Somewhere over the rainbow

 

Dagens nagellack. Lite sött faktiskt. Svårt att måla på sig själv bara. Jag har ju inte färdigmålade lösnaglar eller nåt sånt utan målar direkt på mig själv. Då blir det lite som det blir.

För övrigt höll jag på att svimma förut, trodde jag. 

Det visade sig att kombinationen -inte äta- med kombinationen -glömma medicin- inte är en bra kombo. Blev helt skakig, svetten rann och benen vek sig, men det gick över snabbt. Så jäkla äckligt när det blir sådär. Bara ett "vanligt" blodsockerfall är ju tillräckligt, men glömmer jag dessutom medicinen så funkar inte min hjärna.

Hepp ska snart ta och pimpa mitt westernträns. Jag måste ta tag i berget med hästsaker. Jag ska ta o tvätta och smörja allt. Roligt roligt.

Elaka magkatarr

Min magkatarr är på hugget för tillfället. Nu får jag ont och kramper i magen efter varje gång jag ätit. Jag känner mig totalt proppmätt också även om jag inte äter mycket. Det spänner och kniper och magen blir uppblåst och stenhård direkt. Jäkla stökmage!

Jaja det är ju inte outhärdligt, mest himla drygt. Till slut vill man ju inte äta nåt för att man vet att man får ont när man äter, men om man inte äter så mår man illa och får ont i magen för att man är hungrig istället.

Omeprazol äter jag redan. Jag får börja äta de där svin-grejs-tabletterna igen kanske.

Du är den finaste jag vet..

Du är den vackraste i världen!  

Kirurgtejp i armvecket gör ont!

Jag var och lämnade blodprov idag. Vet inte riktigt varför men jag fick hem ett brev med såna där etiketter och order om att lämna prov så jag gjorde väl det. Jag är ju lydig. Skulle gissa att det är för att ha koll på mina värden som avviker till och från. Får väl en kallelse till medicinkliniken för att få resultaten sen.

Lite udda är att jag, som är extremt svårstucken, har bytt stickarm. Förut har det enda möjliga stället varit i vänster arm, lite på ovansidan av armvecket, men senaste gångerna har det kärlet gömt sig totalt men man har hittat ett i höger arm istället. Det kanske inte är någon sensation då jag ju har kärl lite överallt, men i flera års tid har det där stället varit absolut det enda stickbara stället. Skumt. Kommer ihåg ett skräckbesök på akuten då jag hade ont och var rädd så kärlen gömde sig väl mer än vanligt. Min kära dåvaranda sambo fick titta på när en sköterska försökte få blod i typ 45 minuter. Jag var stucken överallt, händer, armar, fötter, ben.. hon hotade med att man skulle vara tvungen att snitta fram ett kärl till slut. Men de lyckades få loss någon sköterska från narkosen som var "expert" och hon lyckades till slut. Det var INTE roligt. Hon som försökte från början var ändå en gammal räv på akuten som brukar lyckas. Undrar om man kan få betalt att ställa upp som provdocka på sköterskeutbildning? Jag tycker inte det gör direkt ont eller är speciellt obehagligt så de kan ju få testa.

För övrigt undrar jag varför de måste sätta sån extra bred kirurgtejp i armvecket när de tagit prov. Det gör ju svinont att ta bort den sen och det känns som man blir helt skinnflådd. Not nice! Men man ska väl förstås vara glad över att doktorerna har koll. Jag får ju ibland äta järntabletter, kalcium och ibland folsyra. Sen ligger jag bra ett tag, sen får jag äta igen. Min kropp leker lite bergochdalbana tror jag.

All aboard the sleeptrain!

När jag gick i mellanstadiet sa min lärare att sömn och trötthet kan förklaras med "sömntåget". Om man inte hoppar på sömntåget när det kommer så måste man vänta på nästa, dvs lägger du dig inte när du är trött så blir man pigg igen och måste invänta nästa tröttattack. Ja vi kan lugn konstatera att jag fetmissat sömntåget idag. Jag var sjukt trött mellan 22-23 sen gick det över och här sitter jag nu. Var är det jäkla tåget?? Någon som har tidtabellen? Jag vill hoppa på nu ju.

