Fjordmaffian

Vi blev ett litet gäng idag i alla fall. 3 fjordingar, en quarter och en kallblodstravare. Det var jag, Ella, Virre, Hanna och Mirja. Det var faktiskt en himla trevlig tur. Jag tycker ju det sociala livet kring hästarna är så himla viktigt och att kunna ge sig ut ett helt gäng såhär är ju hur mysigt som helst. Hästarna gillade läget också. 

Vi tog en sväng i skogen då en häst hade tappskovarning och en annan precis rids igång. Jag älskar ju skogen så det var bara roligt.

Imorgon blir det ingen skog dock. Cissi ska med och rida Manny så Ella ska köra Harona en sväng. Då blir det komplicerat i skogen haha. Men det blir nog en trevlig tur ändå tror jag.

På tur med grabbarna grus

Ja vi kom ut idag också, jag och Ella. Cissi har varit borta ett par dagar och kommer hem ikväll.

Idag var Eldas lugnare. Han såg inte spöken överallt och han hetsade inte som en tok. Visst hamnar Manny på efterkälken, men Manny går ju och filosoferar om livet under tiden. 

Men Eldas är galet stel igen, helt omöjligt att böja åt höger. 

Han försöker inte ens rulla upp i galopp heller. Ett tag galopperade vi ju varje tur. 

Idag var Manny den knäppa. Helt plötsligt bestämde han bara att "nej jag går inte" och frös fast. Av ingen anledning alls, han bara stannade och stod där, som en tjurig kossa ungefär. Ella kämpade tappert med att få fram honom. Han gjorde så ett par gånger. Sen stannade Eldas för att kissa, ja då var Manny också tvungen att kissa. Smittsamt det där. Men Manny var tjurig idag, lite snubblig också så han kanske var trött efter gårdagens klättrande. 

Vilken fläskig rumpa Manny ser ut att ha

I morgon ska vovvarna vaccineras. Om jag orkar upp i tid ska jag lämna lite blodprover också tänkte jag. Sen blir det stallet igen. Blir kanske ett litet gäng som ger oss ut på tur, det vore roligt!

Hästen med tomtar på loftet

Vi kom ut på en sen kvällstur idag, i sällskap av Ella och Manny. Vi gick bort till klättergropen. Eldas var knäpp idag. Han hade bråttom hela turen, tjurade ihop så for jag försökte göra nåt vettigt och mest hade han hjärnspöken.

Framme i sandgropen måste det ha varit minst 10 osynliga lik begravda. Han kastade sig hit och dit och skulle absolut inte gå där, då skulle jag självklart gå där. Det brukar vara lite vatten längst in, nu var det inte det, men Eldas kunde absolut inte gå där ändå. Han frustade, backade, taktade och småkastade sig. Det fanns verkligen ingenting skrämmande. Manny kom fram och undrade vad som var så läskigt, han var inte det minsta spänd så det borde inte legat något ruttnande kadaver eller nåt som vi inte såg heller. Men Eldas var helt knäpp.

Till slut fick jag honom dit jag ville i alla fall, men han var rejält skärrad. 

Sen klättrade vi lite och Ella fick ta en härlig galopp när jag och Eldas drog iväg i trav. 

På vägen hem såg Eldas spöken igen. Japp, en tom vattenpöl där marken var lite mörkare. Återigen kastade han sig verkligen. Sen klev vi igenom den.

Manny är så rolig. När Eldas ser spöken så kan Manny bara bestämma sig för att "går inte Eldas där så tänker inte jag heller gå dit". Det syns lång väg att han inte är det minsta rädd, han bara "nepp". Vi gick förbi nåt som var övertäckt med presenning. Eldas steppade och backade. Manny gick rakt fram och kröp nästan in under presenningen. Han är ju inte rädd för nåt den där, men han bara bestämmer sig för att han INTE tänker gå fram ibland. Eldas däremot ser sabeltandade tigrar i varje vrå, men går fram till slut efter lite övertalning. Jag tror faktiskt Eldas i slutändan är enklare att övertala att få fram, Manny har en riktig envis sida.

Men vi kom hem i alla fall. Eldas var sjöblöt av svett som vanligt, Manny var inte det. Eldas svettas alltid en hel ocean, inte för att han har dålig kondis, men för hans inneboendes stress. Han blir ju sjöblöt av en skrittrunda. Funderar på om man kanske måste ge honom lite extra salt i maten ibland när han svettas så. 

Eldas ska få besöka equiterapeut snart igen. Han är lite ojämn bak och sen börjar han bli stel i den där dåliga sidan igen. Det är hopplöst att lirka loss honom. Får ta ett ordentlig pass på banan snart och jobba igenom ordentligt. Ute går han bara emot. Lite massage blir bra på sötnissen. 

I morgon blir det ny tur med Ella och Manny. Jag är SÅ glad att Ella får rida Manny så jag har dubbelt sällskap. Nu har jag Cissi, Felicia och Ella. Alla är supermysiga att ha med ut på tur och jag trivs som fisken i vattnet. Eldas är mindre nöjd, nu måste han ju skritta i vettigt tempo.. jobbigt *s*.

Om ni undrar vad Ella gör på bilden så är det fotodags och Manny poserar fint. Klockan är efter 23 och det är fortfarande riktigt behagligt ute. Älska sommarkvällar!

Jag tror vi börjar närma oss slutet på vår resa

Zaxon fyllde ju 11 i år. Han är pigg och glad, får fortfarande tokryck, men jag börjar bli övertygad om att han har cancer. Han har 2 medelstora knölar, den ena hade han redan ifjol, en har kommit nu. Sen är hans buk rejält svullen på ena sidan. Man kan känna mindre knölar om man klämmer lite. Han har inte ont eller verkar besvärad, men det känns ju onekligen oroande. Han är såpass gammal så man kan ju inte börja gräva i hans mage.

Vi ska till veterinären snart för vaccination och jag bävar för vad de kommer säga. Jag vill ju inte vänta tills han mår dåligt. Tänk om det är tex en tumör i mjälten, vilket är hyfsat vanligt på äldre hundar. De kan gå sönder så hela buken fylls med blod. Ska man vänta på det? Åka in akut i full panik?
Samtidigt mår han ju bra, pigg och glad. Jag vill inte ta bort honom "för tidigt" heller. Så hur vet man när det är dags? Jag vill ju helst pricka gränsen där det börjar gå utför, men han inte mår dåligt ännu. Han ska inte behöva lida för att jag inte kan släppa taget.

Jag blir helt knäckt bara av tanken på att behöva låta honom somna in. 11 år tillsammans. 11 år, vi mot världen. Han är det bästa jag har och han har varit min enda anledning till att lämna sängen så många gånger i livet. Hur ska jag fixa ett liv utan min klippa? Jag vet att det är livets gång, djuren lever inte för alltid. Min familj har fått ta bort en fantastisk hund som också blev gammal. Jag blev knäckt då.. och då hade jag ändå hunnit flytta hemifrån. Zaxon är ju med mig, i min närhet hela tiden. Att komma hem och inte se hans ansikte i fönstret när han står i trappen och smyger på mig. Att inte få titta in i hans kloka ögon igen. Bara tanken förstör mig. Jag gråter bara av vetskapen att det snart är dags.Jag vet inte ens hur jag ska kunna fortsätta andas när han slutat andas.

Pixie kommer finnas kvar, men hur tar hon det? Tomheten min fantastiska Zaxon kommer lämna kommer ändå vara enorm.

Jag önskar han vore 3 år igen, att vi hade en hel livstid kvar tillsammans. Men verkligheten är inte så. Ska boka tid hos veterinär nu så får vi se sen. Jag är ganska inställd på domen, men kommer inte vilja höra den.

Ibland är den krassa verkligheten faktiskt förjävlig.

Ibland tar självkritiken över och det gör ont i hjärtat

Det här är inget sympatisökande inlägg så det behövs inga "åh men så är det inte". Det här är hur det känns för mig idag.

Jag kollade bilder från gårdagens tävlingar och det enda jag ser är en fet klump, på en underbart vacker häst, som rider med handbromsen i och alldeles för hård hand. Jag kan inte rida och jag kan inte banta. Bra..duktig. Jag är bra på att äta godis typ, väldigt meningsfull talang.

Alldeles just idag känns det som någon bättre borde rida Eldas. Någon som kan släppa på handbromsen och som faktiskt kan rida... och gärna väger 30 kilo mindre. Han förtjänar bättre, mycket bättre!

Sen borde jag få en jävla örfil och tvångsmatas med tårta tills jag kräks så jag tar tag i vikten. Ja så känns det idag. Ibland är man inte snäll i sin granskning av sig själv. Dessvärre är det ju inte hjärnspöken heller. Jag ÄR en fet kluns som inte kan rida. Tragiskt.

Så, det var dagens vackra inlägg. Hurra. Solen skiner och allting är vackert. Eller nåt.

Habegäret får mig gråtfärdig

Aldrig någonsin har en hästsak gett mig ett liknande habegär. Oh herrejisses!

Dessvärre.. finns den bara i USA. Dessvärre är den snordyr även i USA. Dessvärre kostar det sisådär 500 för grimma och frakt. Men hallå.. kan ni tänka er en sötare midsommarhäst än Eldas? Med en blomsterkrans i håret.
Åhhh jag dör sötdöden.

Ni vet.. jag fyller år snart *blink blink*

Packad och klar

Håhåhjaja, i morgon r det brukstävling igen, sista för den här omgången. Sen är det väl ett gäng i höst igen. Jag har packat och grejat inför i morgon. Jag orkade inte tvätta Eldas så han fick bli avsvampad efter turen bara.

Jag fick ju sällskap av Cissi och Felicia. Felicia red på Lilleman. Hon är lite osäker på honom än, men så är det ju med nya hästar. Herregud jag höll på att börja gråta när jag skulle upp på Eldas i början och nu hoppar vi hinder. 

Lilleman skötte sig galant i alla fall. Manny också som fick vara "storebror" idag. Eldas skötte sig däremot inte så väldans. Han skulle bara tamefaen inte jobba som jag ville. Han bara stretade, gick emot skänkeln och stannade och bara blev arg när jag försökte få honom att jobba. Det syntes så väl att han vet vad jag vill men han tänkte INTE. Vet inte om han är stel eller om han bara bestämt sig för att han bannemig inte tänkte släppa. Han gick hellre ner i diket än släppa i sidorna. Hade ganska nytt bett förvisso, men sådär borde han inte bråka. Det är ju tur vi inte ska på dressyr i morgon. 

Turen blev 95% skritt och resten supersakta trav. De andra två hästarna var väl knappt varma medan Eldas rann av svett. Så blir det om man går och bråkar en hel tur och när man dessutom måste gå sakta.

Kan ju hoppas han är lite trött i huvudet i morgon så han är lika snäll som sist. Hjärtat!

Var länge sen vi var ute och röjde ur rejält, han kanske behöver en sån tur igen. Fullt ös medvetslös. 

Nåja, i morgon ska vi vara på topp igen. Fick inte med nåt sällskap men det ordnar sig. Kan själv!

Mor och dotter på väg hem i solen. Vad kan väl bli bättre?

När ska vapen bli mindre lättillgängliga?

Det är ju inte länge sen det var en skolskjutning i USA, nu var det en till idag. I Kanade dödades 3 poliser och 2 till blev skjutna av någon vapengalning.

Det känns så oerhört onödigt. Skolskjutningar, någon mindre psykiskt stabil person åker till en skola och skjuter oskyldiga ungar. Ja även om personen blivit mobbad så är det ju inte som att mobbarna förtjänar att bli skjutna. Dessutom är det alltid fler som dör i attackerna, helt oskyldiga människor som bara gått till skolan den dagen.

Oavsett om det är skola eller inte, det i Kanada var ju ute på gatorna, så är det lika hemskt. Att man kan gå där och sköta sig, sen bli skjuten för att vapenlagar gör det möjligt för instabila människor att ha vapen.

Visst vapen florerar väl i Sverige också, men i majoriteten av fallen med dödsskjutningar har offren något med varandra att göra. Kriminella uppgörelser (vilket inte gör det rätt, men på något sätt lättare att förstå. Det kan inte dröja länge innan USA gör något åt sina vapenlagar, det har hänt alldeles för mycket på ganska kort tid. Jag tror inte lika många vågar gå in med kniv och ge sig på folk, de skulle inte lyckas lika bra i alla fall.

Nej sorgliga dagar.

Sorgligt också med flera skadade bland studentfirande. Flera som ramlat av flaken, en som är kritiskt skadad. En glädjens dag som spårar ur totalt. Visst, jag ska inte säga nåt, jag var långt ifrån nykter på min student, men tror ingen ramlade av något flak i alla fall.

Hur har ni firat nationaldagen då? Jag har grejat lite med rabatten, tvättat kläder, ätit korv med bröd. Ja här har det firats minsann. Pixie löper och är surkärring deluxe. I morgon ska jag rida och packa lite. Söndag blev det visst tävling igen dårå. Men vi startar efter lunch så vi får lite sovmorgon, yay! Åker runt 9 först. Kanske inte behöver bli en så lång dag då.
Jag får klara mig själv. Första tävlingen utan sällskap. Hua, hoppas Eldas sköter sig. Virre och Mirja är där, men de tävlar ju också. Men det löser sig nog. Eller ja, det måste ju lösa sig.

Nåväl, hoppas ni haft en fin dag!

Älskade, mysiga, morgon

Idag när jag vaknade hade Zaxon hoppat upp i sängen så vi liksom låg sked. Jag hade inte märkt det, men låg och kramade honom när jag vaknade. Älskade hund! Han är den bästa varelsen på jorden. Så smart och snäll. Hur gjorde jag för att få fram en sån fantastisk individ? Zaxon är inte ofta i sängen samtidigt som jag är där. Mitt sovrum är vidrigt varmt på nätterna nu och han brukar tycka det blir för varmt. Han ligger hela på det svala golvet eller nere i vardagsrummet i soffan. Nedervåningen är mycket svalare nattetid. Men dagtid är sovrummet svalare så han ligger gärna i sängen själv då. Mysvovve!
Pixie löper och måste ha sina trosor på sig så hon är sur på mig. Inget morgonmys där inte.

Jag hittade min plånbok igår. Jag hade städat undan den sådär fint som man gör ibland. Jag hade väl tänkt att jag skulle behöva den, eller pengarna däri, till tävlingen igår och hade således lagt den i en påse med hästsaker som skulle till stallet. Där låg den ju i fint förvar. Nåväl, problemet löst! Jag är grym på att tappa bort saker. Sen dyker de upp lite när man minst anar det. Att febrilt leta efter bilnycklar precis när man ska åka är ju en klassiker.

Grymt varmt ute idag förresten. Jag ska slappa lite och sen kanske det blir stallet, får se. Eldas mår inte dåligt av att stå idag efter gårdagen och i morgon ska jag rida med söta Ella, onsdag har vi lektion. Det går bra nu =) Om Ella hittar passande sadel till Manny kommer hon och jag åka ut på lite P&J med Manny och Eldas. Kanske kan få med Cissi någon gång också, Manny kan ju hoppa två klasser. Både Eldas och Manny behöver lite mer rutin på att komma ut så de är lite mer coola på tävlingsplats sen.

Fast jag tävlar inte för resultaten egentligen. Det kanske låter som en dålig klyscha, men jag tycker bruksridning är så grymt roligt och tävlingar är ju enda chansen att komma på en ordentlig bana. Så tävlingar för mig blir som att åka på ett roligt ridpass. Synd man bara får rida ett varv på banan.

Ska pilla med lite bilder när jag orkar, tänkte lägga upp resultatet från vår ritt också, eftersom jag är löjligt stolt över fina hästen.

Duktiga klubben! och... var är min plånbok?

