Helt slut... luften gick ur totalt

Var på mötet idag och det gick ok.

Vi sa egentligen inte så mycket mer än att jag ska få börja arbetsträna och jag slipper göra det på mitt förra jobb. Vi ska ha möte med AF så de får ordna en rehabiliteringsplan osv. Anställningen är kvar och jag har muntligt löfte om att jag kommer få tjänstledigt för att arbetspröva någon annanstans när det är dags.

Det kändes skönt. Jag var så himla spänd så jag bara grät. Kände mig i hur mycket underläge som helst men det gick okej. Då väntar vi på nästa steg.

Sen var jag på överraskningsfikat. Jag hade inte gjort nåt dumt ;) Det var trevligt. Tror inte vi sett varandra på 3-4 år eller nåt. Hemska människan hade ju en valp till salu dock. En 4-månaders cavalier. Gaahhh så söt och busig och söt!

Nu är jag alldeles totalt slut dock. Spänningen inför mötet har släppt och ja känner mig som..jag vet inte..slut helt enkelt. Blir tidig säng i natt.

Japp sömnen lyser med sin frånvaro

Tog t.o.m. sömntablett men det hjälpte ju inte ens lite. Kan förklara eventuella stavfel dock. Om jag låter som en patetisk, full tonåring beror det på att hjärnan inte funkar så bra på sömnmedicin när man tar den var 3:e månad ungefär. Kanske borde vara fyllelås på blogg. Så läs inte om ni inte vill höra lite tonårsångest..sisådär 20 år för sent för mig. (Jag hade å andra sidan ingen blogg när jag var 14)



Det jag behöver just nu är min vän, den jag alltid kunde bara få ösa ur mig till, få höra att alla andra suger så var det bra sen. Behöver inte lösningar på problemen, behöver bara få spy yr mig gallan till någon som förstår. Den vännen finns inte kvar. Den andra är tyvärr upptagen med husbygge, barn. graviditet och annat som hör till familjelivet. Tror inte random främling på stan vill se mig tömma u mig all uppdämd ångest, ilska, oro och irritation. Men ibland behöver man bara få slänga ur sig skiten så känns det lättare sen. Just nu byggs det på och blir bara värre och värre. Klumpen i magen växer och irritationen är på topp.

Min vän blockeras av att tjejer på tre, i den här konstellationen inte funkar. En är vän med båda, de andra tolererar varandra när alla tre umgås. Grejen är att två umgås 5 dagar i veckan och skiter totalt i nummer 3. När sen nummer tre, ser en chans till att äntligen, äntligen få umgås lite på tu man hand med sin fd bästa vän. Kanske verkligen prata för första gången sen juli eller nåt. Men nej det går inte. Vi kan ju inte få ha ridning utan henne. Så hon rider nog snart en häst, som hon egentligen tycker är skittråkig, bara för att hon ju måste vara med på allt min vän gör.

Ni fattar läget va? Min fd kompis, som jag gärna skulle vilja kunna träffa själv ibland kan inte vara utan person 2. Hur ska vi då någonsin kunna prata privat? Jag har inte den relationen med person två. Jag har sagt att jag gärna umgås, att jag skulle tycka det vore roligt att ses när vi ändå ska till samma plats. Vi kanske inte gör samma saker precis där, men vi kan vara sociala lite innan och efter. Men nej. De berättar aldrig när de ska dit, frågar aldrig om jag ska med. Som tur är finns ju facebook med fina bilder av vad jag blivit utelämnad från den dagen. Typ varje dag.
 1 och 3 umgicks 3-4 dagar i veckan. 2 kom hem och efter det har 1 och 3 umgåtts ensamma vid 2 tillfällen. Jag har blivit medbjuden vid lekar på tre max 5 gånger.
Jaaa, hur fixar vi inte leka på tre? Åh jag undrar. Om nu den ena absolut inte klarar av att inte följa med på allt, varför tycker hon det är noll viktigt att vara tre så länge hon inte är utanför. Varför föreslår hon inte att vi gör saker alla tre då? Nej det skiter väl hon i. Men om vi äntligen skulle kunna ses på tu man hand och få en lugn ridtur i skogen... nej serni det går inte.

