Jag har haft en överjävulskt risig dag. Gråtit, varit förbannad, varit ledsen och känner mig duktigt kränkt. Mitt impulsiva jag tänker mest " ja men skit i det" o typ lägg ner. Jag får fundera några varv till. Nepp är inget oskyldigt offer, har bidragit till situationen och bett om ursäkt. Fick kanske slängt lite väl magstarka saker i ansiktet, eller örat, som gjorde duktigt ont dock. Så vi får se. Jag ska lugna mig och avvakta lite. Vänskapsband gungar, tillit är lite sönder och hela situationen känns onödig. Det känns som en sån där grej som blir för att alla går och irriterar sig men håller tyst, tills det en dag exploderar och då blir allt fel. Istället för att ta saken direkt så man kan lösa problem. Istället för att sätta sig ner och ha en lugn diskussion blev det kaos och alla är typ ovänner.
Jag exploderade i fredags och gjorde oövertänkta saker. Istället för att bara tagga ner, ta en lugn diskussion och lyssna åt båda hållen. Visst jag har bett om ursäkt men känslor blev sårade, sen blev jag i min tur sårad och slutligen kränkt.
Där står vi nu. Jag mår skit, mest för att tilliten till nära o kära försvann lite. Sen hela situationen som det blev också förstås. Men jag får avvakta, känslor får lägga sig, sen får jag väl känna efter hur det känns. O de andra får känna hur de känner så får vi se. Kanske går vi skilda vägar, eller så sätter vi oss äntligen ner och pratar.
Nu ska jag ta med massa snorpapper o hamna i säng i alla fall. O den här dagen behöver ju inte upprepas snart..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar