En tjurfäktare är död och jag hurrar lite inombords

Ja en nyhet idag är att en tjurfäktare dödats på arenan. Han knuffades omkull och stångades sedan. Man kan läsa att "Enligt den spanska tidningen El Pais har totalt 134 personer dödats vid tjurfäktningar under 1900-talet i Spanien" Jag undrar hur många tjurar som dödats under samma tid. Jag gråter inte över en man som frivilligt går till kamp mot en tjur, en orättvis kamp där mannen har flera medhjälpare. Ibland vinner tjuren, alldeles för sällan. Fast tjuren vann väl inte direkt, den slaktades alldeles säkerligen direkt efter spektaklet.

Man kan också läsa att 15 personer har dödats under tjurrusningen i Pamplona sedan 1924. Undrar samma där, hur många tjurar har fått sätta livet till?

Det är 2016. Borde vi inte sluta med de barbariska ritualerna nu? Borde inte männen kunna hitta på nåt annat sätt att visa sig modiga på? Jag sörjer inte personerna. De är där alldeles frivilligt. Jag sörjer djuren, de är inte där frivilligt och de har inte en chans att vinna. Vinner de i arenan så dödas de utanför. 

För övrigt har jag sovit hela dagen idag. Var på kalas igår och det gick åt helvete med Charlie. Ångesten är på topp och munkorg beställd. Som tur är så har snälla Jenny, matte till Plura, kollat med sin instruktör om hon kunde jobba med mig och Charlie och det kunde hon. Hon har snart semester. Då hoppas jag på hjälp för jag vet ärligt talat inte ens var jag ska börja. Jag vet bara att det inte kändes bra och att problemet helt plötsligt blev större än jag trott. 

Så nu ska jag käka en pirog och sen gå och lägga mig för idag. 

Nagellack + tillbehör för 15 000 +

Jag gjorde en lite snabb beräkning på vad alla mina nagellack och tillbehör kan vara värt. Jag har runt 400 nagellack (jaa, jag vet att det är sjukt) Några är märkeslack som kostar runt 100 kr, några är billighetslack som kostar 10-20 kronor. Sen allt däremellan.

Om vi räknar medel på 30 kr per lack bli det 12 000. Lägger vi oss på 40 kr per lack blir det 16 000.
Därtill har jag penslar, glitter, stämplar, mallar, tejp, allmogefärg, stenar osv.

Det låter galet, jag vet. Men nu ska vi komma ihåg att mina äldsta lack nog är 15 år. Borde man inte slänga det tycker ni? Nepp, för de funkar. Allt man behöver göra är att tillsätta de kemikalier som avdunstar med tiden. Gamla lack blir ju tjocka och sega, det är för att kemikalierna avdunstar. Man kan köpa "påfyllning" av enbart kemikalierna så funkar nagellack igen. Jag läste att nagellack håller 2 år. Vilket skämt. Jag förvarar inte mina lack på något speciellt sätt. De står i en hylla i rumstemperatur. Blir de tjocka fyller jag på kemikalierna så funkar de igen. Så släng inte nagellack.

Några exempel på märken som har påfyllning:

Den här använder jag och är nöjd

Det finns säkert märkeslösa, billigare, men jag tycker det är värt att köpa lite dyrare. Det jag läst om billigare är att de inte håller. Kemikalierna dunstar direkt så i några fall har de inte ens kunnat måla alla 10 fingrar innan de fått fylla på. Då blir det ju ändå dyrare i längden. 

Så, det var dagens reflektioner. Sjukt egentligen. Å andra sidan, räkna ut kostnaden för schampoo på 15 år. Eller godis, eller andra saker. 15 år är länge och jag har nagellack kvar i alla fall. 

Sådär.. trevlig söndag!

Skyddsklädsel för småhundar

Bara den här veckan har tre småhundar fått sätta livet till när de attackerats av en större hund.

1. En dam är ute med sin lilla hund när en rottis bryter sig ur bilen (bakluckan öppen och gallerdörr), flyger på den lilla hunden och dödar den.

2. En dam är ute med sin lilla hund när ännu en rottis anfaller. Den hunden satt i bilen med bakluckan öppen, ingen bur/galler. Den hade koppel men ägaren höll inte i kopplet. Trots att det hände precis utanför djursjukhus så kunde hunden inte räddas. Vem har sin hund "lös" utanför ett djursjukhus om den kan bli arg på andra hundar?

3. En tjej är ute på sista rundan med sin lilla hund. Hon möter en kvinna med en hund med "pitbullutseende". Kvinnan kan inte kontrollera hunden så den flyger på den lilla. Lillhunden får tarmarna utslitna så hon får avlivas på djursjukhuset.

Jag har två små hundar. Ska jag behöva skaffa skyddsväst till dom när vi är ute för att folk inte kan hålla koll på sina hundar? Jag skulle fan dö om någon anföll mina hundar. Hur brottar man loss en rottis från min lilla 6 kilos hund? Om man har en hundaggressiv hund borde man själv ha vett nog att ha munkorg på den när man är ute bland folk. Man lämnar den inte utan tillsyn, man släpper inte kopplet. Främst tränar man dom så dom fattar att man inte får flyga på andra hundar. Klarar man inte av att skydda omgivningen så får man göra sig av med hunden, eller enbart vistas där inga andra hundar finns.

Det är så mycket att oroa sig för här i världen ändå. Ska man dessutom behöva vara orolig för att ens hund helt oprovocerat ska bli attackerad och dödad? Bara för att andra människor inte kan hålla koll på sina djur? I inget av fallen ovan har den lilla hunden sprungit fram till den stora.

Jag blir så trött. Folk ska ha så "tuffa" hundar som dom sen inte klarar av. Men vi andra då? Vi ansvarsfulla ägare som har kontroll på våra hundar? Ska vi behöva lida för att några idioter inte fattar bättre?

Något av det äckligaste jag tyvärr har lärt mig

Ja jag fick lite ny kunskap häromdagen och det verkar inte riktigt kunna släppa taget om hjärnan. Så jag tror jag måste dela med mig, men vill ju inte att andra ska må dåligt så varning delas härmed ut. Det jag kommer skriva är inte mysigt. Inget man behöver ha kunskap om och det ger otrevliga bilder i huvudet.

Säkert att du vill läsa?


Verkligen säker?


Okej. Skyll dig själv.

Det händer att utterhanar våldtar sälungar, mördar dom och sen sparar kropparna ett par dagar för att fortsätta ha sex med.
Alltså.. sälbebisar... våldtas, sen dödas och sen våldtas igen, tills kroppen blir för äcklig. Utterhanar är fan vidriga varelser.
Det går till så att utterhanarna ger sig på sälungarna och drar med ut i vattnet. Där biter dom hårt i ansiktet, runt nosen och kroppen. Under tiden våldtar dom sälungen. Till slut dränker dom den. Då sparar dom på kroppen några dagar, vaktar den, och har sexuellt umgänge med liket.

Tydligen är det så att det främst är de "bra" hanarna som får para sig. Det leder till många frustrerade ynglingar som beter sig såhär. I de fallen en av dessa lyckas para sig med en utterhona kan det gå lika vilt till och honan blir mer eller mindre våldtagen.

Jag vet inte varför, av allt elände man läser om så fastnar det här, Stackars sälbebisar! Jag önskar att jag inte fått veta det. Det ironiska är att jag läste om det på en sida med en lista där folk nämnt saker de fått vetskap om som de helst inte hade velat veta. Det mesta var ju liksom lite roliga saker, som att jultomten inte finns och sånt. Men det där..usch.

Så nu kan ni också få hemska bilder i huvudet. Varsågod. Jag varnade er!
(och ja det är sant, var ju tvungen att googla sanningshalten och det är sant..tyvärr)

Midsommar.. och inga roliga planer alls. Smått ångest.

Varje år till midsommar får jag lite ångest över att jag typ aldrig har planer. Midsommar är dagen då man ska grilla med vänner, gärna vara onykter, och allt ska vara så jäkla härligt. Senaste åren har jag suttit ensam, vilket har känts okej just då men innan har jag alltid ångest. För varje plan jag hör, desto mer ökar ångesten.

I år tror jag ångesten är på topp för att jag känner mig lite låst. Kan säkert bjuda in mig någonstans.. men.. hundarna? Kan inte ta med Charlie vart som helst, kan inte lämna dom ensamma hur länge som helst. Många vänner är småbarnsföräldrar och ska göra sin familjegrej.Där kommer ångesten. Skulle kunna åka till hemtrakterna, där finns nog några som ska ha grillfest. Men återigen.. Charlie. Han är inte redo att lämnas ensam hos föräldrarna och jag kan inte ta med honom hur som helst, vart som helst. Han gör fortfarande utfall mot folk och är osäker. Eftersom har senaste tiden bott i missbrukarhem vet jag inte hur han reagerar på berusade människor. Och ärligt talat, vem vill ha med en hund på sitt kalas när den hunden kanske nafsar på nåt barn, eller biter någon vuxen? Om en berusad människa böjer sig över honom och ska klappa har jag ingen koll.

Jo jag skulle kunna lämna dom ett par timmar för att åka och käka, ja om jag stannar i stan. Inte om jag åker till hemtrakterna.

Så jag känner mig lite låst. Jag får ångest när jag ser alla andras planer och jag får ännu mer ångest inför frågan "vad ska du göra på midsommar"? Jag läste någonstans att många svenskar har midsommar som värsta tiden att vara ensam på. Till och med värre än jul. Det håller jag ju inte med om. Att sitta ensam på jul vore hemskt. Midsommar är mer.. man, jag, känner mig som en förlorare som inte har planer. Det blir så oerhört tydligt hur ensam jag egentligen är. Hur ensamt det kan vara at vara vuxen singel, inga barn, och majoriteten av bekanta har sin familj. Har sin grej. Däri ligger ångesten, att inte ha planer. För när dagen väl är här spelar det mig egentligen ingen större roll. Jag kan sitta hemma och kolla på film utan att må dåligt. Det är just att inte ha planer som är jobbigt. Att inse hur ensam jag är. Att inte få frågan och kunna tacka nej ens (vilket jag väl skulle få göra pga Charlie).

Så ja, midsommar är ångest ändra fram till midsommaraftons kväll. Då får man inte längre frågan. Då framstår man inte som en ensam förlorare. På midsommardagen när man slipper bakfyllan är man rätt nöjd över dagen. Livet stannar ju inte för att man inte har planer på midsommar, det gör bara lite ont i hjärtat.

Jag är oekonomisk, slösaktig och totalt förvirrad.. enligt mitt kylskåp

Jag blir SÅ trött på mig själv ibland. Jag tror att jag tar något slags rekord i att köpa hem saker som får slängas. Sen när jag ska ha nåt så kommer jag ihåg att, jo det har jag köpt. För flera veckor sen ja så det är gammalt. Då står jag där utan grejen jag ska ha "för det har jag ju hemma" plus kostnaden för att ha köpt nåt som jag fick slänga bort.

Som igår:
Skulle grilla och tänkte mig kyckling, färska champinjoner, majs, sallad och bearnaisesås.
Bearnaisesås har jag ju alltid hemma så det köpte jag inte sist, men hade inte hemma. Kom på sen att jo jag har ju färsk i kylen, sån på flaska. Japp, den gick ut 2015.
Färska champinjoner visste jag att jag hade en hel låda hemma. Visste också att jag hade gurka, spenat och melon.
Kan ju säga att champinjonerna hade kunnat snigla sig iväg, gurkan var i halvt flytande form (tack och lov i oöppnad förpackning), melonen fick jag slänga halva och hava påsen spenat fick jag också slänga.

Alltså jag blir så trött på mig själv. För några veckor sen tänkte jag göra pastasås med lax och spenat. Jag visste att jag hade spenat i frysen. Ja det hade jag, den gick ut 2009.

Så jag har två problem:
1. Jag borde rensa frys och kyl. Särskilt som jag frostar av frysen, men sorterar tydligen inte innehållet då.
2. Allra viktigast är väl att äta upp det jag faktiskt köper. Det är inte okej att slänga massa frukt och grönt, mejerivaror och allt annat med mögel på. Det är slöseri med pengar, på miljön och resurser. Det är inte rätt kort sagt.

Tröttsam ovana det där Jag vill nog inte ens tänka på datumen på grejerna i skafferiet. Fast sånt brukar man ju inte bli sjuk av, det smakar bara mindre.

När förövare och beskyddare är samma person

Oh, 2 inlägg på samma dag? Inte illa jobbat. Ska se om jag kan få tummen ur att påsta brev till FK idag också. Måste till apoteket för har tvärslut på en medicin. Kanske orkar in till Jula och köpa en ny grill också, det växer mossa i min och gallret är sönderrostat. Jag grillar inte så ofta, men kanske är roligare med en fräsch grill?

Hursomhelst, till ämnet:

Jag såg en vidrig film på nätet igår. En tjej filmar från sin lägenhet och man får se en "tuffing" spöa sin hund. Han ber hunden hoppa över ett staket och hunden vågar ( eller fattar) inte. Tuffingen kastar då kopplet på hunden, han biter hunden i ansiktet, lyfter hunden i nackskinnet och ljumskarna. Hunden är nåt slags "pitbull". Hunden skriker i förtvivlan. Personen som filmade gjorde det för att ha bevis att lämna till länsstyrelsen och polisen. Många gnällde på att personen inte gjorde nåt, men ärligt talat, vad skulle hon gjort? Ensam tjej ska ut till en såndär wannabegangster. I bästa fall hade han tagit hunden och gått hem, efter att kallat tjejen hora sisådär 20 gånger. I värsta fall hade hon fåt stryk och blivit hotad. Kul att bo på samma gård som idioten då.

Det som tär i hjärtat är att se hunden gång på gång krypa fram till sin husse och be om ursäkt. Visa sig liten och hoppas på att få en klapp, få slippa misshandeln. Hunden är lös så han hade kunnat sticka, men gör det inte. Husse är tryggheten trots allt och hunden vet inget annat.

För nåt år den såg jag ett klipp på en kvinna i nåt asiatiskt land som inte kunde hantera att hennes barn skrek. Barnet var runt ett kanske och varje gång det grät slog hon barnet med en toffel. När barnet kom mot henne kastade hon bryskt bort barnet. Ingen aning om vem som filmade eller varför, varför inte den personen ingrep, kanske ville ha bevis där också? Det som var hjärtskärande där var återigen att barnet ju varje gång kröp till mamma som tröst. Även om mamman var den som gjorde barnet illa så var hon den person som stod för tröst och trygghet.

Det gör ont att se folk missbruka sånt förtroende. Sån obegränsad tillit och kärlek. Det ser man ju också i de fall där grovt vanvårdade djur blir räddade. De har inte agg mot mänskligheten. De har ingen bitterhet. De kan sitta där, halv ihjälslagna med revbenen som sticker ut och viftar ändå på svansen. Hur kan man missbruka sånt? Hur är man kopplad i hjärnan då?


Usch, tankarna går till Lotta som blev ihjälslagen av sitt ex också. Hur kan man bli så arg så man kan slå ihjäl någon med sina bara nävar? Hur kan idioten ha fått gå fri. Han har slagit ihjäl en människa tidigare, en annan har han gett permanenta hjärnskador. Borde man inte ge upp om såna människor och inse att de inte kan gå lösa?
Sen kräks jag lite på de som säger att hon får skylla sig själv. Kvinnor är så naiva, dumma som gillar bad boys osv. Jag är själv offer till våld i nära relation. Nej man märker inte i början hur det står till. De här typerna är SÅ uppvaktande från början. Man är en prinsessa på piedestal. Sen är det för sent. I Lottas fall försökte hon ju ta sig undan men han lät henne inte. Ingen skuld ligger på henne, all skuld ligger på honom.