Skitsnack och myglande gör att jag seriöst får fundera över om jag borde byta stall. Men avgudar stallägare och allra mest hästen. Vi skulle spöa alla i precisionskörning ju. Men all skit kanske är för övermäktigt.Men det är den här grejen som ger negativiteten i stallet. Inte nåt annat. Skitsnacket om stället hör jag inte av någon annan. Alla andra i stallet är ju toppenfina!

Jag borde kanske isolera mig ett tag så inte den negativa energin sprids till omvärlden. Så kan jag komma tillbaka när jag fått ur mig allt som måste ut och kan vara neutral istället. Just nu är jag bara arg, ledsen, orolig och liten.

Mest borde jag sova just nu. Måste vara skärpt på mötet i morgon. Vara stark när jag träffar chefen som representerar mobbing, stress, orättvisa och ångest. Hua... Försvinner jag ett tag efter i morgon så gick mötet åt helvete.

Man ska fan inte planera ett jävla något. Var SÅ glad när jag såg fram emot mysiga ridturer i soft tempo och äntligen kunna prata privata saker med min vän. Hade det blivit ofta hade jag kunnat ta vagn då och då så kunde 2 hängt på. Kanske med en mini på släp i lågt tempo. Jag är inte omöjlig, jag skulle bara vilja få samma omtanke tillbaka. Vore en helt annan sak om jag träffade min vän ensam kanske 1 gång i veckan, de andra träffades sina 5 dagar i veckan men att de kanske bjöd in mig att joina någon gång. Då kan jag bjuda till också. Men tresamheten är bara viktig åt ett håll... Ingen annan kan ju hamna utanför. Men jag får gladeligen uteslutas 5 dar i veckan.. Hade börjat fundera lite på att skaffa sadel till Eldas om jag rider regelbundet och inte klarar av hans bomfria. Ja ingen ny vråldyr, men en hel och ridbar sadel. Utseendeskavanker var väl inte så noga, så länge den är bra för hästen.  Såg fram emot att köra minihäst i fullt ös medvetslös och slå alla större ponnisar. Kanske visa at varmbloden är styrbara också, inte bara snabba. Främst hade jag tänkt tävla stallets prins i vår. Okej vi har ingen vagn, men har jag min nya sele då så kan vi säkerligen låna vagn på plats, en sån sele passar typ alla de vagnarna. Samma med varmblodet, hade hon fixat sele hade säkerligen vagn gått att låna på plats. Men näe :(
Som sagt man ska inte planera. Kanske ska jag ta en paus från allt med hästar ett tag. Eller hålla V sällskap ibland så kanske jag kan sitta bredvid på tävlingar i vår. Eller kanske är det folk jag ska hålla mig ifrån. Försvinna från nätet och slippa se bilder på allt jag utesluts från, interna diskussioner man inte har en suck att fatta nåt om, planer man inte ingår i. Vi får se.. rörigt i hjärnkontoret nu. Lite mjölk och en stenpanna i huvudet tror jag skulle bli bra.

Extram ynklighet utlovas. En sömntablet till hjälpte uppenbarligen inte heller. Tar säkert bort det här sen. Men nu, just nu är jag bara så jävla arg. Leka tre.. pyttsan... leka tre när det passar två tredjedelar. Den tredje får ta emot resterna typ. Trodde nog inte det skulle bli såpass illa.

Apropå sadlar däruppe så konstaterade Cissi snabbt att hon har lite sadelbrist. Eldas och Pebban delar sadel. Beroende på vem som rider Maya så är hon också med och delar på samma sadel. Kan bli trixigt att få ut alla samtidigt. Men hur ofta rids de samtidigt? Typ aldrig. Rider Louise Maya använder ju hon sin sadel på henne dessutom. Rider Karin Pebban har hon sin sadel. Alltså, rider jag med Karin och Louse finns inga sadelbekymmer ;) Hur kom jag in på det egentligen? Långritten som planeras kanske. Då är det Maya och Pebban som delar på en sadel, om Mayas andra medryttare och Louise ska med samtidigt. Kanske finns en extra sadel att låna någonstans. Den dagen, den huvudvärken. Jag har ju barbackasele med stigbyglar i värsta fall. Släng under en hög med schabrak så funkar den nog ;) Nu svamlar jag. Märks det?

Tröstar mig med M, hon orkar lyssna på lite och vet ju lite vad som händer och fattar varför jag blir sårad. Hon känner ju inte bara mig. . Nästa helg blir det galet äventyr med henne också, blev så glad när hon frågade. men nu, NU borde jag fan sova... jäkla sömntablettsfyllo. Tar sömntabletter extremt sällan så är inte så rutinerad. Tänkte jag behövde verkligen garantera sömn idag... heh.. det gick ju bra. Not! Jag har försökt. LA mig först, gick sen upp, la mig igen, och hamnade här för att hjärnan bara vägrar ta semester. Jävla skithjärna!

On a lighter note: Pixie fick sin giraffmysis idag. Den hade öron och allt + hål för de egna öronen. Spejsat va? Hon blev inte så imponerad av huvan och öronen, men en mjuk fleeceoverall säger man ju inte nej till =) Se, söt avslutning på "jag är en EMO fjortis och vill dö"-inlägg.

I morgon gäller det

Då är mötet med FK här. Får se vad vi kommer fram till. Bu eller bä, knäckt eller okej. I morgon eftermiddag vet vi.

Är inte mer på hugget idag än i natt. tror jag lyckades somna vid halv 6 eller så. Trodde saker blivit bättre, att jag var någon att räkna med igen. Men jag är inte det, står utanför och tittar in. Det 'r nog bara att acceptera sånt jag inte kan påverka. Kan knappast övertala folk att inte glömma bort mig liksom. Så.. det är ju deras val. Men det är synd.. hade sett fram emot äventyren som skulle kommit längre fram. Lite minirace och flygande koner. Det hade varit störtcoolt!

Hela situationen är bara kass. Jag är överkänslig just nu och tror att alla tycker jag är jobbig och i vägen. Smått ynklig sådär. Går det bra i morgon  kanske jag växer lite. Skulle nog må bra av att komma igång och göra lite nytta här i världen. Känna mig behövd och känna att jag presterar något bra. Tur att djuren behöver mig iaf, då gör jag ju någon nytta här i världen.

Fick jordens överraskning idag när en bekant frågade om vi skulle fika. Bara sådär. Har inte setts på evigheter. Blir spännande! Hoppas jag inte gjort nåt tokigt och ska få skäll =O

O spännande planer om lite mindre än två veckor med Marie. Gaahh ska bli SÅ roligt. Gött med roliga saker att se fram emot iaf. Sen ska jag hem till föräldrarna snart också. Fixa vinterdäck på bilen och vara lite social samtidigt. Dit är man alltid välkommen =)

Nu ska jag fortsätta vältra mig i självömkan, tycka att alla är dumma och vara nervös inför i morgon.

Lite nattlig depp och oro på det här så blire finfint.

Sova är överskattat när man kan ligga och spontangråta istället. Visst hade ni också valt det senare alternativet?

Är bara kaos nu, är väl en överkänslig depp-period helt enkelt.
Känner av nerverna inför tisdagens möte med FK och arbetsgivare. Jag hade tyckt det känts bättre om man fått träffa bara FK och läkaren en gång innan arbetsgivaren vore med. Jag har blivit s illa behandlad där så bara att tänka på stället får mig att vilja krypa ner i en grotta typ.

Saknar min vän. Hatar att vara tredje hjulet. Hatar att ledsenheten går ut över tiden där jag borde må bra, där jag mådde fantastiskt bra. Nu vet jag inte om det kanske tar mer energi än det ger. Det smittar av sig på allt, känner mig oönskad, utanför och rätt dålig faktiskt. Självförtroendet är noll. Rätt säker på att läget kommer gå från dåligt till värre snart. Trist när det börjar gå ut över tredje person också. Jag är frustrerad över situationen, över att vara utanför, oönskad.. och tredje person blir syndabocken för att det är där jag hamnar utanför. Jag är inte välkommen med helt enkelt och har aldrig chansen att umgås med min vän på tu man hand. Jag saknar det. Saknar att kunna prata privata saker. Men gilla läget. Stå utanför och var tacksam de få gånger man blir inbjuden "i värmen".

Fan vad ynklig jag låter. Har ju andra alternativ, behöver inte gå där och känna mig usel. Finns andra ställen dit jag är välkommen, men jag trivs så himla bra till 90%. Ska en jobbig sak förstöra allt det? Det lyckas rätt bra just nu.

Ångest över att FK kanske tycker jag inte borde få sjukpenning längre snart. Kul, då är valen att typ inte överleva ekonomiskt eller gå tillbaka till gamla jobbet där min själ sakta dör. Det är inte bara mitt problem, kolla personalomsättningen på stället så fattar ni. Jobbigt att gå runt och känna sig onyttig också, värdelös på arbetsmarknaden-- en lodis helt enkelt. O personen jag brukar bolla med finns inte tillgänglig. Har förstås familjen men vill inte lägga massa ångest på dom. De har fått burit mig tillräckligt när jag deppat.

Nej..fan.. på med glada masken igen. Put your big girl panties on. Gilla läget tills det inte funkar längre.. då får man väl ta tag i alternativen. Mens varannan jävla vecka hjälper inte direkt läget heller. Ena stunden vill jag slå folk på käften, nästa stund blir jag en ynklig mes som bara grinar.. som nu.

Nu borde jag sova,, finns inte en chans att det händer. Kul.. filmförslag kanske?

..

Nämen, bubbelplast!

Bebis hittade Jackpot! En kartong... med medföljande ryggstöd och bubbelplast. Så mycket bättre kan det knappast bli. 

Hungrig?

Tänk jag kommer ihåg den gamla goda tiden när jag verkligen funderade över om jag skulle ta en huvudvärkstablett eller inte. P-piller var det enda jag tog och andra tabletter fick delas i minimala delar om jag skulle svälja dom. Sen fick jag krångel med magen, som visade sig vara bråck på magmunnen, så tabletter mot uppstötningar introducerades. Sen bröt ångest/depp ut och en hel kasse mediciner kom till högen. Kul. Alla utom en byttes ut när jag fick diagnosen bipolär.. men 3 olika medel återstår. Vet inte egentligen om jag behöver den ena men den plockade bort min dagliga ångest så jag är livrädd för att ta bort den, även om den andra medicinen kanske har samma verkan. 

Ja så har vi ju sköldkörteln också, den ska också ha sitt för att funka som den ska, annars går den på lågvarv. 

Slutligen har jag en himla massa brister på vitaminer och mineraler så allt utom multivitaminerna är på recept. Den lila asken är bara vitaminer + järn. De skrikrosa vackra tabletterna är b-vitaminer. 

De fina, färgglada dosetterna finns på apoteket, brukar ligga vid kassorna. Jag har en rosa för morgon, en turkos för kväll och lila för vitaminer. Jag behöver ju nästan inte äta någon mat. 

Förhoppningen, eller planen, är att klara sig på en medicin för måendet. Att vara bipolär är ju tyvärr livslång sjukdom så jag måste kanske stå ut med tanken att alltid äta en tablett för det, men mår man bra så är det ju värt det.

Sköldkörteln har jag ingen aning om ifall den kanske kan börja fungera utan hjälp, annars får jag ha kvar min levaxin också. Vitaminbristerna kan nog ordna till sig. Det där brukar gå i perioder också, ibland har jag fått äta folsyra, ibland kalcium, ibland nåt annat. Nu är det mest akuta järnbristen där jag ligger riktigt lågt. Läste att rekommenderat intag av järn ligger på 10-18 mg/dag för kvinnor. De högre doserna är vid mens eller graviditet. Mina tillskott har 100 mg i sig och jag ligger fortfarande inte okej. Mens varannan vecka kanske inte gör saken bättre. De andra vitaminerna är gränsfallsvärden där jag får tillskott lite förebyggande.

Så.. om några år kanske jag bara har 2 tabletter kvar, Woohoo! Ett mål att sikta på i alla fall. Sen blir jag gammal och skröplig och behöver massa tant-mediciner. Näe ibland känns det rätt deprimerande, särskilt med den inställningen till piller som jag haft. Men man får gilla läget helt enkelt och ge kroppen det som behövs för att fungera. Tur att det är så billigt med medicin..not. 

Härliga höstdag!

Idag var det ju superfint höstväder. Solen sken och det var inte lika kallt som igår. Då gäller det ju att passa på och ta tillvara på vädret, så jag tog med Eldas ut på äventyr. Jag var lite jobbig och körde på lite otäcka ställen men det gick så bra så. En lugn och fin tur helt enkelt. Precis som det ska vara!

         

Jag missade allmänna "kissa i busken"-dagen.

Idag när jag körde in mot stan såg jag fem gubbar som stod och kissade längs vägen. Ja, fem enskilda ekipage då. Fast två gubbar stod på varsin sida vägen och kissade, ca en km från närmsta mack. Nödvändigt? Inte så mycket.

Jag måste ha missat memot om stora kissdagen.

Jag bifogar förresten bild på katastrofen på mitt huvud just nu, för er stackare som missat se det live.

Dagen bjöd också på mysbesök hos Cissi. Sjukgymnasten var där och idag kollade vi rygg och bäcken. Det visade sig att jag är sned och högersidan var helt skum. Så vi drog och knakade lite och nu är jag öm som tusan. Ska prova ha inlägg i skon ett tag också och se om ryggen mår bättre då.

Besöken är alltid så mysiga. Man får småprata lite, får fika om man vill och det är bara mysigt helt enkelt. För att få gå hem fick jag lov att bli "tatuerad" av dottern och den ser ni här:

När jag kom hem hade jag fått paket. Mina fina handkrämer hade kommit. Nej jag har inte alls beställt dom enbart för att de var i formen av söta ugglor...eller okej kanske det då. Men det är också ekologiskt och man stöttar utrotningshotade ugglor. De där två representerar två olika raser. Sååå det var en god gärning också, inte bara sött. Hm men vill knappt ta ur dom ur deras söta små hus men inser att husen kommer mosas i handväskan. I-landsproblem.

Bråksugna hundar ska väl inte vara utan uppsikt?

Var i stallet idag. Först körde jag Eldas en tur. Han var svintrött efter gårdagens äventyr. Han orkade inte ens spöka där han brukar spöka, bara konstaterade trött att det ligger stenar i diket och knallade på. Vi skrittade nästan hela vägen, tog 2 korta joggturer i långsamt tempo. Vi provade halt i nerförsbacke och det gick fint. Fast Eldas har inte tålamod att stå still i mer än två sekunder.. men ändå.