Bah! Var hos Jenny förut och fick hemlagad pizza. Hon kapade mitt hår lite, eller rätt mycket, också så nu är topparna inte tokslitna längre. Imorgon, eller senare idag, ska jag till Lillypållan. Får se om körning eller ridning står på schemat. Sen ska jag väl bara slöa, fixa nån matlåda, slöa och ta den tidigaste avgången av sömntåget som man kan hitta.

Såg ni förresten "Så mycket bättre" idag? Åhh älskar detta program. TV4 play äger =) Jag höll på att gråta lite när Laleh och Eva Dahlgren gjorde sitt. Hur snygg är inte Eva D efter alla dessa år förresten? O Tomas Ledin är ju skitrolig. Åh bästa programmet som går..lätt!

Hepp..ta o vänta på tågjäkeln då kanske. Natt natt!
*springer bort till perrongen o väntar*

Fjordonger

 

Fjantkatt ligger i fönstret och snarkar. Hur söt får man bli?

Jag själv är rätt frusen. Jag har spenderat dagen bland massa fjordhästar idag. Så jag var utomhus mellan 11-16 ungefär. Det blev lite kyligt, men kul vare! Vi hade ju grymt väder!

Får se om jag slänger upp nån mer bild, får nog redigera bort människorna först.

Ja jag var upp 8 imorse o käkade gröt. Helt otroligt. 

Virres Titito står snällt och blir selad idag

Nu sitter jag o slappar. Ska snart in i duschen o sen hem till Jenny för att laga mat o klippa av mitt hår.

Ni får hare så bra!

Kroppsuppfattning och missvisande BMI

Jag hittade en blogg, ett projekt som handlar om att visa kroppar precis så som dom ser ut. Människor har själva fått skicka in bilder på sig och visas precis så som dom är. Det är ingen porrsida, men en del är helt nakna, andra har lite kläder. Det är inga utmanande poser utan bara en kropp helt enkelt. Om ni klickar på bilder här intill så hamnar ni på sidan. Nu har ni blivit varnade om att nakenhet förekommer, men inget snusk. Inga erigerade penisar eller utfläkta vaginor alltså.

Alla storlekar förekommer på sidan. Kan tycka det är lite synd att majoriteten är unga människor under 25 år men det är ju mest för att man annars fått en större variation. Men det finns äldre människor där också. Långa korta, anorektiska och feta och allt däremellan.

Bilderna har ålder, vikt och BMI skrivet. Det är det som var mest intressant, hur jäkla fel BMI kan visa egentligen. Det finns smala kroppar som räknas som överviktiga enligt BMI. Jag skulle kalla personen alldeles normalviktig, inte ens lite lite småmullig. Hur kan då BMI visa på övervikt? Ja kanske personen har större bröst än medel, eller kanske har muskler, men det ser då ut som en helt vanlig smal person. Samma åt andra hållet, man ser kroppar som jag skulle vilja påstå är underviktiga där benen syns rätt tydligt, men enligt BMI är de normalviktiga.

En annan aspekt är förstås hur vriden kroppsuppfattning människor har. Man ser kroppar som ser alldeles "normala" ut om man får använda det uttrycket. Ingen övervikt, inga missbildningar, inga konstigheter och ändå läser man att personen bantat i hela sitt liv, eller hatar sin mage, rumpa, lår, armar, ärr osv. Så himla tråkigt! Speciellt unga tjejer som har fått kvinnliga former, alltså inte en stor ölmage utan höfter, bröst och höftbenen är inte synliga längre.. då ska det börja bantas. Synd!

Jag kan se på bilderna och se hur min kropp såg ut när jag började banta. Ja det var ju en jävla massa kilon mindre än jag har idag. Varför började jag banta? Jaja jag var inte smal, jag har alltid varit tjockisen, men vafan jag var ju fin! Jag kan se kroppar som ser precis ut som jag såg ut och tycka att det är fint. Hur ser jag ut idag liksom? Jag tror att det sämsta jag någonsin gjort i mitt liv är att börja banta. Får jag ångra en sak så är det bantandet. Tänk om jag struntat i att banta, skitit i alla som sa att jag var tjock och borde banta, då kanske jag fortfarande sett ut sådär idag? Tjock visst, men rörlig, hade självförtroende och var fin! Överviktig men inte sjukligt överviktig. Tänk om de som då sa att jag borde gå ner i vikt hade vetat hur det hela skulle sluta? Då hade de nog hållit tyst och sagt att jag var alldeles fantastisk precis så som jag var.

