Häst-taggad just nu

Jag är väldigt häst-taggad just nu. Tycker verkligen stallet är rolig och planerar vad jag ska göra nästa gång. Eftersom dagen idag bjuder på regn hela dagen har jag ledigt och trodde det skulle kännas lite gött, men saknar stallet. Jag var ändå där alla dagar utom tisdag och torsdag förra veckan, det borde räcka.
Det är ju bra att ha lite energi i livet ändå. Visst blir jag lite trött men det är värt det. Får lite dåligt samvete över att Cissi inte rider dock. Vill ju att hon ska ha möjlighet att rida när hon har tid, så vi inte tar över helt. Eldas är så himla fin att rida nu och blir bara bättre och bättre.

Men ja, regn idag alltså. Hoppas å uppehåll senare så jag och hundarna kommer ut en sväng. De vill inte gärna vara ute i regn, Pixie står mest och skakar och ser eländig ut, även med kläder på.

Sen har jag bestämt att lördag är jag frisk och mår bra vad som än händer. Då har jag lyckats planera in polishästträningen som jag fick avstå sist för att jag blev sjuk. Sån himla tur att det var så snart igen i närheten. Så nu jäklar SKA vi iväg. Det kommer bli såå roligt!

Badflickorna

Idag fick jag med Felicia och Nova med ponnies igen. Det blev en lugnare tur idag utan några äventyr. Tjejerna är så duktiga, de är självgående och man behöver inte "barnanpassa" turen. Jag tänker bara på att fråga om de vill hoppa över stocken, om de vill trava eller skritta på vissa ställen. Sen frågar de också om de får trava eller galoppera och oftast går det bra, annars säger jag bara att vi gör det när vi kommer till ett bättre ställe. Bara glada miner, inget gnäll eller tjafs.

Idag blev det en tur i lilla pölen och alla tre hästarna klev i så fint.

När det var dags att skritta resten av vägen hem på långa tyglar sa Felicia att då får ju inte Eldas gå så fort, så då fick han gå sist. Eldas var INTE glad åt den idén. Det gick så långsamt så långsamt, men det är nyttig träning det också. 

Tripp, trapp trull

Eldas har fått sin sommargrimma också. Såhär nöjd var han med det:

I plötsligt sällskap av en flock unghästar

Idag fick jag sällskap av Felicia och Nova med deras ponnies på ridtur. Det började ju bra med att Eldas klev iväg när jag skulle hoppa upp så jag ramlade i backen. Jaja, inget ont så det var ju bara att resa sig och hoppa upp.
Så kom vi en bit och ser ett gäng hästar på ett gärde där det brukar gå får på somrarna. Tänkte inte så mycket mer på det, de kan ju ha lånat hagen. Så ropar Nova att hagen är öppen, "nej nej" säger jag det är lugnt. Jomen tjena, sekunden efter ser jag ju hur hästarna en efter en lunkar ur hagen. Ahh härligt..eller inte. De följer efter oss såklart och kommer ikapp.

Jag var inte helt avslappnad när jag stod med 2 småtjejer på sina ponnies och själv på Eldas och vet inte riktigt hur våra hästar ska reagera eller hur den lösa flocken ska reagera på oss. Kan ju bli kaos och kalabalik. Småtjejerna började bli rädda och ville att vi skulle springa därifrån, jag fick genast visionen av 6 unghästar som lösa galopperar runt oss med massa bockande.. så nja. Jag ställde mig och Eldas mellan hästarna och småtjejerna. Hästarna var max 1 meter ifrån vid det här laget. Jag tänkte att jag får hoppa av och sjasa iväg dom. När Eldas så vändes upp mot dom måste han ha skickat iväg en hemlig signal för just som jag tänkte hoppa av så vände hela flocken och lunkade ifrån oss. Jag såg ingenting, inga öron bakåt, inget stampande i marken, helt plötsligt bara gick de. När vi vände och fortsatte så struntade de i oss. Skönt att det gick så bra! 6 lösa unghästar kan ju bli totalt kaos.
Sen ringde jag Cissi som fick ringa vidare och få tag på ägaren så det slutade väl. Hade jag varit ensam hade jag nog ridit bort mot gården och försökt få med mig gänget, men hade ju ansvaret för småtjejerna först och främst.

