Den stora tröttheten

Ja den där oändliga tröttheten slog till för sisådär 3 dar sen. Allt jag vill göra är sova. Ju mer jag sover desto tröttare blir jag. Jag har liksom sovit-ätit frukost-sovit-kissat-sovit-kvällsmat-sovit. Däremellan ut med hundarna också.
Det är helt sinnessjukt hur trött jag är. Trött sådär så man vill sova alltså. Ögonen går i kors. Jag är oändligt tacksam för att vildhjärnorna till hundar faktiskt är riktiga slappisar inne, men får dåligt samvete ändå för att jag är så tråkig.

Annars rullar det på. Ska börja på nåt rehabiliterande inom arbetsförmedlingen. Grund för att komma ut i riktig arbetsträning typ. Charlie blir knäppare för varje dag. Den lilla blyga kråkungen är numera inte blyg alls, faktiskt ganska krävande. Anser han att vi ska umgås så hoppar han helt enkelt upp på axeln så han har rumpan på min axel och framtassarna på bröstet och så ska jag klia. Kliar jag fel blir det klagosång.
Vi har varit iväg på en del pay and jump, jag och hundarna. Det är outstanding hundträning. Där är folk, hundar och hästar. Det är ofta speaker och massa spring. Hundarna får träna på att umgås bland folk, titta på hästar och kunna vara passiva fast det är hundar runt omkring. Det går bättre och bättre.

Inte skrivit på länge. Känns som jag bara flyter omkring liksom. Just nu i dvala typ.

Eländiga tratten fortsätter

Charlie är inte alls nöjd över sin nya tratt. Men igår kom han ur den i ett obevakat ögonblick och hade då varit på och dragit i stygnen. Det såg inte så kul ut längst ut, men idag ser det bättre ut. Skönt det! Men det blir tratt tag till alltså.
Han slipper den ute, det är nog skönt. Inne ligger han mest och blänger tills han hör att det är nåt ätbart på gång.
Förut blev vi rejält osams också. Jag måste tvätta området där han gnagt lite. Jag rör det inte, häller på klorhexidin. Tydligen dör Charlisar av sån behandling. Så när jag skulle lyfta upp honom visade han alla tänder och avgrundsvrålade. Han var inte långt ifrån att hugga. Ja han har ont men så får man fasen inte göra. Så jag blev arg tillbaka och sen dess har han inte gjort nåt.

Idag fick vi hans gå fint sele.

Ska bli spännande att se om den funkar. Nu närmsta dagarna är det bara små kissrundor på gården som gäller så då orkar jag inte bråka med honom, men sen så. 

Annars då? Jo vår! Jag har öppnat fönstret i sovrummet och idag hade jag ytterdörren öppen ett par timmar. Så skönt! Jag har också lodat runt i bara kjol ute (ja med fleecetröja ovantill, men ändå) Blir härligt med lite vår. 

Utan kulor och rejält ont

Ja igår kväll var inte rolig. Charlie var okej under dagen men sen började det göra ont. Och då menar jag ONT. Han skrek rakt ut, ögonen stora som tallrikar. Han kröp upp i famnen så jag fick trösta och lugna honom. Han fick smärtstillande som hjälpte sådär. Det gick bra så länge han låg still, då kunde han knöla runt lite hursomhelst, men så fort han skulle resa sig så skrek han i ren panik. Usch, det kändes i mattehjärtat.

När vi säl kom i säng var det lugnt. Han har sovit hela natten och vi tog rekord i sömn idag såhär länge har vi inte sovit sen Charlie kom. Idag verkar han bättre, inget skrik och panik. Han har många sittpauser när han ska gå någonstans. Han har ju dock den där gasbindan som typ tryckförband kan tänka mig att den nyper fint i skinnet. Den ska bort på måndag. 

Han kunde ligga lite hursomhelst

Planen för dagen är att ta det lugnt. Gå runt ladan lite kanske, rörelse är ju bra mot svullnaden men tänker inte pressa om det gör ont att gå.

Hej migrän

Jag vaknade runt 10 idag och hade tryckande huvudvärk. Jag skulle ju till AF på em så jag tryckte i mig migräntabletter och hoppades på det bästa. Tyvärr var det för sent så full migrän bröt ut. Bara att ringa och ställa in besöket, fick ny tid på torsdag istället.
Min migrän är sån, tror de flestas är det, att tar man medicinen för sent så hjälper den inte. Hinner man ta medicin alldeles i början så motar man bort migränen.

Hursomhelst så tryckte jag i mig mer medicin och sov till typ halv 5. Då ut med hundar, käka och somnade igen till 20. Nu har jag inte ont i huvudet men undrar hur tusan jag ska kunna somna i natt.

Jag är ju rätt otålig när det gäller att vänta på saker så jag blev rätt lycklig när jag fick mail idag om att de redan skickat buren jag beställt. Trots att jag beställde den igår bara. Woohoo!

Jag väntar på en sele också. Charlie drar ju i koppel så jag blir knäpp på honom. Jag vill inte ha hjälpmedel som gör ont så jag har beställt en sån här sele. Man sätter fast kopplet fram så när de drar framåt dras hunden liksom åt sidan, åt mitt håll istället. Då bryter man draget. Får hoppas det går bra. Sen tänkte jag ha halsband samtidigt och då endera två koppel eller bara koppla om när han lugnat sig. Jag gillar ju det där med att bara använda det skarpa just när det behövs: promenad med 2 koppel eller rida med 2 tyglar ;)

Rida ja.. Jag har inte varit i stallet på evigheter. Först ingen ork och nu är min kropp i sämst skick så rida orkar jag nog inte. Min rygg har tagit semester. Jag är SUPERtaggad på att köra dock, men vagnen är fortfarande trasig sen i höstas. Så jag väntar.. undrar om man kan laga den hjälpligt med silvertejp?

Imorgon borde jag bada hundar också. Alltså.. när jag skaffade Pixie tänkte jag "gött att slippa pälsvård". Zaxon hade ju päls för 10 hundar ungefär. Jaa men nu måste ju hon duschas 1-2 dagar i veckan då för annars får hon finnar. I perioder när hon har mycket finnar måste hon duscha oftare än så.
Ja men så kom Charlie då. Han är ju nerklippt och har inte mycket underull. "Gött, bara att borsta lite" tänkte jag. Nehepp, duschar inte han en gång i veckan får han små knutar i pälsen och pälsen blir skitäcklig. Jag testade med att låta det gå 2 veckor en gång och det var ju inte kul. Nu har det gått 1.5 och det ser inte bra ut. Men jag ville duscha lite närmre operationen på fredag. Så imorgon eller onsdag senast. Ingen av dom älskar direkt att duscha heller. De finner sig väl i det men gillar det inte.

Nejmen nu var det väl dags igen?

Jag har inte skrivit här på aslänge ju.

Så då kör vi:

Jag har fyndat hundbur idag. Sparade 250 spänn. Jag har haft varsin till hundarna men tyckte inte det kändes bra. Så nu köpte jag en stor istället. Den är typ lika stor som de 2 andra tillsammans + att den är högre. Så då ska jag väl sälja de andra två.

Underbara pappsen kom med sommardäcken idag. Sen körde vi till en sån drop -in grej på köpcentrets parkering. Skitsmidigt! Tog typ 2 minuter för dom att byta.

Med Charlie går det bättre och sämre. Nej men det går upp och ner. Häromdagen blev jag på riktigt arg på honom då han bet mig lite väl hårt. Eller.. bet och bet. Jag höll i honom och han blev tjurig, då tog han liksom sin mun och skulle flytta min hand så han kom loss. Så det var ju inget hugg eller så. Men så gör man inte! Sen fick jag jättedåligt samvete för att jag blev arg.

Att ha honom lös går inte. Ibland går det bra men sen kan han bara dra. Behöver inte finnas något som lockar. Nu sist fick jag hämta upp honom på vägen, då kom han jagandes efter en bil. Så nu är han aldrig lös, inte ens när vi bara ska ut till bilen.

Sen drar han i kopplet så han väl kväver sig själv. Han blir helt blockerad och ska bara framåt, han nosar inte ens på saker. 

Men vi ska väl träna. Jag har haft honom i 3 månader bara.

Annars är han busig och knäpp, gosig och glad. På torsdag ryker kulorna så då är han nog inte lika glad. Han kissmarkerar inne när de är ensamma och jag hoppas det försvinner som bonus när han kastreras.

Med mig är det sådär. Jag kom igång med promenader och då dog min rygg. Skulle cykla men har noll luft i däcken. Däcken ska jag fixa i veckan iaf. I morgon är det möte med AF. Det börjar bli dags för mig att gå vidare, jag känner det ju själv. Jag är samtidigt livrädd. Rädd för att misslyckas. Rädd för att må sämre och rädd för att bränna en till arbetsplats.Vi får se hur det går.

Har jag fått mig vatten över huvudet?

Ja när jag fick frågan om jag ville ta hand om en kineskille på 1.5 år hade jag nog tänkt mig något annat. Jag tänkte att en hund i den åldern kunde basicgrejer som att gå hyfsat i koppel, kunna vara lös rätt okej, funka rent socialt.

Sen kom lille puffeln och det var inte alls så. Dels har han ju blivit vanvårdad så vi fick kämpa med att få upp honom i vikt, få bukt på hans ögon och få honom trygg.

Sen insåg jag att han faktiskt inte kan särskilt mycket av det man borde kunna räkna med. Gå i koppel innebär att hänga i kopplet eller skutta runt åt alla håll. Inkallning funkar om han är så nära så han hör smackljud. Att ropa på honom när han är längre bort är döfött. Han kommer när han kommer. Dessutom sticker han iväg så jag vågar inte ha honom lös. Han kissmarkerar inne. Han avskyr fortfarande människor så har han inte fokus på nåt annat så vrålar han åt dom. Han jagar bilar. Han blir så exhalterad så han skriker. Alltså.. skriker. Zaxon var rätt dryg i tonåren, lätt till stress och skällde mycket, men Charlie skriker rätt ut. 

Jag hade liksom inte tänkt mig så mycket jobb på en hund i den åldern. Pixie har jag fått så mycket gratis med. Hon är väldigt bunden vid mig så hon skulle aldrig sticka. Han är lagom intresserad av folk, inte rädd, men rätt avvaktande. Andra hundar likadant. Det gör det superenkelt att ha med henne. Hon kan sitta i mitt knä i timmar, helt tyst. Jag har haft med henne i ridhus, på marknad, på utomhustävlingar. Hon går i slakt koppel och är tyst. Så himla enkel. Zaxon var också enkel på slutet. Han hängde med liksom. Enda svåra med honom var hans storlek. Svårt att komma upp på trång ridhusläktare med 35 kilo hund.

Men med Charlie får jag börja om. Jag får glömma att han är 1.5 år och "borde" kunna saker, för han kan inte. Han har väl aldrig fått lära sig. Han är världens gosigaste och snällaste mot mig. Men det blir mycket jobb. Sist jag hade en hund att träna så var när Zaxon var liten, det är drygt 12 år sen. Jag kommer ju knappt ihåg hur man gör. Hundkurs vore fint, men i dagsläget skulle Charlie bli så stressad av allt folk så han skulle inte gå att träna = bortkastade pengar. 

Jaja.. det är väl liksom bara att ta tag i läget. 

Igår skulle vi kolla när Felicia var på ridkurs. Ja tjena.

Pixie: promenerar i slakt koppel, både bland folk och hästar. I ridhuset var hon tyst och ville bara upp i mitt knä. Man märker inte ens att hon är med. Mitt duktiga lilla hjärta! Åh vad jag har tagit henne för givet.

Charlie: Smet ur bilen på parkeringen så jag trodde jag aldrig skulle få se honom igen. Han drog iväg, men när han undersökte en hästtransport kom jag så nära så jag kunde göra pussljud och då kommer han. Svårt när han är 30 meter bort bara. Happ sen koppel då. Han hängde i kopplet, sprang runt, hoppade och skuttade. 

Han blev helt kär i hästar så han skrek när han såg dom. Försökte ju sitta i ridhuset, fick gå efter en minut för han skrek av glädje. Folket vrålskällde han på om han inte hade en häst att fokusera på.

Så vad behöver vi jobba med? Massor!

Människoträning * passivitetsträning * koppelträning * inkallning * hålla tyst * avkoppling

Ja ni ser. Det var inte det jag tänkt men nu är det som det är. Han blir ju som den stökige unge i klassrummet och jag är rädd att Pixie kommer i skymundan. Men vi ska väl kämpa oss igenom det här också. Han är ju dessutom i slyngelåldern. 

Nåväl. Glad alla hjärtans dag på er!

En fraggel och en puffel

Alltså.. jag är så kär i mina hundar så det är inte klokt. Kineser är verkligen min ras. Hundarna är så tokiga. Jag menar Pixie går inte ens att beskriva i sitt sätt. Hon är inte som en hund, inte som en katt, hon är hon helt enkelt. Alla som träffat henne vet vad jag menar. Korkad och smart. Zombie och alert.
Charlie är en goseboll och väldans, väldans sprallig. Han studsar, springer och är allmänt fånig. Nu har jag två studsande idioter istället för en.

Jag saknar fortfarande Zaxon massor, men är glad över att Charlie är så totalt olik Zaxon. Då jämför man inte och tänker på hur mycket bättre Zaon var.

Charlie går i alla fall från klarhet till klarhet. Han busar, bär runt på leksaker på eget initiativ. Sen gömmer han saker också. Han "gräver ner" ben och leksaker. Med gräver ner menas att dölja dom under filtar, trycka ner dom i skarven i soffan, eller lägga dom på ett bra ställe. Pixie hittar dom ändå.

Sen har jag ju parkett hemma = halt golv. Charlie har inte fattat det ännu. Så han springer och springer men tar sig liksom ingenstans. Benen går som trumpinnar men han slirar bara. Knäppskalle.

Nej men det går bra med båda. Pixie visar att hon bestämmer, hennes önskan går först, men hon morrar mindre och mindre åt honom. Charlie låter mig borsta/duscha/greja med ögonen och jag har rakat nosen.
Testade raka öronen också. Han har ju sådär mittemellan stående och hängande. Har läst att de kan ställa sig om man rakar dom så de slipper tyngden. Tja det ena ställde sig lite mer, det andra hänger kvar, så nu ser han ännu mer ojämn ut. Aja, söt är han iaf.

I helgen får han träffa föräldrarna. Hoppas hoppas det går bra. Han ska ju ogilla män så får se om pappa får ett tjuvnyp eller inte.

Då har vi välkomnat Charlie!

Han fick namnet Dot som nyfödd. Vem döper en hane till Dot?

Aja, Pappa heter Angel Paws Casanova
Mamma heter Strikholms Love from Darlington.
Så fina namn på föräldrarna så fick valpen heta Dot. Nåja, uppfödaren har ingen registrerad kennel så var väl därför.

Nu kallas han Charlie och jag gillar det inte. Jag tänker bara på den här videon:

Jag kommer inte på nåt bättre namn just nu dock. Fjant hade varit klockrent, men det heter ju katten. Hmm,, Eddie?

Nåväl. Hur gick det här till då?
Jo jag satt i lugnan ro när jag fick ett meddelande från en bekant om jag visste någon som ville ha en kines hane rätt akut. Hon visste bara att han var renrasig, 1.5 år och det var akut.
Happ dagen efter pratar jag med ägaren. Hon säger att Charlie blev vanvårdad i första hemmet. Sen hamnade han hos uppfödaren igen. Uppfödaren tänkte avliva, ingen aning om varför, så tjejen köpte honom.
Hos senaste ägaren har han senaste tiden fått vara instängd i köket eller bunden i hallen då tjejen var inneboende hos några som inte gillade hundar.
Jag frågade om han markerade inne, ja men bara ibland. Funkar han med hundar? Jajamen! Katter? japp. Men han är blyg mot människor. Jaha men han bits väl inte? Jo han kan nafsas. Men han är rädd för män, inte så mycket för kvinnor och barn.

Jaja går väl att träna bort tänkte jag. Så jag åkte och skulle kika på honom. Där är han fastbunden i hallen och vågar inte ens titta på mig. Efter en liten stund vågar han nosa iaf. Vi skriver papper och sånt och hon vill inte med till bilen. Jag får kopplet och vi går ut genom dörren.
Där sätter sig Charlie och fullkomligt skriker av rädsla och panik. Ögonvitorna syns och han drar bakåt allt han kan i kopplet. Jag försöker sätta mig på huk, titta bort och lugna honom men det funkar inte.
Hepp, tjejen följer med till bilen. Sista hon säger är typ "låt honom inte nafsa dig när han ska ur bilen.

När vi kommer hem tokskäller han när jag närmar mig bagageluckan. Jag hämtar tjockare handskar och gör mig beredd. Jag öppnar luckan lite, lite. Sen petar jag till mig kopplet, utan att Charlie ska nå mina händer. Han är tryckt längst in i bagagen och skriker. Så får jag kopplet och han kan hoppa ur bilen. Då har jag redan varit smart och släppt ut Pixie. Charlie får syn på Pixie och kärlek uppstår, från hans sida.

Nu är han inte rädd för mig längre. Jag kan lyfta honom (vilket inte ens hennes närmsta tjejkompisar fick göra), jag tvättar ögon, har rakat ansiktet. Första dagen var han så jäkla jobbig. Ärligt talat undrade jag vad jag dragit hem. Han ar så stressad, vilket ledde till översexuellt beteende så han skulle vara på Pixie hela jävla tiden. Jag överdriver inte om jag säger att jag sa nej över 200 gånger den kvällen. Till slut gav jag upp och testade vattenspruta. Den blev räddningen för mig och Pixie.

Mager som en skata är han också. Inte konstigt kanske när han ätit Friskies, vilket enligt mig är ett jäkla skitfoder. Jo en del hundar funkar på det, men om benknölarna sticker ut på din hund så kanske du ska byta foder. Så nu får han ett högkcal foder. Jag ger torrt på morgonen, men har de inte ätit på kvällen mosar jag i lite färskfoder. Jag har skaffat VOM lammköttbullar, så mosar ihop det med torrfodret så äter dom. Jag brukar inte fjäska sådär, men han måste ha mat.

Han blir lugnare för var dag. Nu kan han lugnt ligga i soffan bredvid. Nätterna går bra. Pixie håller sig från midjehöjd och uppåt, Charlie ligger längre ner.

Han drog häromdagen. Jag har haft honom lös för att han varit så klistrad vid Pixie och hon drar ju inte. Jo tjena, han drog..och fortsatte dra. Över vägen, skuttandes ut på gärdena och sen upp på vägen igen. Jag fick hämta bilen och hade gråten i halsen. Kritvit hund i snö är inte helt optimalt. Som tur var hade han fått möte av en snäll bilist som kunde hejda honom. Hon fick inte tag i honom, han hade skrikit åt henne, men han hoppade in i bilen när jag kom. Efter det har jag köpt 15 meters löplina. Slut på dagarna i frihet.

Nej vi får träna på det där. Man kan inte lösa alla problem på en dag. Först ska jag komma på vad han ska heta, sen prägla honom på det, sen tar vi träning på allvar.

Han är i allafall rar. Vill gärna bli kliad och gosad med. Får likadana glädjefnatt som Pixie. Han fattar inte hur man leker med leksaker, kanske ingen gjort? Men han får lära sig.

Så sorligt. Allt jag fick med var ett koppel, lite mat, stamtavlan, en borste (för typ marsvin) och en oanvänd klotång.
Skulle jag skicka iväg någon av mina hundar skulle flera halsband och selar följa med. Varsin bädd också. Täcke (ja tom Zaxon hade regntäcke) leksaker, godis, borstar osv. Med Pixie skulle en hel byrålåda kläder följa med.

Jag menar.. mina marsvin hade en hel matkasse leksaker med sig. Min katter hade haft klösbrädor med sig.

Men nu blickar vi framåt. Det blir nog bra det här.
Och om någon undrar: Jo Pixie är härskarinna här

Hur har vi överlevt innan vi lärt oss skala mandariner på rätt sätt, använda plastfolie, äta kiwi, använda hårspännen osv. TACK internet!

