Ont i hönsmammahjärtat

Zax mår fortfarande inte bra. Han undviker trappor och håller sig mest på golvet. Han går obehindrat det är hopp och trappor som han inte klarar. Han verkar tycka att massage är skönt så jag har masserat massor både med händer och en sån massagegrej <---

Tror jag ska sova på soffan så han slipper vara ensam. Funderade på att värma vetekudden åt honom också, men vet inte om jag vågar. Vill ju inte förvärra något. Han verkar inte ha ont hela tiden utan det verkar vara vid vissa rörelser. Mammas gris. Han börjar ju bli gammal även om jag inte vill inse det. Jag kommer verkligen rasa sönder den dagen han ska vandra vidare. Usch. Funderar på att ge Glukosamin som tillskott from nu. Då kanske han inte är så känslig framöver. Det här är förhoppningsvis en sträckning som går över men man kan ju förebygga framtida incidenter också. Börja massera regelbundet kanske och ge lite tillskott som sagt. Anpassat seniorfoder får han redan.

För övrigt så har jag världens klokaste mamma. Hade en sån dag där jag verkligen kände mig usel, Zaxon sjuk, sårade vänner, sådare känslor osv. Men kloka mamma hjälpte mig att bena upp läget lite så jag fick lite distans. Dels insåg jag hur jag är, en allt eller inget människa, och hur det påverkar min omgivning. Dels insåg jag att jag måste bromsa mig och inte bli så sådär, inte gå upp i saker till max och sen glömma allt annat. Jag måste hitta en lagom nivå där jag tar hand om mina vänner samt inte lovar saker jag inte orkar hålla och därmed gör folk besvikna. Bli mer lagom. Hon fick mig också att inse att de jag sett som bästa vänner kanske inte var/är det och att man lätt utsätter sig för att bli sårad när man blir sådär nära.. precis som jag sårat andra utan att mena det eller ens fattat det själv.

Allra mest hjälpte hon mig dock att inse att jag ju faktiskt har vänner som värderar mig högt hur konstig jag än är. Vänner i Hagfors tex som inte glömt mig trots att det är över 10 år sen jag flyttat och trots att vi alla är kassa på att höra av oss. Trots det bjuds jag med till tjejkvällar o sånt. Det värmer i hjärtat. Jag kanske inte är en helt dålig människa trots allt. Jag behöver jobba på mina dåliga sidor som alla andra, men det finns de som hängt med trots mina fel och brister och jag är väldigt tacksam.

O slutligen jobbade hästängeln hårt idag. Klicka på bilden för att komma till artikel. Ett tävlingsekipage bland fjordingarna var med om en olycka på väg hem. Av någon anledning kom transporten för långt ut i diket så den lossnade från bilen och slog runt. Ena hästen flög ut genom taket, andra var kvar i transporten men kom ut när han knäpptes loss. Båda hästarna klarade sig ok, några skärsår och stelhet i kroppen. De kommer ju säkert vara superstela imorgon. Hästarna gick snällt på anländande transporter för skjuts hem. Vilka stabila psyken!
Men förstå vad som kunde ha hänt egentligen. Det är mycket kraft med i farten när ena hästen kastas ut genom taket. Det är ju ett under att ingenting bröts eller gick mer sönder. Transporten är skrot förstås men det var ju tur att den tog stryk istället för hästarna.
Usch vet inte hur man hade reagerat i det läget, förhoppningsvis hade autopilot kopplats på så man hanterat det. Men jag hade nog inte kört transport helt frivilligt på länge. Så tack och lov att det gick bra med både hästar och människor!

Nu ska jag softa lite i soffan innan jag ska somna i soffan haha. Imorgon ska jag följa med o klappa på en liten nordisdam, det blir ju mys.