Gaah jag orkar inte. Har ingen lust med någonting. Man öppnar dörren och det regnar. Regnar det inte så är det ändå vatten i luften liksom. Det är blött, bara blött. Jag har laddat för att komma igång med stallet i flera veckor men varje dag man tittar ut så bara "nej".
Jag var och fikade med bästa Marie i veckan. Hon fattar det där med mitt mående och det utan att döma. Fattar det där med att bara inte orka med världen. Man mår egentligen inte dåligt, man orkar bara inte. Jag har inte dåliga tankar eller så, jag bara orkar inte. Att klä på sig, duscha, allt känns som en enda stor tröskel.
Som att åka till stallet. Just nu ser jag bara hinder:
1. Byta om till ridkläder
2. ut i lerig hage och hämta häst
3 greja med blöt och skitig häst
4 ut i jävla regn/fuktväder
5. frysa och vara blöt och eländig.
6. hem och duscha/byta om
Ja ni fattar. Varje litet moment är ett berg. Jag menar bara att åka och handla är:
1. Byta om, i värsta fall duscha
2. Ut i jävla blötväder
3. köra bil
4. in i affären
5 träffa folk
6. stå i kö
7 hem och packa upp
8 byta om
Skulle någon komma hit med 5000:- och säga att vi åker till Ullared så får jag bränna allt skulle jag ändå se:
1. Byta om
2. åka bil i flera timmar
3 trängas med massa folk
4 svettas
5 ont i fötterna
6 stå i kö
7 bil hem
8 packa undan allt man köpt
Återigen är varje litet steg enormt. Det låter skitlöjligt men det är så när man inte har någon kraft alls. Ingen energi. Lusten vinner inte över hindren. Helst vill jag bara sova bort tillvaron just nu. Men jag är inte sovtrött så kan inte ens sova. Så det handlar inte om ointresse för just stallet, för just shopping eller just DIG. Det handlar om noll energi för tillvaron.
Hursomhelst, mysfika med Marie som fattar läget och det är så skönt. Att inte bara få stämpel som slö och lat.
Hon blir förresten tvåbarnsmor i morgon. Hoppas allt går kanonbra! Bebisen ligger åt fel håll så det blir planerat kejsarsnitt. Konstigt att veta dag och nästan tid i förväg. Men det kommer gå finfint, det vet jag.
Massa kramar!! <3
SvaraRadera