Resten av ridturen var finfin. Tjejerna galopperade ett par gånger när jag lät Eldas trava på snabbare. Nervositeten över att rida över broar löstes genom att sjunga. Det är för övrigt ett bra knep om man som ryttare är spänd för när man sjunger kan du inte spänna dig lika mycket och andningen blir normal. Så är du spänd men vill lura hästen att du är lugn kan du alltid småtralla lite.

Det var dagens äventyr. Duktiga Eldas är en klippa och duktiga ponnier med ryttare som inte fick panik.

Sån superfin körtur!

Jag tog med Eldas på tur med vagnen idag. Jag har ju skaffat springrem åt honom, typ den bästa uppfinningen någonsin. Nu kan han inte springa med huvudet bland molnen och han kan inte heller kasta upp huvudet för att komma undan bettet. Det innebär en häst i finare form som lyssnar bättre på bettet. underbart!

Han fick en rejäl joggingrunda idag. Vi körde lite extrarundor så det blev längre. Nu kan jag ju utan bråk bara sätta honom i jogg och låta honom rulla på.
Sen skritt i alla uppför och nerförsbackar. Det har verkligen gett resultat. Den omusklade hästen börjar få hjärterumpa. Rumpmuskler minsann! Vi har jobbat på bra med fokus på att bygga muskler. Kondis behöver han inte, han har enorm kondis, han behöver muskler så han kan bära sig rätt.

Sen på slutet fick han faktiskt släppa loss och ladda ur i redig travartrav. Han var så himla duktig hela rundan så jag släppte så fick han ösa. Gullehästen saktade automatiskt ner i kurvan, nästan till skritt, sen fullt ös igen. Så duktig!!

I morgon blir det ridtur. Hoppas vädret är snällt. Idag hade vi tur och hann göra allt innan regnet kom för det regnade rejält när det väl började. Få se hur morgondagen ser ut. Jag är på hugget minsann.

Valborgsfirande

Ibland är det småjobbigt med högtider när folk tjatar om vilka planer man har. Jag har noll planer. Ska väl pilla naveln och slöa. Det är inte helt accepterat. Man borde vara på festligheter, eller åtminstone ha grillkväll med någon. Men om livssituationen inte ser ut så då? Måste man göra högtiderna mer ångestfyllda genom att tjata om alla storslagna planer?

Har ni deklarerat förresten? Sista dagen på lördag väl?

En kurs om att vara bipolär, för bipolära

Det känns lite skumt att gå en kurs om sin egen sjukdom. Jag vet ju hur jag mår. Man får ha med anhöriga/närstående och jag kan tänka mig att kursen är väldigt nyttig för dom. Men visst finns en del matnyttigt att själv ta med sig också.
En timme efter föreläsningarna spenderar vi med öppen diskussion. De delar då på oss så anhöriga går till ett rum och vi sjuklingar är i ett rum. Det är faktiskt rätt skönt att lyssna på andra som "är som mig", fast ändå inte. Det är så mycket man känner igen, sen har ju alla sin specifika egenskap. Det känns som om jag skulle kunna hoppa över föreläsningsdelen och bara gå dit för diskussionerna. Hur mycket anhöriga och vänner än lyssnar och vill förstå, så kan de inte förstå. Lika lite som jag kan förstå känslan av att föda barn t.ex. Har man aldrig upplevt känslan så kan man inte förstå, hur mycket man än läser och lyssnar. Nu i diskussionerna pratar man med folk som förstår, inifrån och ut.

Vi pratar om det ständiga dåliga samvetet när man gör upp planer, lovar saker, som man sen inte kan uppfylla för att måendet sjunkit tills det är dags. Vi pratar om att man inte vet vad som är "normalt" stämningsläge. Hur ska man må? Är man uppåt, neråt eller i sitt normalläge? Vi pratar om att ha lite ångest inför sina toppar i måendet för man vet att man snart kommer krascha. Har man för roligt måste man sova en vecka typ.
Man behöver knappt klä känslorna i ord, alla bara fattar. Det är en mäktig känsla faktiskt. Sen är vissa mer extrema, alla har sina speciella känslor och sätt som sjukdomen visar sig på. Alla bär dock på en sorg. Först en sorg över vad sjukdomen fört med sig, sen en sorg i vad medicineringen fört med sig. Många av våra mediciner gör människor ganska okänsliga. Man blir inte riktigt glad och man blir inte riktigt ledsen. Man går på närståendes begravning och kan inte ens gråta, sen känna sorg över det. Inte konstigt att så många slutar med medicinering egentligen.

Hursomhelst, det är spännande att lyssna på likasinnade. 4 gånger kvar nu.

Nu pratar vi samma språk herr Stübben och jag

Jag var lite skeptisk till sadeln efter första turen. Min rumpa tyckte den var lite sisådär och det kändes inte helt 100. Så höjde jag stiglädren och sedär, båda rumpa och resten av kroppen är nöjda. Tänk att ha en sadel där jag når fram till stöden, helskum känsla. 

Däremot känner jag mig lite vinglig. Den här sadeln är mycket smalare, man kommer närmre hästen, men sitter då inte lika mycket på sadeln liksom. Det känns smalt helt enkelt. Men det där är ju en vanesak. 

När vi red iväg hade fåren smitit in i hästhagen så det var hästar och får i salig blandning. Den där brunvita högen i mitten är lammungarna som softar lite. Sen i balgrunden syns kossorna. Livet på landet. 

Eldas fick jobba idag. Han vill springa i varje uppförsbacke, mitt fel eftersom jag alltid har låtit honom springa i uppförsbackarna. Nu bygger vi muskler, då är det skritt i backarna som gäller. Idag ville han absolut inte, så, då fick han jobba. I båda långa uppförsbackarna fick han gå sicksack, fram och tillbaka sidvärtes jobb. Skitjobbigt sa han. Högersidan fick jag jobba arslet av mig för att få loss på men det släppte. 

Traven var fortfarande mest en kamp om tempot. Han vill springa, jag vill rida lugnare. Det är sån skillnad när han lugnar sig. Helst plötsligt lugnar han sig, kommer i lägre form och jag måste börja rida. Jag måste hålla takten och verkligen rida med skänklarna. När han bara springer är det mest en kamp om tempot och han lyssnar inte, men när vi väl får till det, då är det en helt annan häst att sitta på.

Men han var duktig ändå, tempot kommer väl det också. Kanske ska köra någon gång i veckan och låta honom ladda ur rejält.

Just ja, vi var nere på knä en gång och jag trodde vi skulle välta. Fråga mig inte varför men tydligen missade jag ett monster någonstans och Eldas blev så förvånad så han kastade sig åt sidan och snubblade på sig själv. Smidigt.. verkligen.. 

Lite kossepublik.

De fick iväg blåbäret idag. Jag har ingen aning hur de lyckades men de lyckades köra härifrån. Så nu fick Toytan en tvätt och får bo under granen sommartid. För granar mördar väl inte bilar med sav såsom en del lövträd gör?

Jag tömkörde Eldas idag. Jag var i kohagen för de låg och sov utom synhåll. Joo men sen fick de syn på oss så vi fick ju lite publik. Eldas brydde sig inte för fem öre, kossorna var lite mer bekymrade över läget.

Liten på jorden men kaxig som få. ingen av de stora korna vågade sig såhär nära.

Alltså hur vacker kan en häst bli? Eldas är vacker inifrån och ut. Älskade häst!

Blåbäret ska flytta!

Efter 1 år och 700 bedrövelser verkar det äntligen vara dags för blåbäret att gå vidare i tillvaron. Han kämpar emot med näbbar och klor dock.

 Första gången en spekulant kom hade han så fint tömt sitt batteri och vägrade starta.. happ. Sen en höst fylld med "jag kommer och hämtar direkt" men ingen jäkel dök upp.

Sen spekulant 2, då hade blåbäret skurit ihop bromsarna så fälgarna blev rödheta bara av att åka en liten stund. Happ.

Många spekulanter igen av typen "brorsan jag ska köpa din bil" sen inget mer.

Idag dök slutliga spekulanten upp. Jag hade förvarnat om att bilen stått ett tag så batteriet kan nog ha dragits ur. inga problem, de hade med startkablar. Blåbäret tog då till sista ässet i rockärmen, rattlåset låste sig totalt. Det var lögn i h*e att tro att biljäkeln tänkte samarbeta. Med rattlåset låst kan man ju inte ens vrida om nyckeln i tändningen. Man kan inte heller bogsera bilen eftersom man inte kan styra. Jag kände att det nog var kört och ville mest börja sparka och skrika. Mannen som var här hade dock mest tänkt ha delar. Han hade en kopia och skulle ju då fixa till ena bilen, vilken som nu var i bäst skick, så han var inte orolig. Han behövde bara komma på ett sätt att få hem bilen.

Så affären gjordes klart, betalning och papper är klart. Vi sa att det bara är att han dyker upp och plockar med sig blåbäret när han fått tag på någon som har vinsch på sin kärra. Ni ser.. den gamle blå kämpar emot med näbbar och klor. Vad händer härnäst? Ska bilen gå av på mitten när dom vinschar den? Det gör inget, är inte min bil längre. Så snart flyttar blåbäret i alla fall.

Nu ska jag bara få tummen ur och mäta hundgaller+grindar och lägga ut till försäljning också. De passar tyvärr inte i Toytan. De är ju gjorda till en viss modell men tänker att m man får måtten kan säkert fler spekulanter dyka upp.

Alltså, det här med att sälja saker är onödigt jobbigt egentligen. Allt ska fotograferas ur alla vinklar, det ska mätas och kollas. Smågrejer är knappt värt att lägga upp för det blir så dyrt med frakt. Jag fick tex ett par boots till häst felskickade. Skulle få de rätta och få behålla de här som blev fel, men vill inte ha den sorten. Men alltså, om jag säljer dom för halva priset blir de ju knappt billigare sen med frakten ändå. Att bara sälja i närområdet är ju inte helt enkelt heller. Jag har inte tålamod att sitta och uppdatera annonser på facebook och härja för att bli av med sakerna. Men vad gör man? Kan ju inte samla precis ALLT på hög bara för att det är besvärligt.

Som slutgnäll har jag fått ett sår mitt på magen. Fick skavsår av blixtlåset häromdagen så det är verkligen mitt fram, mitt på magen. Kul värre. Tur jag mest lodar runt utan byxor helt och hållet härhemma =)

Hepp, strax dags för säng. Hoppas blåbäret lämnar parkeringen typ i morgon. Då kan jag ta Toytan till biltvätten, få bort all fågelskit och använda blåbärets parkering, under en skyddande gran så fågelskiten blir minimal.

Hej träningsvärk!

Inte svårt att känna sig välkommen när alla hästarna kommer i full trav när man ropar. Tror Cissi mutat dom lite.

Ja nya sadel kom idag. Såhär såg det ut:


Jisses vad jag INTE är van vid att rida i dressyrsadel. Min rumpa skrek, mina ben skrek, allt kändes skumt. Fick korta stiglädren två hål. Men äntligen nådde ju mina överskänklar fram till stöden, annars brukar mina ben nästan hamna bakom kåporna.
Min benmuskler skrek när jag skulle rida lätt. Inte vana vid de vinklarna. Jag har alltså inte ridit regelbundet i dressyrsadel på de senaste 10-15 åren i alla fall. Inte konstigt kroppen skriker. Det blir nog bra när jag vant mig.
Eldas verkade tycka den var okej. Han gick avslappnat med lågt huvud på långa tyglar. Hade sadeln klämt eller känts konstig så hade han nog gått med huvudet uppåt hela tiden.



Det blåste lite idag som ni ser. Ganska mycket till och med. Vi var grymt omatchade med svart sadel och brunt träns också, men det struntar jag i. Ridturen gick bra. Herrn var lite på tårna eftersom allt fladdrar, slår och tjuter när det är storm, men inga stora grejer. Han är så rolig, ibland verkligen kryper han ihop och smyger förbi vissa saker. Sötgubbe!