Den stora tröttheten

Ja den där oändliga tröttheten slog till för sisådär 3 dar sen. Allt jag vill göra är sova. Ju mer jag sover desto tröttare blir jag. Jag har liksom sovit-ätit frukost-sovit-kissat-sovit-kvällsmat-sovit. Däremellan ut med hundarna också.
Det är helt sinnessjukt hur trött jag är. Trött sådär så man vill sova alltså. Ögonen går i kors. Jag är oändligt tacksam för att vildhjärnorna till hundar faktiskt är riktiga slappisar inne, men får dåligt samvete ändå för att jag är så tråkig.

Annars rullar det på. Ska börja på nåt rehabiliterande inom arbetsförmedlingen. Grund för att komma ut i riktig arbetsträning typ. Charlie blir knäppare för varje dag. Den lilla blyga kråkungen är numera inte blyg alls, faktiskt ganska krävande. Anser han att vi ska umgås så hoppar han helt enkelt upp på axeln så han har rumpan på min axel och framtassarna på bröstet och så ska jag klia. Kliar jag fel blir det klagosång.
Vi har varit iväg på en del pay and jump, jag och hundarna. Det är outstanding hundträning. Där är folk, hundar och hästar. Det är ofta speaker och massa spring. Hundarna får träna på att umgås bland folk, titta på hästar och kunna vara passiva fast det är hundar runt omkring. Det går bättre och bättre.

Inte skrivit på länge. Känns som jag bara flyter omkring liksom. Just nu i dvala typ.

Eländiga tratten fortsätter

Charlie är inte alls nöjd över sin nya tratt. Men igår kom han ur den i ett obevakat ögonblick och hade då varit på och dragit i stygnen. Det såg inte så kul ut längst ut, men idag ser det bättre ut. Skönt det! Men det blir tratt tag till alltså.
Han slipper den ute, det är nog skönt. Inne ligger han mest och blänger tills han hör att det är nåt ätbart på gång.
Förut blev vi rejält osams också. Jag måste tvätta området där han gnagt lite. Jag rör det inte, häller på klorhexidin. Tydligen dör Charlisar av sån behandling. Så när jag skulle lyfta upp honom visade han alla tänder och avgrundsvrålade. Han var inte långt ifrån att hugga. Ja han har ont men så får man fasen inte göra. Så jag blev arg tillbaka och sen dess har han inte gjort nåt.

Idag fick vi hans gå fint sele.

Ska bli spännande att se om den funkar. Nu närmsta dagarna är det bara små kissrundor på gården som gäller så då orkar jag inte bråka med honom, men sen så. 

Annars då? Jo vår! Jag har öppnat fönstret i sovrummet och idag hade jag ytterdörren öppen ett par timmar. Så skönt! Jag har också lodat runt i bara kjol ute (ja med fleecetröja ovantill, men ändå) Blir härligt med lite vår. 

Utan kulor och rejält ont

Ja igår kväll var inte rolig. Charlie var okej under dagen men sen började det göra ont. Och då menar jag ONT. Han skrek rakt ut, ögonen stora som tallrikar. Han kröp upp i famnen så jag fick trösta och lugna honom. Han fick smärtstillande som hjälpte sådär. Det gick bra så länge han låg still, då kunde han knöla runt lite hursomhelst, men så fort han skulle resa sig så skrek han i ren panik. Usch, det kändes i mattehjärtat.

När vi säl kom i säng var det lugnt. Han har sovit hela natten och vi tog rekord i sömn idag såhär länge har vi inte sovit sen Charlie kom. Idag verkar han bättre, inget skrik och panik. Han har många sittpauser när han ska gå någonstans. Han har ju dock den där gasbindan som typ tryckförband kan tänka mig att den nyper fint i skinnet. Den ska bort på måndag. 

Han kunde ligga lite hursomhelst

Planen för dagen är att ta det lugnt. Gå runt ladan lite kanske, rörelse är ju bra mot svullnaden men tänker inte pressa om det gör ont att gå.