Lite överallt dyker det upp saker som "Du har gjort XXX fel i hela ditt liv!" Sen visar man hur man bäst skalar mango, eller clementiner. Vi lär oss hur man äter chips, hur man använder plastfolie och viker kläder. Jag undrar hur vi egentligen har överlevt utan alla dessa livsviktiga tips förut. Så jag bjussar på några nu.

Prickig korv-mackan kommer bli SÅ mycket bättre

Inga fler kladdiga fingrar av ostbågar

Nu kan vi skala banan rätt

Men hur kladdigt blir det när man ska hälla smeten i flaskan?

Tänk så dumma vi varit *doh!*

Då har vi lärt oss nåt nytt, med steg för steg instruktion

Sedärja

Det här är väl nästan viktigast av allt?

Nu kan jag äntligen äta apelsin!

och kycklingvingar

och husbrand. Var en kvinna som testade det här och hela brödrosten började brinna

Eller typ en kniv

Umm...jaaa?

Han får ju inte med allt hår + det blir en konstig bulle

Fast om hårspännet har ett smycke så sitter ju det på ovansidan av lilla "bullen". Så näe, tror inte på det här.

Hur äter folk annars kiwi?

Det här välte ju nästan internet. Fanns det ett sätt att hålla rullen i förpackningen? Woooow!!

Eww, nej tack

Eviga tandkrämskriget

Visst finns det många bra och tidssparande tips därute, men många är ju så himla onödiga. Du har gjort det fel hela livet: nja mitt sätt har ju funkat. Många life hacks är smarta, en del är bara överflödiga. Men nog är vi glada för att internet har lärt oss så många saker? Hur har vi levt innan egentligen? Skalat banan som stenåldersmänniskor liksom.

Once upon a time..

Jag är sen till hela grejen, men har nu börjat sträcktitta på serien Once upon a time.

Det är en serie baserad på sagor, fast sagorna har skrivits om lite. Det handlar om att sagofigurerna har förtrollats och hamnat i vår tid, i en stad de inte kan lämna. Man får se händelser ur nuet blandat med historien bakom allt, dvs sagorna. Svårt att förklara men himla bra!

Det finns dock flera konstiga saker och ologiska saker som stör mig. Det första är att man tydligen kan slita ur hjärtat på kroppen på folk. Människorna lever vidare utan hjärta, men den som har deras hjärta kontrollerar personen. Om man krossar hjärtat så dör personen. Sen kan man pressa tillbaka hjärtat när man vill. Det är inte blodigt eller nåt, de bara sticker in handen och drar ut hjärtat. Hjärtat ser ut som en pulserande geleklump, lätt genomskinligt och lysande. Inte äckligt alls, men konstigt.

Till det ologiska. En del har magiska egenskaper, mestadels de onda men också feér och liknande. Hursomhelst. De med magiska egenskaper kan förflytta sig själva med magi. De försvinner i ett rökmoln och hamnar dit de vill. Men ändå är de ute på vandringar i skogen, klättrar jobbiga berg osv. Varför ens göra nåt så jobbigt när de bara kan trolla sig dit?
Alla ljuger för varandra också. De hamnar i knipa, säg att någon tar deras hjärta och tvingar dom begå hemska saker, istället för att berätta det för vänner/partners så går de runt och lider. de skulle ju kunna få hjälp liksom.
Måna springer runt med svärd även i nutid. Vore inte en pistol bättre? Typ sheriffen har ett svärd. Hur konstigt som helst.

Hur som helst gillar jag serien. De har verkligen skrivit om sagorna på ett schysst sätt. Cruella DeVil har magiska egenskaper t.ex.Det har hon ju inte i serierna.

Nu har jag sträcktittat på 2.5 säsong. Jag kan säga att första säsongen är bäst. Nu börjar det kännas lite sådär tvingat. Som om de plågar fram nya äventyr. De löser ju vissa äventyr, allt gott liksom. Sen kommer ett nytt monster eller en ny grej. Oh Peter Pan är en ond jäkel, vem hade trott det?

Aja, titta om ni vill. Det är fina sagoinslag i det hela. Varje avsnitt har en sagodel och en nutidsdel. Sagodelen hör ihop med nutiden, de förklarar hur vissa möttes i sagovärlden, eller hur någons syskon dog i sagovärlden osv. Sevärt, framförallt första säsongen.