De flesta människor bedömer sin omgivning enligt en gråskala. Saker är mer eller mindre bra och dåliga, omdömet pendlar lite upp och ner på skalan och det är helt ok.
Jag tillhör folket som värderar tillvaron i vitt eller svart, bra eller dåligt, ond eller god. Det är rätt drygt. Dels blir det såna extremer hela tiden, dels blir man skitledsen när en vit människa knuffas ner från piedestalen. När en människa man känt och haft som vit i 10 år plötsligt blir svart vill gärna hela världen också bli svart. Man mår skit helt enkelt. Hade jag haft lite gråskala i tillvaron så hade nog besvikelser varit enklare att hantera.
Jag tror också det är jäkligt svårt att vara "vit" i mina ögon. Jag sätter de människorna högt och blir nog lite naiv i min tilltro till de personerna. När sen verkligheten kommer fram så blir det så jättesvårt att ta in. Nu snackar jag inte småtjafs om var man ska äta, att någon är sen eller att någon vägrar svara på sms. Sånt gör inte att jag omvärderar en människa, det är ju tjafs. Men om någon visar sig vara illojal, eller utnyttjande, eller falsk eller såna saker så blir man genast svart och jag blir knäckt. I vanliga fall kanske människan blir mörkgrå men folk är beredda på att andra människor beter sig svinigt då och då. Jag förväntar mig inte, eller rättare sagt är beredd på, att mina "vita" beter sig svinigt. Så i andras ögon överreagerar jag säkerligen. förvänta dig att alla pratar skit, utnyttjar, ljuger o bedrar så klarar man sig bättre i världen kanske? Men mina vita människor är ju liksom.. vita.
Jag har blivit lite bättre dock. Förut hade jag bara släppt och bett folk fara åt h-e när de blev svarta. Idag kan jag ändå umgås, men min syn på personen är annorlunda, vänskapen är trasig och personen är inte längre vit. Jag blir misstänksam och på min vakt och jag förutsätter att folk beter sig svinigt. Så kanske är det bättre att vara svart i mina ögon, då har man inget att leva upp till.
Jag hälsade på föräldrarna o fick vinterdäck på bilen o bra mat i magen nu i helgen. Jag och min mamma hade en diskussion och det var då mitt svart/vita tänk kom upp till diskussion, eftersom det inte bara gäller människor utan allt i livet. Jag behöver mer gråskala i tillvaron, inte hoppa mellan extremer hela tiden.
Jaja, mamma o pappa är av vitaste snö iallafall. O jag ska käka lite medhavd älgskav o sen hoppa i säng. Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar