga här innan någon brydde sig om att leta? Några dagar definitivt..en vecka..kanske. Mer? Kanske.. Vilket patetiskt liv lever man om man kan ligga död i en vecka utan att någon märker nåt?

Ångest.

Saknar min mormor. Min starka supermormor.

Ångest

Kan inte sova. Funderar över livets gång och hur hemskt det är egentligen. Pratade med min mamma idag och min sjuka mormor blir bara värre och värre. Jag hälsade på henne på sjukhuset för 3 veckor sen ungefär och då var hon väl hyfsat i form. Hon kände igen oss och pratade och skämtade. Visst var hon trött och hade ont men hon var ändå med i matchen.

Nu har hon tacklat av helt. Hon kräks av att dricka vatten och bara sover. Hon orkar inte vara vaken när mamma är på besök utan halvsover och blundar. Hon äter inte och bara rasar i vikt. Hon har inte ont i alla fall så det är ju bra. Mamma tycker inte jag och syster ska hälsa på mormor i det skick hon är i nu. Hon tycker vi ska komma ihåg mormor så som hon var.

Jag vet varken ut eller in. Klart jag vill hälsa på mormor innan hon dör, men samtidigt... kanske är bäst för oss båda att jag inte åker dit. Att hon vet att jag minns henne så som hon var. Jag vill bara hon ska veta att jag älskar henne och tänker på henne varje dag. Klart jag önskar att hon ska bli frisk, men det känns inte så. Då får man hoppas på att det går snabbt och smärtfritt istället. Min älskade mormor.

Nu sitter morfar helt själv ute i huset i skogen. Min barndoms fristad med bad och oändliga skogar. Får se hur länge han håller humöret uppe. De är ju dryga 80 båda två.

så då sitter man här och funderar på livet. Inser hur ensam jag känner mig och funderar på hur ensam jag kommer vara den dagen det är min tur. Föräldrarna är väl döda då. Syrran kanske också.. egna barn har jag inga och ensamstående. Jag kommer ligga helt ensam i ett trist sjukhusrum och möta döden utan någon som tänker på mig. Hur deprimerande är inte det?

Jag kommer också få ta mig igenom den här tiden med min mormor själv. Ingen varm famn att krypa in i, ingen som kan torka mina tårar och koka en kopp te. Bara jag ensam i ett kallt hus. Jag ensam med mina tankar.

Fyfan har nog aldrig känt mig så ensam och eländig någon gång förut. Jag vill ha min mormor tillbaka. Min supermormor som överlevde krig i tyskland innan hon landade här.

Nej det är ingen glad, skämtsam dam här idag. Det är en fröken med tungt hjärta och alldeles för många tårar att gråta i ensamhet.

Ni som har någon borde vara mer rädda om varandra. Vem vet när man själv ska ligga där, sina sista dagar. Vill du spendera dom ensam eller med nära och kära runt dig?

Hästar med humor!

Jag är en sån himla karaktärslös djurägare ibland. När mina djur gör hyss som jag ser humor i så fixar jag inte att bli arg, eller ens lite irriterad.

Imorse hade vi en "prao" i stallet. Stallägarna är borta och har husvakt. Denne herre skulle då släppa ut pållarna imorse. Han skulle lägga på Raffe ett täcke och gick i i boxen och började med det. Raffe står snällt..en stund.. innan han helt lugnt och fint kliver ut ur boxen, ut ur stallet och tar ett litet varv i trädgården. Helt lugnt.. han är ute en minut och kommer sen in och parkerar i boxen igen.
Alltså jag tycker det är sån humor så jag bara tycker det är charmigt.

Dido hade också sett sin chans och istället för att fint kliva ut i hagen hade han visst tagit ett varv runt stallet. De vet minsann när det går att krångla och när det inte är någon idé.

Raffe får lite nya rutiner också. Han har varit lite känslig i magen senaste dagarna så han ska få 2 dl kli varje dag istället för 1 och så ökar vi ett kilo på natthöet.Tror att detkommer stabiliseras då. Han har inte varit dålig hela tiden, men då och då.
Sen har han fått kala fläckar i pälsen och efter att ha pratat med hans ägare kom vi fram till att han kanske har haft lite för varmt med täcken. Har haft både fleece och regntäcke ute. Så han får täckas av lite och from nu får han ha regntäcke ute, när det börjar bli minus 5-10 grader får han vintertäcket. Inne får han fleece på natten. Så får vi se om det hjälper. Jag behandlade med lite sebacil som vi hade kvar sen fotskabben också ifall det var ohyra, men tror inte det eftersom han inte kliar sig och ingen av de andra hästarna har nåt.
det är väl så ibland, man vill väl men det blir fel. Man slänger på täcke för man tror de fryser och istället får de svamp för de står o svettas. Helt utan täcke kan han ju inte vara eftersom han är klippt, men lite mindre i alla fall. Kanske får ta o lufta honom lite när jag är i stallet också.

Pratade med min mamma och mormor blir allt sämre. Jag har jättedåligt samvete för att jag inte är och hälsar på mer men min mamma tycker inte vi ska åka dit nu. Var där för några veckor sen och då var hon hyfsad men nu blir hon markant sämre. Kanske inte har någon mormor kvar till jul. Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. På ett sätt vill jag mest att hon ska få somna snabbt så hon slipper lida mer, på ett annat och mer egoistiskt sätt vill jag såklart att hon kommer hem igen. Att hon blir bra och jag får några år till med min älskade mormor. Men då ska hon gå igenom det här igen. Så ja jag vet inte vad jag ska tycka och tänka. Hoppas bara hon vet att jag älskar henne och tänker på henne varje dag. Min älskade mormor!