Sen skulle Dessie ha ryttare för andra gången. Jag tänkte ta med hundarna och kika i paddocken så fick de lite luft också. Ridturen gick bra, alla skötte sig fint. På väg tillbaka går man genom en gård, antar det är den gamla vägen som går därigenom eller nåt. Vi åker aldrig bil, eller rider där. Vi har bara genat när vi gått med hästarna på väg till longering på ridbanan.
Hursomhelst gick vi där, jag hade båda mina hundar kopplade. Så från ena byggnaden, på andra sidan en stor gårdsplan, kommer två hundar lösa, varav den ena bara flyger på Zaxon helt utan förvarning eller anledning (om den inte bara hatade svarta hundar). Pixie brydde den sig inte om men Zaxon blev påhoppad. Nu är ju Zaxon världens snällaste så han försvarade sig inte och den andra skrämdes bort efter någon sekund bara. Dessvärre anföll den en gång till, sen kom ägaren ut. Hon pratade med oss och tyckte vi inte skulle använda den vägen mer, vi hade frågat de andra boende där men de hade visst olika uppfattning om saken. Under tiden hon pratade med oss hoppade tokhunden på Zaxon igen, återigen utan anledning eller förvarning. Jag hade Zaxon i koppel hela tiden, han skällde inte eller nåt och den andra hunden var lös. Jäkla bråkstake. Känns lite onödigt att ha en sån hund lös utan ordentlig koll. Gårdsplanen är inte inhägnad, deras tomt är det, och den ligger ju alldeles intill allmänna vägen. Lite obehagligt var det ju.

Zaxon är i alla fall genomkollad och verkar inte fått några blessyrer från påhoppen. Det är bra med kraftig päls ibland. Jag är glad över att han är så snäll ändå, annars hade det väl blivit riktigt slagsmål och det är ju inte helt lätt att sära på två arga hundar.

Det var dagens äventyr. Får man sova snart?

Haren och sköldpaddan

Ni vet den klassiska sagan. Mina hundar är lite som dom två.

Zaxon lunkar på i sitt tempo när man är ute (har dom lösa). Han joggar fint, stannar och nosar ibland, visst gör han nåt ryck men mestadels har han sitt joggtempo.
Pixie är överallt, hit och dit, upp och ner, fullt ös medvetslös. Hon rusar fram och tillbaka, stannar och nosar där Zaxon nosar, springer som en idiot ikapp oss.

Men i slutändan kommer Zaxon ändå fram först. Pixie skulle kunna varva oss flera gånger om men hon bara fladdrar runt. Så lugnt och stadigt funkar alltså bättre om man ska ta sig framåt.

Körde Eldas idag. Det gick så himla bra!
Han är så rolig, han var jättemycket på tårna när vi skulle iväg. Orolig och gnäggig i stallet (är gnäggig ett ord?) på väg till vagnen spökade han flera gånger och blåste. Jag trodde det skulle bli en dryg tur med en hoppig häst, men bara vi kom iväg så sansade han sig. Han är lite som en annan häst som var jättehetsig när man skulle sitta upp, sen kastade han sig iväg två steg och sen var han klar och bara lunkade. Starten är viktig vet ni.

Jag och Eldas tog på benskydden idag och drog ut på stubbåkern. Vi ska ju bli precisionsstjärnor en dag har jag bestämt. Så vi snurrade och voltade en massa. Först jobb i skritt med massa serpentiner och volter och svängar, sen samma sak i trav. Han har lite för bråttom ibland men det går ju att hejda honom och vi tar oss dit vi ska. Han vänder så mycket bättre nu, i början när vi började köra var han lite kantig och stel i svängarna, men nu går han jättefint.
Sen, som slutkläm, släppte jag honom i full trav en raksträcka på åkern. Vi hade ju kört där så visste att det inte fanns några gropar eller gupp i vägen, så full fart blev det och jäklar vad det gick. Eldas tyckte det var svinroligt och jag tyckte det var ännu roligare. Man behöver bara smacka så han travar och sen släppa så drar han iväg.
Sen blev han rätt svettig stackarn. Han har ju börjat sätta isbjörnspäls inför vintern. Han kommer att klippas bara vi får tag på klippmaskin.

Så det var den dagen. Nu är alla här trötta och slitna. Snart blir det mat, dusch och sen säng. I morgon blir det en lugn tur med Eldas, sen ska Dessie få ryttare på sig igen så får kika på hur det går.

Ha en bra kväll!