Mycket tankar nu. Dåligt samvete.. massor av dåligt samvete. Känns som jag kastat bort livet utan att ta vara på de nära. Känns som jag borde hälsat på mormor och morfar oftare, ringt oftare, varit ett bättre barnbarn. Nu är det kanske för sent. Känns som jag ägnat livet åt oviktiga ting.
Ångest inför mitt eget slut också. Kommer jag ligga ensam i världen? Ingen som bryr sig? ingen som hälsar på? Om jag dog imorgon, hur länge skulle jag ligga här innan någon brydde sig om att leta? Några dagar definitivt..en vecka..kanske. Mer? Kanske.. Vilket patetiskt liv lever man om man kan ligga död i en vecka utan att någon märker nåt?
Ångest.
Saknar min mormor. Min starka supermormor.
måndag 22 november 2010
söndag 21 november 2010
Ångest
Kan inte sova. Funderar över livets gång och hur hemskt det är egentligen. Pratade med min mamma idag och min sjuka mormor blir bara värre och värre. Jag hälsade på henne på sjukhuset för 3 veckor sen ungefär och då var hon väl hyfsat i form. Hon kände igen oss och pratade och skämtade. Visst var hon trött och hade ont men hon var ändå med i matchen.
Nu har hon tacklat av helt. Hon kräks av att dricka vatten och bara sover. Hon orkar inte vara vaken när mamma är på besök utan halvsover och blundar. Hon äter inte och bara rasar i vikt. Hon har inte ont i alla fall så det är ju bra. Mamma tycker inte jag och syster ska hälsa på mormor i det skick hon är i nu. Hon tycker vi ska komma ihåg mormor så som hon var.
Jag vet varken ut eller in. Klart jag vill hälsa på mormor innan hon dör, men samtidigt... kanske är bäst för oss båda att jag inte åker dit. Att hon vet att jag minns henne så som hon var. Jag vill bara hon ska veta att jag älskar henne och tänker på henne varje dag. Klart jag önskar att hon ska bli frisk, men det känns inte så. Då får man hoppas på att det går snabbt och smärtfritt istället. Min älskade mormor.
Nu sitter morfar helt själv ute i huset i skogen. Min barndoms fristad med bad och oändliga skogar. Får se hur länge han håller humöret uppe. De är ju dryga 80 båda två.
så då sitter man här och funderar på livet. Inser hur ensam jag känner mig och funderar på hur ensam jag kommer vara den dagen det är min tur. Föräldrarna är väl döda då. Syrran kanske också.. egna barn har jag inga och ensamstående. Jag kommer ligga helt ensam i ett trist sjukhusrum och möta döden utan någon som tänker på mig. Hur deprimerande är inte det?
Jag kommer också få ta mig igenom den här tiden med min mormor själv. Ingen varm famn att krypa in i, ingen som kan torka mina tårar och koka en kopp te. Bara jag ensam i ett kallt hus. Jag ensam med mina tankar.
Fyfan har nog aldrig känt mig så ensam och eländig någon gång förut. Jag vill ha min mormor tillbaka. Min supermormor som överlevde krig i tyskland innan hon landade här.
Nej det är ingen glad, skämtsam dam här idag. Det är en fröken med tungt hjärta och alldeles för många tårar att gråta i ensamhet.
Ni som har någon borde vara mer rädda om varandra. Vem vet när man själv ska ligga där, sina sista dagar. Vill du spendera dom ensam eller med nära och kära runt dig?
Nu har hon tacklat av helt. Hon kräks av att dricka vatten och bara sover. Hon orkar inte vara vaken när mamma är på besök utan halvsover och blundar. Hon äter inte och bara rasar i vikt. Hon har inte ont i alla fall så det är ju bra. Mamma tycker inte jag och syster ska hälsa på mormor i det skick hon är i nu. Hon tycker vi ska komma ihåg mormor så som hon var.