Jag har aldrig haft någon nära som dött. Jo min farmor och farfar är döda men de levde i Finland hela livet. Farfar dog när jag var jätteliten så honom minns jag inte ens. Farmor dog för några år sen men språkbarriär har gjort att jag inte riktigt har lärt känna henne. Nu blir ju första riktiga förlusten av en människa och jag tycker det känns himla onödigt.

Skrämde ihjäl mig själv imorse

Vilket härligt "God morgon" jag bjöd mig själv på idag. Höll på att få hjärtinfarkt och dö.

Jag hade legat konstigt under natten så ena underarmen var avdomnad. Jag vände mig om för att trycka på väckarklockan och handen hamnar på en kall arm! Kunde ju inte vara min för jag kände ju inte nåt. Jäklar vad rädd jag blev! Skrek och for upp som en idiot, innan jag insåg att den där kalla livlösa armen visst följde med och satt ihop med min egen kropp. Då kände jag mig lite dum istället. Men bara lite.

Jag tänker dedikera dagens blogg till världens bästa Jenny, vars liv just nu testar hennes nerver lite väl mycket. Så fröken: jag finns här och ställer upp så gott jag kan. Vi kan ha matlagarkvällar hos mig o fixa matlådor o grejer. O kanske fixa eget julbord med inbjudna som får ta med nåt gott. December kommer överlevas o sen startas nya året på ett mycket trevligare sätt. Jag tänker på dig! Kram!
( Vi har ju alltid reservplanen med Brändåsen o busschaffisarna *spontankräks*)

Imorgon kväll får jag för övrigt mysbesök som det ser ut som. Mer än så får ni inte veta o ni nyfikna.

Habegär

Mitt habegär har vaknat och står på högsta nivå nu.. vad drömmer jag om då? Jo nagellack. Jag köper aldrig nagellack till mig själv länge och jag ÄLSKAR nagellack. Jag vill ha fina, roliga, knasiga, fula, härliga färger. Allt på en gång. Ge mig nagellack!

Gärna allihop tack! definitivt lila och gul

Vill ha allihop. Helst turkos och mörkblå

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kan jag tänka mig tacka ja till: 05, 28,29,34,36,41,42,54,69,115,159,163,167,191,195,196,197,200

Ja tack                                                                           Ja tack
                                                                                               
                                                                                                  Kan ta alla dom ja

Ja till alla.

De är matta








Kort sagt. Jag vill ha nagellack. Jag vill ha skrikiga neon, söta pasterr, härligt matta, tuffa krackelerande. Mycket färger som jag inte har, jag har mycket pärlemoskimrande rosa och lila. Tråkigt! Mer brunt, grafitgrått, svart, turkos, grön, blå, neongul

Så nu vet ni vad jag önskar mig i julklapp. Nagellack i mängder. Ja tack!

I love mina nya dojjor

Provkörde skorna idag och älskar dom. De blir inte svettiga och äckliga inne i stallet, men man fryser inte ute. Perfekt! Sköna är dom också.

Ville inte ge mig ut idag. Raffe har skor men inga brodd, kommer få brodd nästa vecka. Så jag hängde på Jenny och tömkörde i hagen. Det gick katastrofdåligt. Raffe var på uselt humör och ville inte alls. Det var halt i hagen så han blev bara arg och frustrerad över att bara få skritta. Han ville inte stå still utan bara krånglade. Det blev några brottningsmatcher men på slutet gjorde han en klockren långsida med serpentinbågar så då gav vi oss. Oftast brukar han ju få trava och springa av sig lite när jag tömkör eller longerar men det gick ju itne nu när det var så halt.
Polly var visst inte heller riktigt på hugget så de kanske hade en dålig dag pållarna.

Raffe har blivit lite mindre stökig i boxen. Alltså ja han stökar fortfarande men förut var ju allt blandat som i en jäkla mixer, nu hittar mannågra hela högar och sen lite utspritt bara. Skönt.. han kan gärna grisa ännu mindre.

Impregnerade täcket idag också så får vi se om det blir bättre.

Tja det var väl alles.

Shopping

Eller nja inte så roligt som det låter. Har fixat impregnering till täcket så får vi se om det blir bättre. Passade på att skaffa stövlar på rea hos Jula också. Har kostat 449 och kostade nu 299:- Herr stallägares tåkrossarincident påminde mig om att stålhättor kan vara bra. Så slog till på ett par vinterfodrade stövlar med stålhättor. Jag har stålhättor på ridskorna visserligen men de har jag bara just när jag rider. Tror jag kan rida i de här stövlarna också så har jag ju vinterridskor samtidigt. Bra bra.. Sen till våren får jag väl skaffa ett par joggingskor med stålhätta att harva runt i med. Jula är bra! Billgare med stålhätteskor där än i hästaffärerna ju.

Faktiskt så tycker jag inte dom är jättefula heller. Inte så höga men tillräckligt för leriga hagar. Det blir dagens tips helt enkelt.