En vän eller en "sammanhangsvän"?

Kom inte på ett bättre ord.
Jag funderade på det där med vänner och hur många vänner man (jag) har som bara är vänner i ett visst sammanhang.
Man har stallkompisar, arbetskamrater, hundtränarkompisar, kanske kurskompisar, träningskompisar. Alla har det gemensamma att vi binds samman av en tredje part. Tar man bort den delen så finns inget kvar.

Som stallkompisar. Där kanske man ses 3-5 dagar i veckan. Sen tar man bort hästen ur ekvationen och då ses man aldrig. Inte en fika, inte ett samtal, ingenting. Jag hade hundtränarkompisar som jag träffade ett par dagar i veckan. Vi gjorde aldrig någonting utan hund. Aldrig en sväng på stan eller så, utan det var bara hund.
Jag har haft arbetskamrater jag känt mig nära, men när man slutar jobbet så ses man inte mer (okej det kan inverka att jag till största delen pendlat ett par mil till jobb)

Det är rätt tråkigt egentligen. Men kanske det inte är äkta vänskap då? Kanske det bara är människor som har ett gemensamt intresse och utövar det samtidigt, utan att ha ett intresse i varandra så att säga?

Nu har det inte alltid blivit så förstås. Jag har några vänner kvar från kurser, jobb osv så ibland biter det ju tag och blir på riktigt.

Sen har jag ju äkta, äkta vänner. De där man känt alltid och som stannar kvar även om allt man hade gemensamt ändras. Man flyttar, någon skaffar barn. man jobbar osv. Där är det väsentliga relationen oss emellan, inte den tredje parten.

Det känns lite som att de här intressekompisarna blir fler när man blir äldre och de verkliga vännerna blir färre. Kanske p.g.a. tidsbrist, kanske p.g.a. att folk har det mättat med relationer i tillvaron? Vem vet?

Det som verkligen försvunnit nu är festarpolare i alla fall, eftersom jag aldrig festar haha. Såna hade jag flera förr, vi hade skitkul på alla förfester, man kramades och härjade. Nyktra sa man knappt hej till varandra *s* Vi hade ju skoj ibland iaf hehe.

Ny router på ingång

Min router har spökat lite av och till. Ibland tycker den inte att jag ska ut på nätet, då far man starta om och greja så brukar den ge med sig.
Nu har den dock bestämt att enbart datorn får vara på nätet, inte mobilen. Jag drog igång gamla mobilen för att se så jag inte lyckats göra någon ofrivillig inställning, men nej se den gamla mobilen fick inte heller ansluta till nätet.  Nehepp. Inte för att jag direkt använder nätet på mobilen, är ju instagram då som är det enda jag inte kolla via datorn. Men jag kan ju inte lägga upp nåt heller då. Jävla skitteknik.

Tog kontakt med Telia i alla fall och ska få en ny router. Eftersom jag har bredband genom dom så står dom för router så jag får lämna in min gamla och få en nyare. Hoppas det bara är det som krånglar nu.

Annars har vi ju fått lite snö då. Ganska mycket snö. Ganska så att det väl räcker nu?

Hur kan man slippa den där upplivande promenaden mellan soffa och sängen?

Alltså jag fattar inte fenomenet med att vara dödstrött i soffan och när man hamnar i sängen så är man superpigg. Vad händer på vägen mellan soffan och sängen egentligen?

Igår somnade jag i soffan och vaknade till efter en stund. Jag tvingade mig upp och i säng. Det som hände mellan soffa och sängen var: släppa ut hundarna, jag följde inte med ut. De snabbkissade och kom in. Jag gick uppför trappen till badrummet, gjorde mig i ordning för sängen och la mig. På den tiden vaknade min hjärna och ansåg att nu var vi pigga. Jag har lätt kunnat somna om i soffan, men inte i sängen.

Så vad händer egentligen mellan soffan och sängen som sätter fart på hjärnan igen? Spelar ingen roll om jag slumrar till i soffan eller går och lägger mig när jag känner att jag är på väg att somna, på vägen mellan soffa och säng vaknar jag. Det är konstigt. Jag kanske ska gå i säng tidigare, ta med datorn och kolla en dålig film tills jag somnar? Då behöver jag ju inte förflytta mig och hjärnan kanske bibehåller trötthetsinställningen.

Ja jag vet inte. Har ni märkt samma sak?

Snacka om att bli dissad

Jag drömde om att jag äntligen kom tillbaka till stallet. När jag skulle hälsa på Eldas vägrade han låta mig komma nära. Han sprang iväg allt han hade. Varje gång jag närmade mig så drog han iväg. Jag blev tokdissad helt enkelt. Det var ju ingen härlig känsla.
Sen var det någon annan tjej där, som hade egen häst, men Eldas var jättekär i henne. Hon låg och myste med honom i en box, när han också låg. När jag närmade mig blev han skitsur. Utbytt? Jajamen, totalt!

Deppig dröm. För övrigt somnade jag typ 4 i morse trots medicin. Kul värre. En jäkla massa snö har vi fått också och jag känner mig tursam som har en snäll bonde som plogar min uppfart, ända fram till bilen. Är inte bilen där så plogar han nästan ända fram till trappen.

Igår fick jag ett bud på bilen till salu. 1000 kr och en platt-tv om jag körde bilen dit. Nu har bilen sommardäck, är avställd och batteriet är tomt eftersom den stått såpass länge. Så jag tackade nej. Fick då nytt bud på 1000 kr. Jamendåså, slipper jag tv´n så hugger jag direkt. Eller inte.
Kanske borde låna in en karl att ha på plats när det kommer spekulanter. Känns som det finns en del mysko människor därute.

Middag på g. Rotsaker i ugn med grillad kyckling och färska champinjoner. Jag har en sån inomhus/el/bordsgrill, blir faktiskt helt okej.

Annars händer inte överdrivet mycket. Insnöad helt enkelt.

Läste förresten att England har satt stopp för krigare från IS att återvända hur som helst. De tas direkt vid flygplatsen för att ställas till rätta eller sättas under övervakning.
Vad gör vi?  Skaffar bostad, arbete och lite samtalshjälp.

Socker är djävulens påfund

Jag är så djupt nere i träsket. Sen gick jag ju upp av medicinen, har inte slutat helt och då blir jag deppig så jag äter mer socker för att dämpa ångesten. Sen har jag inte ridit på flera månader = 0 motion.

Jag har börjat få rejäla blodsockerfall på sistone. Sådär så man kallsvettas och darrar. Det känns som man ska svimma. Jag brukar trycka i mig mjölk och russin så går det bra sen.
Nu har jag inte ätit socker (med socker menar jag godis/dricka/glass/osv, inte undvikit vitt mjöl eller så) och blodsockerrasen har lyst med sin frånvaro.

Så ny månad nu snart. Då kör vi sockerfritt, förutom en dag i veckan OM jag vill ha den dagen. Vill jag inte ha den dagen får jag inte byta till annan dag.
SKA komma igång och rida igen. Får se hur mycket det blir eftersom vi är flera som delar pålle n men allt är bättre än inget.

Jag har tid med FK den 10:e och tänkte fråga om bidrag till träningskort. Hålan närmast mig har ju gym, både vanligt gym och gruppträning. Jag gillar gym egentligen, så jäkla tråkigt att gå själv bara. Nu bor jag åt fel håll från de flesta jag känner så tror inte någon vill hänga på där direkt. Men kommer jag dit någon dag i veckan vore det skitbra. De har bl.a. cirkelträning som pass, det är ju roligt. Zumba vore värt att testa också. Ja vi får se helt enkelt efter den 10:e.

Jag sover på min sömnmedicin i alla fall men är så sjukt trött på dagarna. Det är en vanlig biverkning. Ska se om jag kan prova den andra och se om dagen efter blir bättre eller sämre. Kommer jag igång med motion och senare arbetsträning så kanske jag blir lite naturligt trött också.

Ja det var det för idag. Jävla socker.. bort med dig!

Ja varför använda lönen till något roligt när man lika gärna kan köpa medicin?

Folk pikar ibland om att det måste vara så skönt att vara sjukskriven. Kunna göra vad man vill hela dagarna, sova länge, leva fågelfritt och härligt.
Jag orkar faktiskt inte morra om saken längre. Om folk tror det är så det är att vara sjukskriven så får de väl leva i sin insnöade lilla värld.

För det första: ska man vara sjukskriven så ska man vara sjuk. Jag är sjuk. Det betyder att mina dåliga dagar spenderas i sängen med noll ork till annat än att kissa och släppa ut/mata hundarna typ. Så där försvann det fågelfria livet där man tar dagen som den kommer och gör härliga saker hela tiden. Som betald semester hur länge som helst.
Sen ekonomin. Jag förlorar drygt 4000 i månaden på att vara sjukskriven. Sug på den... 4000 kr i månaden. Jag var inte högavlönad till att börja med. Nu lever man verkligen från utbetalning till utbetalning. Med den ekonomin är det inte heller riktigt så att man kan leva sådär fritt och härligt som folk verkar tro att man lever.

Med min sjukdom kommer mediciner, en jävla massa mediciner. Mitt högkostnadsskydd har gått ut på apoteket och idag var dags att fixa nya mediciner. Det var två sorter av totalt 7 sorter jag tar. Det gick på sisådär 1300. Jajamen... 1300:- på mediciner. Det känns skönt såhär direkt efter utbetalning.

Medicinerna har också fina biverkningar: som muntorrhet så tänderna blir hur dåliga som helst. Nej man får ingen rabatt på tandvård som långtidssjukskriven. Och ja jag ska till tandis den här månaden.

Sen blir man osocial, känner sig oproduktiv och rätt värdelös. Man hamnar i en rävsax när man börjar känna sig såpass pigg så man kan börja jobba: vem anställer en långtidssjukskriven människa? Det skriks om att man inte ska vara sjuk, man ska ut i arbete, men om ingen jävel vill anställa någon som varit/är sjukskriven då? Herregud jag jagade ju platser att arbetsträna på som en blådåre och fick nej överallt. De vill inte ens ta emot oss som gratis arbetskraft så vem fasen vill ge lön dessutom? Jag vill jobba, jag tror jag är i ett läge där jag bara blir sämre av att gå hemma nu. Jag behöver ut, få rutiner, träffa folk, känna mig nyttig och använda hjärnan. Jag är inte dålig på mitt jobb på något sätt.

