En tjurfäktare är död och jag hurrar lite inombords

Ja en nyhet idag är att en tjurfäktare dödats på arenan. Han knuffades omkull och stångades sedan. Man kan läsa att "Enligt den spanska tidningen El Pais har totalt 134 personer dödats vid tjurfäktningar under 1900-talet i Spanien" Jag undrar hur många tjurar som dödats under samma tid. Jag gråter inte över en man som frivilligt går till kamp mot en tjur, en orättvis kamp där mannen har flera medhjälpare. Ibland vinner tjuren, alldeles för sällan. Fast tjuren vann väl inte direkt, den slaktades alldeles säkerligen direkt efter spektaklet.

Man kan också läsa att 15 personer har dödats under tjurrusningen i Pamplona sedan 1924. Undrar samma där, hur många tjurar har fått sätta livet till?

Det är 2016. Borde vi inte sluta med de barbariska ritualerna nu? Borde inte männen kunna hitta på nåt annat sätt att visa sig modiga på? Jag sörjer inte personerna. De är där alldeles frivilligt. Jag sörjer djuren, de är inte där frivilligt och de har inte en chans att vinna. Vinner de i arenan så dödas de utanför. 

För övrigt har jag sovit hela dagen idag. Var på kalas igår och det gick åt helvete med Charlie. Ångesten är på topp och munkorg beställd. Som tur är så har snälla Jenny, matte till Plura, kollat med sin instruktör om hon kunde jobba med mig och Charlie och det kunde hon. Hon har snart semester. Då hoppas jag på hjälp för jag vet ärligt talat inte ens var jag ska börja. Jag vet bara att det inte kändes bra och att problemet helt plötsligt blev större än jag trott. 

Så nu ska jag käka en pirog och sen gå och lägga mig för idag.