Jag börjar med plånboken. För den är borta! Har inte använt den på ett tag, har en liten mobilväska jag haft korten i. Så skulle jag ju hitta plånboken idag och den är borta. Jaha ja. Nu letade jag ju sisådär kl 5 i morse, men kom hem så sent så orkade inte sen igen. Får leta i morgon. Någon som har den som sällskap hemma hos sig så kan ni ju hojta. Är liksom bara ICA.kort och grejer i den. Bensinkort/bankkort och körkort har ju jag.

Jaja.. jag och Linnebergsgänget åkte ju på brukstävlingar idag. SÅ roligt! Ella följde med också.

Eftersom jag är snorttrött kommer duktigpoängen här:

1. Jag lyckades koppla på transporten själv, fint so snus gick det när Ella kollade så jag inte mosade nåt.

2. Vi kom fram i tid

3. Pappa Daniel och mamma Cissi som sprang med Felicia när hon red. Dagens motionspass. (Vem springer med mig och eldas?)

4. Felicia&Harona. Dagens gulligaste par! Harona var stencool! Lite ponnyenvis, men stencool!. Felicia red som en kung. Hon var så himla tuff och duktig! Jag vill också rida Harona.

5: Cissi&Manny: Mannys första tävling och hans ögon var stora som tefat. Massa gula hästar överallt. Med så mycket att titta på kanske inte hjärnan hinner ta in allt som ryttaren säger riktigt när man är liten. Cissi jobbade jättefint och blev inte arg och hård. Manny jobbade så fint han kunde. Det blev lite mycket på en gång. Men sånt kommer ju med mer rutin. Han är bara 4 och första gången på tävling, klart man blir förvirrad! Cissi har aldrig provat bruksridning heller, hon har bara kollat på mig en gång. Så jag tyckte dom var skitduktiga! Manny var ju lugn och snäll. Han var bara fullt upptagen av omvärlden. Cissi hade tålamod för 100 människor ungefär.

6. Eldas. Åhhh Eldas! Han fick stå i en liten hage idag medan vi väntade på vår tur. (tack till ägaren) Anordnaren gick förbi oss precis när Eldas härjade lite och frågade om vi ville låna en hage. "ja tack" sa vi så Eldas fick stå i hage och kolla läget. Han var inte ens samma häst som sist. Jag kunde sadla och hoppa upp utan att någon höll i honom. Han dampade inte bara runt, utan lyssnade faktiskt. Jag är SÅ stolt! Det enda han hoppade över var hindren, som han ju skulle hoppa över.
Dagens minus till mig som klantade till vägen så vi blev uteslutna. Oh well, vi red en kanonrunda ändå! Älskade häst!

7. Josefine. Liten flicka på "tråkig" hästtävling och skötte sig så bra. Sötunge!

8. Virre&Mirja. Virres hästar är helt fantastiska. Köper jag någonsin unghäst får den bo hos Virre i uppfostringsskola i två år. Grymt duktiga!

9. Jag igen... faktiskt. För att jag kunde backa in transporten och parkera den när vi kommit hem. Jag körde inte ens på nåt. Woohoo

10. Daniel gjorde massa raggmunk som jag och Ella snällt åt upp. Den satt fint precis när vi kommit tillbaka från tävlingen.

11. Ella för dagens sällskap.Mysiga människa!

12. Mina hundar, som fick vara ensamma llite väl länge idag och inte rivit huset, eller kissat inne, eller hatar mig. (Dock hade Zaxon lagt en hel limpa bröd i soffan, i oöppnad förpackning. Undrar om han precis tänkte göra sig en macka eller om han sparade till sämre tider?)

Grym dag idag. Så jäkla roligt! Mer info kommer när jag orkar. Dock kan jag meddela att jag ska iväg igen nästa söndag. Någon som vill med och vara fotograf? Virre kommer rida sina också.

Finaste familjen i väntan på start. Pappa Daniel gör sig redo för ett löppass, Cissi och Felicia tar ett sista taktiksnack. Josefine var med mig och Ella på kullen så ni får föreställa er henne.

Kärlek!