Mitt livs andra pojkvän finns inte längre

Det var mellanstadiet. Vi skickade kompisar för att fråga chans på varandra. Disco och alla tyckte vi skulle pussas, men jag vågade inte. Vid något tillfälle deklarerade han att vi minsann skulle gifta oss en dag.

Nu finns han inte mer. Vet inte alla omständigheter men det var oväntat, inte sjukdom och såklart alldeles för tidigt. Han lämnar kvar 3 söner.

Jag har inte träffat honom sen jag flyttade från stan. Mitt minne av honom är som han var då. Han var glad, sprallig, full i tokiga upptåg och med en räv bakom örat. Inte elak på något sätt. Jag vet inte vart det gick snett, vad som hände på vägen. Jag antar att livet hände. Själen hittade ingen ro.

Var du än är idag hoppas jag att du kan få hitta på roliga upptåg, få ro i själen och må bra.