Så.. kolla in sidan.. förundras över hur värdelöst BMI är som måttstock på hälsa, förundras över hur människor kan se så felaktig bild i spegeln och främst... tyck om dig precis som du är. Du är bra! Börja aldrig, aldrig banta.

Kram!

hur man ger en arg katt avmaskningspiller (eller snarare hur alla andra katter fick medicin)

Min ganska tjuriga, lättstötta och ibland fruktansvärt arga katt Månster har mask. Månster är en omplaceringskatt som jag köpte för att jag ville ha sällskap till min ena katt när hans brorsa dog. Månster är väldigt vacker och han var ju så mysig så..yeah right. Han hette inte Månster då men visade rätt snart vem han var. Man muckar helt enkelt inte med Månster, eller klappar honom på fel ställe, eller råkar peta på honom när han sover, eller tittar på honom när han vill vara ifred. Det smäller helt enkelt direkt. Ja ibland spottar, fräser och väser han innan, men inte alltid.

Hur som helst. Månster har mask och ska ha tabletter. Månster hatar tabletter. Han är en ganska oglupsk katt som noga tuggar sin mat och inte är lika lättlurad som mina tre andra, ja hunden ska vi inte ens tala om. Men tabletter måste han ha. Så jag provade dela tabletter i små delar och blanda med baconost. Månster tittade väldigt skeptiskt på mig, tog några slick och spottade fint ut alla tablettbitar.
Jag höjde ribban och mosade nu tabletten till pulver och bytte till aioli med en förhoppning om att vitlöksdoften skulle maskera medicinlukten. En skeptisk Månster fick i sig ungefär hälften innan han bestämde att något inte var bra. Resten lyckades jag kleta på hans tass och katters renlighetsmani gjorde att han slickade i sig det han inte lyckades skaka av.

Idag var dag två (av tre) med piller. Jag hade lite räkröra och var omgiven av alla katter utom Månster men tänkte att det nog ska gå. Så jag krossade hans piller och blandade med räkröra och ropade på Månster. Det kunde jag fetglömma. Han luktade, funderade en sekund, och drog sedan. Happ. Försökte återigen kladda det på hans tass men det mesta skakades loss. Men då fick ju övriga 3 katter lite medicin.. och hund.. de städade glatt.
Här tappade jag tålamodet och tänkte att jag väl slutar fjäska och helt enkelt ger honom tabletten på vanlig väg. Nu tycker jag att jag förtjänar tapperhetsmedalj som ens kom på tanken faktiskt. Men sagt och gjort. Jag hämtade Månster, som började morra redan när jag bar honom till soffan. Här satte jag honom i soffan och försökte få upp hans mun. Inte helt lätt när arg katt morrar och samtidigt slår med framtassarna med utfällda klor. Jag lyckades få in en tablett i hans mun när han gapade för att fräsa men den kom ut lika snabbt igen. Jag har förr testat grejen med att vira in katten i en handduk så att bara huvudet sticker fram så de inte kan slå med tassarna, men det var för att ta temp och lite mer akutläge än nu. Så här satt jag med en ursinnig katt i knät och ett piller. Gav det några till försök men Månsters morrande övergick till ett argt skrikande som fick hunden att springa upp till övervåningen. Så jag gav upp den idén. Jag tog åter aioli och mosade tabletten. Månster tänkte faen inte smaka ailoi idag men jag lyckades kladda lite på tassen. Övriga katter åt glatt upp den aioli som Månster snabbt skvätte runt i vardagsrummet.

Nu tycker ni säkert att jag är fånig som är lite rädd för en katt. Men ni får gärna komma och testa. Månster är en sån katt som för skojs skull tuggar på metallstängerna på sängen, han gosar fint med hunden för att i nästa sekund ge honom en smäll och han låtsas inte bli förbannad, han blir tokarg. Imorgon ska sista pillret ner. Får se vad jag ska försöka blanda det med. Undrar lite om man kanske kan blanda med nåt mer flytande och ge honom i spruta i munnen. Han är så himla duktig på att spotta ut.
Någon modig själ som vill försöka annars? Jag tar inte ansvar för eventuella skador och men för livet som kan uppstå.

Hö som hö?

Jag fick några buntar hö av Hanna i utbyte mot ett fleecetäcke. Alltså, vilket skillnad på hö egentligen!
I gamla stallet kör man med rundbal och jag är ingen anhängare. Jag tycker höet är rätt grovt, dammar mycket och luktar lite halvunket. Det luktar inte sådär gräsigt som man är van vid från Virres stall. Men rundbal är svårt, dels blir det lätt förstört om det inte är snustorrt. Man pressar ju tätt och är det fukt inuti så är det ju kört, då blir det mögel direkt. En rundbal på 400 kilo med mögel är inte kul. Vi fick problem med några balar förra året men de fick vi byta.
Men jag har ändå tänkt att höet varit ok. Ingen av hästarna hostar (bara jag när jag grävt i höet för länge men jag är ju allergisk) och de är bra i mage och hull. Men så fick jag hem från Hanna idag och det här höet är ju faktiskt lite grönt, inte gul/brunt. Det är inte grovt utan ganska fint och främst så luktar det SÅ gott! Det luktar sådär gräsigt och härligt. Eftersom jag har hö inomhus till marsvinen så märker man ju skillnaden mer än ute i ett stall med bra ventilation. Det här höet är ju lätthanterligt, luktar gott och är lite grönt. Marsvinen blev glada, ja katterna också som synes. 3 katter har inspekterat höet och t.o.m. smakat lite. Idioter *s*

Kort sagt. Hö är inte hö liksom. Det är jätteskillnad och man ska nog inte nöja sig med torrt, tråkigt, gulbrunt och tjockt hö när det finns fräscht hö som luktar gott! Men har man bara hantera en sorts hö så tror man ju att hö är hö. Nåväl, i torpet luktar det nu sommar, gräs och friskt hö. Härligt!

Kanske kanske ljuva ridhus

Lilly den vackra (nya medryttarpållan) ska flytta vid månadsskiftet. Tror det blir lösdrift fortfarande (yay älska lösdrift) men med stall och uppvärmd sadelkammare. Man kan välja mellan lösdrift och stallplats på stället så det är ett ordentligt stall på plats. Gött, såg inte riktigt fram emot att stå utomhus och sadla i vinter. Det ligger också ett privat ridhus på 5-10 minuters skrittavstånd från stallet så har man tur kanske vi kan hyra in oss och då jöklar. Har inte haft tillgång till ridhus regelbundet sen...sen jag gick på ridskola. Då gör det inget att det är kolsvart efter jobbet ju, eller 2 meter snö. Åh hoppas, hoppas!
Annars går det bra ändå, stallet ligger inte vid någon större trafikerad väg så man får väl dra på pannlampa och ge sig ut. Men ridhus vore så wonderbar!

Jag tycker det är gött att vi hittills åkt ut tillsammans. Det är ju roligt att pyssla tillsammans. Jag gillar ägaren också och det är roligt att diskutera med en insatt hästägare där jag visst får komma med tankar och idéer men har inget ansvar på samma sätt som förr. Hästägaren kan ju själv. Hon är väldigt NH-inspirerad och det är ju en ny värld som öppnas. Känns roligt att få lära sig något som man inte kan alls själv. Samma med western, ägaren är intresserad och vill lära sig western och jag kan noll så jag får väl hänga på och lära mig jag också. Jag vet bara att hennes westernsadel är den i särklass mest bekväma sadel min rumpa någonsin har fått känna på.

Nu längtar jag till stallet igen. Åhhh bli helg! Apropå helg så ska jag med Virre och fota fölchampionat och brukbarhetstest på lördag. Gillar ni fjordingar, eller bara söta pållar, häng på o kika vettja =D Sen tycker jag Jenny ska få hem sin licens snart så vi kan åka in till travet på onsdagkvällar. Så de så =)

Nu ska jag snart käka kräftor med aioli. Kräftor är min största matbesatthet i världen. Jag skulle gråta om jag aldrig mer skulle kunna käka kräftor. Ha det gott!