Varför kan aldrig saker bara få funka?

Jag träffade ju nån läkare på affektiva mottagningen i juni. Hon var höggravid och förklarade att hon skulle hem och föda barn så nästa gång vi sågs skulle ske ett år senare. Hon skulle se till så jag hade recept under tiden.
Happ, fick slut på medicin nu då och knallade in på apoteket. Hade läkaren fixat recept för ett år? Nej, ett uttag hade hon fixat. Så jag har nu slutat tvärt med en medicin som man helst ska trappa ner för att inte må skit. Så ja jag mår skit. Jag har sovit bort tre dagar, har huvudvärk och yrsel samt blivit förkyld. Ok förkylningen kan ju vara random..men kort sagt så mår jag skit. Äter inte, bara sover. Men imorgon är det måndag, då kan jag försöka nå mottagningen och hoppas någon annan läkare kan skriva ut recept istället för den där klåparen.

Utöver det börjar ångesten inför att återvända till jobbet krypa sig på. Sista månaden nu. Så det var kanske inte bästa läget att tabba sig med medicin heller. O så saknar jag min vän som fan =(

Så sammanfattning: Sluta tvärt med medicin och må skit, ångest inför jobbet och må mer skit, sakna min vän hur mycket som helst., Ja livet leker. Väntar bara på att bilen går sönder så kan jag skjuta mig själv i huvudet och få det överstökat.