Jag vet varken ut eller in. Klart jag vill hälsa på mormor innan hon dör, men samtidigt... kanske är bäst för oss båda att jag inte åker dit. Att hon vet att jag minns henne så som hon var. Jag vill bara hon ska veta att jag älskar henne och tänker på henne varje dag. Klart jag önskar att hon ska bli frisk, men det känns inte så. Då får man hoppas på att det går snabbt och smärtfritt istället. Min älskade mormor.
Nu sitter morfar helt själv ute i huset i skogen. Min barndoms fristad med bad och oändliga skogar. Får se hur länge han håller humöret uppe. De är ju dryga 80 båda två.
så då sitter man här och funderar på livet. Inser hur ensam jag känner mig och funderar på hur ensam jag kommer vara den dagen det är min tur. Föräldrarna är väl döda då. Syrran kanske också.. egna barn har jag inga och ensamstående. Jag kommer ligga helt ensam i ett trist sjukhusrum och möta döden utan någon som tänker på mig. Hur deprimerande är inte det?
Jag kommer också få ta mig igenom den här tiden med min mormor själv. Ingen varm famn att krypa in i, ingen som kan torka mina tårar och koka en kopp te. Bara jag ensam i ett kallt hus. Jag ensam med mina tankar.
Fyfan har nog aldrig känt mig så ensam och eländig någon gång förut. Jag vill ha min mormor tillbaka. Min supermormor som överlevde krig i tyskland innan hon landade här.
Nej det är ingen glad, skämtsam dam här idag. Det är en fröken med tungt hjärta och alldeles för många tårar att gråta i ensamhet.
Ni som har någon borde vara mer rädda om varandra. Vem vet när man själv ska ligga där, sina sista dagar. Vill du spendera dom ensam eller med nära och kära runt dig?
Hästar med humor!
Jag är en sån himla karaktärslös djurägare ibland. När mina djur gör hyss som jag ser humor i så fixar jag inte att bli arg, eller ens lite irriterad.
Imorse hade vi en "prao" i stallet. Stallägarna är borta och har husvakt. Denne herre skulle då släppa ut pållarna imorse. Han skulle lägga på Raffe ett täcke och gick i i boxen och började med det. Raffe står snällt..en stund.. innan han helt lugnt och fint kliver ut ur boxen, ut ur stallet och tar ett litet varv i trädgården. Helt lugnt.. han är ute en minut och kommer sen in och parkerar i boxen igen.
Alltså jag tycker det är sån humor så jag bara tycker det är charmigt.
Dido hade också sett sin chans och istället för att fint kliva ut i hagen hade han visst tagit ett varv runt stallet. De vet minsann när det går att krångla och när det inte är någon idé.
Raffe får lite nya rutiner också. Han har varit lite känslig i magen senaste dagarna så han ska få 2 dl kli varje dag istället för 1 och så ökar vi ett kilo på natthöet.Tror att detkommer stabiliseras då. Han har inte varit dålig hela tiden, men då och då.
Sen har han fått kala fläckar i pälsen och efter att ha pratat med hans ägare kom vi fram till att han kanske har haft lite för varmt med täcken. Har haft både fleece och regntäcke ute. Så han får täckas av lite och from nu får han ha regntäcke ute, när det börjar bli minus 5-10 grader får han vintertäcket. Inne får han fleece på natten. Så får vi se om det hjälper. Jag behandlade med lite sebacil som vi hade kvar sen fotskabben också ifall det var ohyra, men tror inte det eftersom han inte kliar sig och ingen av de andra hästarna har nåt.
det är väl så ibland, man vill väl men det blir fel. Man slänger på täcke för man tror de fryser och istället får de svamp för de står o svettas. Helt utan täcke kan han ju inte vara eftersom han är klippt, men lite mindre i alla fall. Kanske får ta o lufta honom lite när jag är i stallet också.
Pratade med min mamma och mormor blir allt sämre. Jag har jättedåligt samvete för att jag inte är och hälsar på mer men min mamma tycker inte vi ska åka dit nu. Var där för några veckor sen och då var hon hyfsad men nu blir hon markant sämre. Kanske inte har någon mormor kvar till jul. Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. På ett sätt vill jag mest att hon ska få somna snabbt så hon slipper lida mer, på ett annat och mer egoistiskt sätt vill jag såklart att hon kommer hem igen. Att hon blir bra och jag får några år till med min älskade mormor. Men då ska hon gå igenom det här igen. Så ja jag vet inte vad jag ska tycka och tänka. Hoppas bara hon vet att jag älskar henne och tänker på henne varje dag. Min älskade mormor!
Jag har aldrig haft någon nära som dött. Jo min farmor och farfar är döda men de levde i Finland hela livet. Farfar dog när jag var jätteliten så honom minns jag inte ens. Farmor dog för några år sen men språkbarriär har gjort att jag inte riktigt har lärt känna henne. Nu blir ju första riktiga förlusten av en människa och jag tycker det känns himla onödigt.
Imorse hade vi en "prao" i stallet. Stallägarna är borta och har husvakt. Denne herre skulle då släppa ut pållarna imorse. Han skulle lägga på Raffe ett täcke och gick i i boxen och började med det. Raffe står snällt..en stund.. innan han helt lugnt och fint kliver ut ur boxen, ut ur stallet och tar ett litet varv i trädgården. Helt lugnt.. han är ute en minut och kommer sen in och parkerar i boxen igen.
Alltså jag tycker det är sån humor så jag bara tycker det är charmigt.
Dido hade också sett sin chans och istället för att fint kliva ut i hagen hade han visst tagit ett varv runt stallet. De vet minsann när det går att krångla och när det inte är någon idé.
Raffe får lite nya rutiner också. Han har varit lite känslig i magen senaste dagarna så han ska få 2 dl kli varje dag istället för 1 och så ökar vi ett kilo på natthöet.Tror att detkommer stabiliseras då. Han har inte varit dålig hela tiden, men då och då.
Sen har han fått kala fläckar i pälsen och efter att ha pratat med hans ägare kom vi fram till att han kanske har haft lite för varmt med täcken. Har haft både fleece och regntäcke ute. Så han får täckas av lite och from nu får han ha regntäcke ute, när det börjar bli minus 5-10 grader får han vintertäcket. Inne får han fleece på natten. Så får vi se om det hjälper. Jag behandlade med lite sebacil som vi hade kvar sen fotskabben också ifall det var ohyra, men tror inte det eftersom han inte kliar sig och ingen av de andra hästarna har nåt.
det är väl så ibland, man vill väl men det blir fel. Man slänger på täcke för man tror de fryser och istället får de svamp för de står o svettas. Helt utan täcke kan han ju inte vara eftersom han är klippt, men lite mindre i alla fall. Kanske får ta o lufta honom lite när jag är i stallet också.
Pratade med min mamma och mormor blir allt sämre. Jag har jättedåligt samvete för att jag inte är och hälsar på mer men min mamma tycker inte vi ska åka dit nu. Var där för några veckor sen och då var hon hyfsad men nu blir hon markant sämre. Kanske inte har någon mormor kvar till jul. Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. På ett sätt vill jag mest att hon ska få somna snabbt så hon slipper lida mer, på ett annat och mer egoistiskt sätt vill jag såklart att hon kommer hem igen. Att hon blir bra och jag får några år till med min älskade mormor. Men då ska hon gå igenom det här igen. Så ja jag vet inte vad jag ska tycka och tänka. Hoppas bara hon vet att jag älskar henne och tänker på henne varje dag. Min älskade mormor!
Jag har aldrig haft någon nära som dött. Jo min farmor och farfar är döda men de levde i Finland hela livet. Farfar dog när jag var jätteliten så honom minns jag inte ens. Farmor dog för några år sen men språkbarriär har gjort att jag inte riktigt har lärt känna henne. Nu blir ju första riktiga förlusten av en människa och jag tycker det känns himla onödigt.
torsdag 18 november 2010
Skrämde ihjäl mig själv imorse
Vilket härligt "God morgon" jag bjöd mig själv på idag. Höll på att få hjärtinfarkt och dö.
Jag hade legat konstigt under natten så ena underarmen var avdomnad. Jag vände mig om för att trycka på väckarklockan och handen hamnar på en kall arm! Kunde ju inte vara min för jag kände ju inte nåt. Jäklar vad rädd jag blev! Skrek och for upp som en idiot, innan jag insåg att den där kalla livlösa armen visst följde med och satt ihop med min egen kropp. Då kände jag mig lite dum istället. Men bara lite.
Jag tänker dedikera dagens blogg till världens bästa Jenny, vars liv just nu testar hennes nerver lite väl mycket. Så fröken: jag finns här och ställer upp så gott jag kan. Vi kan ha matlagarkvällar hos mig o fixa matlådor o grejer. O kanske fixa eget julbord med inbjudna som får ta med nåt gott. December kommer överlevas o sen startas nya året på ett mycket trevligare sätt. Jag tänker på dig! Kram!
( Vi har ju alltid reservplanen med Brändåsen o busschaffisarna *spontankräks*)
Imorgon kväll får jag för övrigt mysbesök som det ser ut som. Mer än så får ni inte veta o ni nyfikna.
Jag hade legat konstigt under natten så ena underarmen var avdomnad. Jag vände mig om för att trycka på väckarklockan och handen hamnar på en kall arm! Kunde ju inte vara min för jag kände ju inte nåt. Jäklar vad rädd jag blev! Skrek och for upp som en idiot, innan jag insåg att den där kalla livlösa armen visst följde med och satt ihop med min egen kropp. Då kände jag mig lite dum istället. Men bara lite.
Jag tänker dedikera dagens blogg till världens bästa Jenny, vars liv just nu testar hennes nerver lite väl mycket. Så fröken: jag finns här och ställer upp så gott jag kan. Vi kan ha matlagarkvällar hos mig o fixa matlådor o grejer. O kanske fixa eget julbord med inbjudna som får ta med nåt gott. December kommer överlevas o sen startas nya året på ett mycket trevligare sätt. Jag tänker på dig! Kram!
( Vi har ju alltid reservplanen med Brändåsen o busschaffisarna *spontankräks*)
Imorgon kväll får jag för övrigt mysbesök som det ser ut som. Mer än så får ni inte veta o ni nyfikna.
onsdag 17 november 2010
Habegär
Mitt habegär har vaknat och står på högsta nivå nu.. vad drömmer jag om då? Jo nagellack. Jag köper aldrig nagellack till mig själv länge och jag ÄLSKAR nagellack. Jag vill ha fina, roliga, knasiga, fula, härliga färger. Allt på en gång. Ge mig nagellack!
Ja tack Ja tack
Kan ta alla dom ja
Ja till alla.
De är matta
Kort sagt. Jag vill ha nagellack. Jag vill ha skrikiga neon, söta pasterr, härligt matta, tuffa krackelerande. Mycket färger som jag inte har, jag har mycket pärlemoskimrande rosa och lila. Tråkigt! Mer brunt, grafitgrått, svart, turkos, grön, blå, neongul
Så nu vet ni vad jag önskar mig i julklapp. Nagellack i mängder. Ja tack!
 |
| Gärna allihop tack! definitivt lila och gul |
 | |||||||||||||||
| Vill ha allihop. Helst turkos och mörkblå |
 |
| Här kan jag tänka mig tacka ja till: 05, 28,29,34,36,41,42,54,69,115,159,163,167,191,195,196,197,200 |
Ja tack Ja tack
Kan ta alla dom ja
Ja till alla.
De är matta
Kort sagt. Jag vill ha nagellack. Jag vill ha skrikiga neon, söta pasterr, härligt matta, tuffa krackelerande. Mycket färger som jag inte har, jag har mycket pärlemoskimrande rosa och lila. Tråkigt! Mer brunt, grafitgrått, svart, turkos, grön, blå, neongul
Så nu vet ni vad jag önskar mig i julklapp. Nagellack i mängder. Ja tack!
I love mina nya dojjor
Provkörde skorna idag och älskar dom. De blir inte svettiga och äckliga inne i stallet, men man fryser inte ute. Perfekt! Sköna är dom också.
Ville inte ge mig ut idag. Raffe har skor men inga brodd, kommer få brodd nästa vecka. Så jag hängde på Jenny och tömkörde i hagen. Det gick katastrofdåligt. Raffe var på uselt humör och ville inte alls. Det var halt i hagen så han blev bara arg och frustrerad över att bara få skritta. Han ville inte stå still utan bara krånglade. Det blev några brottningsmatcher men på slutet gjorde han en klockren långsida med serpentinbågar så då gav vi oss. Oftast brukar han ju få trava och springa av sig lite när jag tömkör eller longerar men det gick ju itne nu när det var så halt.
Polly var visst inte heller riktigt på hugget så de kanske hade en dålig dag pållarna.
Raffe har blivit lite mindre stökig i boxen. Alltså ja han stökar fortfarande men förut var ju allt blandat som i en jäkla mixer, nu hittar mannågra hela högar och sen lite utspritt bara. Skönt.. han kan gärna grisa ännu mindre.
Impregnerade täcket idag också så får vi se om det blir bättre.
Tja det var väl alles.
Ville inte ge mig ut idag. Raffe har skor men inga brodd, kommer få brodd nästa vecka. Så jag hängde på Jenny och tömkörde i hagen. Det gick katastrofdåligt. Raffe var på uselt humör och ville inte alls. Det var halt i hagen så han blev bara arg och frustrerad över att bara få skritta. Han ville inte stå still utan bara krånglade. Det blev några brottningsmatcher men på slutet gjorde han en klockren långsida med serpentinbågar så då gav vi oss. Oftast brukar han ju få trava och springa av sig lite när jag tömkör eller longerar men det gick ju itne nu när det var så halt.
Polly var visst inte heller riktigt på hugget så de kanske hade en dålig dag pållarna.
Raffe har blivit lite mindre stökig i boxen. Alltså ja han stökar fortfarande men förut var ju allt blandat som i en jäkla mixer, nu hittar mannågra hela högar och sen lite utspritt bara. Skönt.. han kan gärna grisa ännu mindre.
Impregnerade täcket idag också så får vi se om det blir bättre.
Tja det var väl alles.
tisdag 16 november 2010
Shopping
Eller nja inte så roligt som det låter. Har fixat impregnering till täcket så får vi se om det blir bättre. Passade på att skaffa stövlar på rea hos Jula också. Har kostat 449 och kostade nu 299:- Herr stallägares tåkrossarincident påminde mig om att stålhättor kan vara bra. Så slog till på ett par vinterfodrade stövlar med stålhättor. Jag har stålhättor på ridskorna visserligen men de har jag bara just när jag rider. Tror jag kan rida i de här stövlarna också så har jag ju vinterridskor samtidigt. Bra bra.. Sen till våren får jag väl skaffa ett par joggingskor med stålhätta att harva runt i med. Jula är bra! Billgare med stålhätteskor där än i hästaffärerna ju.
Faktiskt så tycker jag inte dom är jättefula heller. Inte så höga men tillräckligt för leriga hagar. Det blir dagens tips helt enkelt.
Faktiskt så tycker jag inte dom är jättefula heller. Inte så höga men tillräckligt för leriga hagar. Det blir dagens tips helt enkelt.
måndag 15 november 2010
Hästkörning i mörkret
Jag är precis hemkommen från stallet. Jag fick med mig Jenny och Tyra ut på tur med Raffe. Ja de andra 3 motionerade, fettot (jag) satt i vagnen. Någon som ser ett fel i den bilden?
Jaja hursomhelst. Jenny ledde Raffe eftersom det var första gången jag begett mig ut i mörker med honom och inte visste hur han skulle reagera. Han var ju lite knasig och försökte dra sist vi körde också.
Turen gick faktiskt bara bra. Han blev sur över nåt en gång och flyttade med Jenny ner i diket typ men annars var det inga problem. Han blir så sur nu när vi har betslat upp och han måste lyda och göra som man vill. Men så går det när man utnyttjar friheten och börjar med dumheter. Hade han skött sig hade jag fortfarande kört med tränsbett och ridit med bettlöst.
Han försökte inte ens rivstarta när vi hängt på vagnen och gjort oss klara, men han blir så het så het. Han krullar ihop halsen, trampar lite och småskakar lite. Ohhhhh han vill ivääääääg! Men bara 20 meter för där tar bränslet slut och han lunkar fram. Samma idag, krulla in halsen, trampa på stället och skaka lite, men han stod still i alla fall. Himla duktigt!
Jag spolade av benen och gjorde en oljeinpackning av hovarna också. Leran torkar ut hovar som faen och det är inte bra på honom som redan har torra hovar. Spån torkar också ut.. så det blir oljespa lite då och då. O så blev alla switchade som förebyggande så inte skabben kommer tillbaka.
Köpte ju ett begagnat regntäcke åt Raffebus men är inte helt nöjd. Det är inte helt tätt. De har säkert kört det i tvättmaskinen och förstört impregneringen. Kom ihåg- inga regntäcken med vanligt tvättmedel och sköljmedel. Då sabbar man ytan. Så jag ska köpa impregnering och köra över. Raffe har ju fleecetäcke under så han har inte blivit blöt hittills men ändå. Har ett annat på gång också.
Usch jag gillar inte den sortens hästmänniska jag har blivit egentligen. Jag tycker att man inte ska dutta och hålla på med täcken och fjanta. Nähe.. o vad gör jag? Ger hästen fotbad, oljar fötter, ger olja + extra örttillskott i maten för hovarna. Täcke på och klippt är han. Det duttas o fjantas på hög nivå. Skamligt!
Jaja nu ska jag kasta mig in i duschen och sen njuta av en portion havregrynsgröt och hemmagjord chai latte. Jag kom på hur man får den sådär god förresten.. om man gör den på enbart mjölk och inget vatten så blir den görgo!
HA de!.
Jaja hursomhelst. Jenny ledde Raffe eftersom det var första gången jag begett mig ut i mörker med honom och inte visste hur han skulle reagera. Han var ju lite knasig och försökte dra sist vi körde också.
Turen gick faktiskt bara bra. Han blev sur över nåt en gång och flyttade med Jenny ner i diket typ men annars var det inga problem. Han blir så sur nu när vi har betslat upp och han måste lyda och göra som man vill. Men så går det när man utnyttjar friheten och börjar med dumheter. Hade han skött sig hade jag fortfarande kört med tränsbett och ridit med bettlöst.
Han försökte inte ens rivstarta när vi hängt på vagnen och gjort oss klara, men han blir så het så het. Han krullar ihop halsen, trampar lite och småskakar lite. Ohhhhh han vill ivääääääg! Men bara 20 meter för där tar bränslet slut och han lunkar fram. Samma idag, krulla in halsen, trampa på stället och skaka lite, men han stod still i alla fall. Himla duktigt!
Jag spolade av benen och gjorde en oljeinpackning av hovarna också. Leran torkar ut hovar som faen och det är inte bra på honom som redan har torra hovar. Spån torkar också ut.. så det blir oljespa lite då och då. O så blev alla switchade som förebyggande så inte skabben kommer tillbaka.
Köpte ju ett begagnat regntäcke åt Raffebus men är inte helt nöjd. Det är inte helt tätt. De har säkert kört det i tvättmaskinen och förstört impregneringen. Kom ihåg- inga regntäcken med vanligt tvättmedel och sköljmedel. Då sabbar man ytan. Så jag ska köpa impregnering och köra över. Raffe har ju fleecetäcke under så han har inte blivit blöt hittills men ändå. Har ett annat på gång också.
