Jag kunde inte hitta mobilen imorse. Jag letade överallt minsann men den var borta. Så jag fick åka till jobbet ändå. Nu när jag kom hem fick jag fortsätta leta och hittade den till slut, under soffan. Jag tror mina katter försöker tipsa om något.... men vad? Har ni ett jobb-jag och ett privat-jag? Jag har det absolut. På jobbet är jag myndighetspersonen. Jag är rak och direkt, jag brusar i stort sett aldrig upp i heta diskussioner, jag står för min åsikt och ger direkt svar på tal. Jag är duktig på det jag gör, får beröm för mitt arbete. Jag är artig och trevlig i samarbete, samtidigt som jag är gränssättande. Jag tar inte skrik och förolämpningar personligt, de skriker på myndigheten, inte mig.
Privat är det en annan sak. Jag är känslig och lättsårad. Jag blir mer ledsen än arg och jag är dålig på att stå upp för mig själv. Jag kan tycka jag är för mesig. Jag blir överkörd av luriga försäljare och vågar sällan göra annat än muttra surt om jag får en dålig produkt tex. Jag har dåligt självförtroende och tror att hela världen hatar mig lite då och då.
Jag skulle vilja ha lite mer jobb-jag i mitt privata liv. Lite mer den där som står kvar och korrekt tar en diskussion utan att bli ledsen. Att kunna ringa bilreparatören och, på ett bra sätt, skälla när dom gjort fel. Jag vill inte bli arrogant otrevlig, men det är jag inte i jobbet heller. Jag skulle vilja vara lite mer självsäker bara så att kritik tas emot på ett bättre sätt. Att motgångar får mig att morra lite och sen hitta nya vägar, istället för att bryta ihop och tro att världen ska gå under. Ja, jag borde bli mer som jobb-jaget- inte vara så jäkla blödig helt enkelt.
Jobb-jaget däremot behöver nog inte nåt mer från privat-jaget.
Lite funderingar sådär en fredag när jobb-jaget får 2 dagars ledigt. O mobilen ska få en kram För övrigt så får man väl hoppas att viss otrevlig butiks/kundservicepersonal har ett annat jag privat. Annars lär de vara galet otrevliga människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar