En fraggel och en puffel

Alltså.. jag är så kär i mina hundar så det är inte klokt. Kineser är verkligen min ras. Hundarna är så tokiga. Jag menar Pixie går inte ens att beskriva i sitt sätt. Hon är inte som en hund, inte som en katt, hon är hon helt enkelt. Alla som träffat henne vet vad jag menar. Korkad och smart. Zombie och alert.
Charlie är en goseboll och väldans, väldans sprallig. Han studsar, springer och är allmänt fånig. Nu har jag två studsande idioter istället för en.

Jag saknar fortfarande Zaxon massor, men är glad över att Charlie är så totalt olik Zaxon. Då jämför man inte och tänker på hur mycket bättre Zaon var.

Charlie går i alla fall från klarhet till klarhet. Han busar, bär runt på leksaker på eget initiativ. Sen gömmer han saker också. Han "gräver ner" ben och leksaker. Med gräver ner menas att dölja dom under filtar, trycka ner dom i skarven i soffan, eller lägga dom på ett bra ställe. Pixie hittar dom ändå.

Sen har jag ju parkett hemma = halt golv. Charlie har inte fattat det ännu. Så han springer och springer men tar sig liksom ingenstans. Benen går som trumpinnar men han slirar bara. Knäppskalle.

Nej men det går bra med båda. Pixie visar att hon bestämmer, hennes önskan går först, men hon morrar mindre och mindre åt honom. Charlie låter mig borsta/duscha/greja med ögonen och jag har rakat nosen.
Testade raka öronen också. Han har ju sådär mittemellan stående och hängande. Har läst att de kan ställa sig om man rakar dom så de slipper tyngden. Tja det ena ställde sig lite mer, det andra hänger kvar, så nu ser han ännu mer ojämn ut. Aja, söt är han iaf.

I helgen får han träffa föräldrarna. Hoppas hoppas det går bra. Han ska ju ogilla män så får se om pappa får ett tjuvnyp eller inte.