Usch jag gillar inte den sortens hästmänniska jag har blivit egentligen. Jag tycker att man inte ska dutta och hålla på med täcken och fjanta. Nähe.. o vad gör jag? Ger hästen fotbad, oljar fötter, ger olja + extra örttillskott i maten för hovarna. Täcke på och klippt är han. Det duttas o fjantas på hög nivå. Skamligt!
Jaja nu ska jag kasta mig in i duschen och sen njuta av en portion havregrynsgröt och hemmagjord chai latte. Jag kom på hur man får den sådär god förresten.. om man gör den på enbart mjölk och inget vatten så blir den görgo!
HA de!.
söndag 14 november 2010
Kvinna halshuggen av galen pojkvän
Sitter och läser om det hemska dådet: Svenska mord
Det har figurerat i tidningarna de senaste dagarna. USch.. vad driver någon till att sådär brutalt mörda den man älskar? Droger? Sjukdom?
Vidrigt att man inte kan vara trygg i sitt eget hem med den man älskar och valt att dela livet med.
Kvinnan hade 5 barn, förövaren har 1. Kul för dom att i resten av sina liv leva med det här.
Det har figurerat i tidningarna de senaste dagarna. USch.. vad driver någon till att sådär brutalt mörda den man älskar? Droger? Sjukdom?
Vidrigt att man inte kan vara trygg i sitt eget hem med den man älskar och valt att dela livet med.
Kvinnan hade 5 barn, förövaren har 1. Kul för dom att i resten av sina liv leva med det här.
Ridtur idag
Jag var i stallet idag. Jenny var där med sin kompis Maja. Hon var skittrevlig! Maja alltså..ja Jenny också som alltid.
De skulle tömköra Polly på banan så jag tänkte passa på att rida Raffe där. Vågar mig inte ut på äventyr än innan allt är läkt med i paddock ska väl gå bra.
För det första kunde jag hoppa upp själv! ( Tack Lee) Han började snurra lite så jag lät honom snurra några varv o sen var det bra. Han stog som ett ljus. Jag kunde också få honom att inte kasta sig iväg. Visst trampade han lite och så, men inget överdrivet. Duktig!
På banan gick han ok. Han fuskar massor, genar i hörnen och bara springer, men det är ju ett tag sen han blev riden ordentligt så det är ju inte konstigt. Det kommer komma tillbaka.
Jag testade nya bettet och har inte direkt något utlåtande. Verkar vara rätt skarpt så jag red i stort sett inget på den tygeln utan enbart på andra tygeln = vanligt tränsbett. Tror varken Raffe eller jag listat ut riktigt vad vi tycker om det andra än. Jag tror absolut det funkar som ett stopp, är mer orolig för att han kastar sig bakåt eller försöker resa sig i protest över att bli så fast. Vi får se..Han blev definitivt sur över att jag hade något att ta i och då plockade jag bara lätt med den tygeln när han stod och trampade.
Så ja en bra dag i stallet! Imorgon ska jag upp igen tänkte jag. Ser ni min fina klippning haha.. herregud..jag kan inte klippa häst. Men någon gång ska ju vara den första.
Dido har för övrigt slaktat Raffes nya fina fleecetäcke. Det hängde i delar på båda sidor >=( Regntäcket var dock helt så jag satte ett lite mindre fleecetäcka under regntäcket så kanske de inte når det. Fleecetäcket har jag plockat med hem och tänkte försöka mig på att rädda med hjälp av en gammal fleecefilt och symaskin. Det fattas inga delar som jag såg så det borde gå att sy ihop och förstärka lite extra under bara.
Älskade mormor är sjukare igen och just nu verkar det som om hon kanske lämnar oss snart. Mamma verkade inte jättetänd på min idé om att åka och hälsa på henne på sjukhuset. Hon vill väl inte att jag ska bli ledsen antar jag. Usch.. kanske ska vänta tills någon annan gör mig sällskap så jag inte är själv ifall det blir jättejobbigt. Var där för 2 veckor sen och då var mormor rätt kry ändå. Hoppas det kan vända igen. Älskade,starka, vackra mormor!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)