Så ni som pikar om hur gött det skulle vara att vara sjukskriven, ni kan ta er i arslet.

Mina utekatter har blivit innekatter... och de river mitt hus

Mina katter har sen senhösten med allt regnande bestämt att de tänker vara ute så lite som det möjligen går. Bebis går ut på trappen och vänder i stort sett. Visst det får de väl.. om de inte rev mitt hus p.g.a. understimulering.

De river ner saker, jag hittar saker på konstiga ställen, de river runt bland disk, de snor mat. Jag får ju gömma sånt jag tagit upp för att tina annars försvinner det direkt. Att fixa en smörgås är ett helt uppdrag då pålägget försvinner om du blinkar en sekund. Lämnar jag ett glas mjölk på bordet så är de där, de river ner allt i deras väg. Idag hade de race inne och jag blev helt knäpp på dom till slut. Så jag handgripligen kastade ut alla tre.

Så synd är det inte om dom. Det var ju soligt och fint idag. Måttet var rågat liksom. Nu får det vara slut på slappardagarna, nu åker dom ut dagligen (okej inte i värsta ovädret) de behöver aktiveras mer än som funkar inne. De har klösbrädor och saker att klättra på, men nej.. bättre att klättra på diskbänken och kasta grejer på golvet. Lägger jag inte all mat i matlådor direkt, utan kanske låter det svalna på spisen medan jag äter, ja då är det mesta i köttväg borta kan man ju säga. Jodå de får mat, de är bara vilda.

Nu hoppas jag de är trötta i natt i alla fall. Ja jag är en kattplågare. Stackars mina katter som får komma ut när det är soligt och varmt ute. Jag var ju faktiskt ute och skottade snö och överlevde.

Jag har matteångest, ja matematik alltså

Jag tror det i alla fall. Nu har jag flera nätter i rad drömt att jag pluggat. Jag tror det är gymnasiet, men vet inte säkert. Mina gamla gymnasiepolare är där i alla fall.
I varje dröm har jag struntat i att plugga just matte. Vi har haft prov på gång men jag har inte jobbat på en enda sida i matteboken. De andra har pluggat massor, men inte jag.
Jag var inget mattegeni (är inte). Jag hoppade av matte C på gymnasiet för att det inte behövdes för slutbetygen. Matte A var ganska lätt, matte B var en mardröm.

Så varför har jag matteångest nu? Jag gör ingenting som kräver algebrakunskaper på något sätt. Men något måste det ju betyda att jag gång på gång drömmer samma sak?

I natt var det ett tillskott av björnar dock. Hur udda som helst. Jag cyklade längs en motorväg och såg björnar överallt (levande brunbjörnar alltså). De sprang över vägen, de busade och grejade. Sen red jag på hemvägen. Cissi och Felicia var med och red också. En björn luktade t.o.m på Cissis häst (som förövrigt var nästan vit skimmel). Sen följde en björn tydligen med inomhus någonstans för jag blev jagad i en rulltrapp.
Just ja, jag räddade en varg också, som var black and tan i färgen. Den ko inte ut från motorvägen för att det var stängsel på båda sidorna, så jag höll den lugn tills de klippte upp hål i stängslet så kunde den komma ut. Sen hade Cissis Trixie fått valpar med Karins yngsta hund. Jag hoppades få en, men jag och Cissi var inte helt överens. Inte ovänner, men det var liksom något i stämningen oss emellan. Kommer ihåg att jag skulle skicka ett långt sms för att fråga varför läget var som det var.

Mamma var i skolan också, hon var polare med någon skum hippiegubbe som gick i hennes klass. Sen var jag med några småbarn som skulle löpträna genom skogen hem och vi var oroliga för att möta björnarna, men de höll tydligen bara till vid motorvägen.

Just ja, som ett projekt mot mobbing i skolan skulle alla ha några konstiga frisyrer från en musikal. Det var en mobbad kille som inte vågade komma tillbaka till skolan och det skulle tydligen hjälpa med de här frisyrerna.

Smått konstig dröm faktiskt. Jag var inte full igår, hade inte kollat på någon film med varken björnar eller matte. Jag brukar inte drömma såhär udda, men tydligen var det dags för en märklig dröm.

Dags för USA att ta tag i vapenlagarna?

2-åring skjuter ihjäl sin mamma
5-åring skjuter ihjäl sin 9 månader gamla lillebror

I ena fallet lyckas barnet komma åt mammans pistol i hennes handväska (när de var ute och handlade mat), i andra fallet låg en pistol framme på sängen.
Det är ju varken första eller sista gångerna barn lyckas få tag på vapen och skjuta människor. Hur kan man ha skarpladdade vapen framme så att barn kan få tag på dom?
Behöver man verkligen gå runt med skarpladdat vapen i handväskan när man ska handla mat? Den kvinnan hade med sig flera barn som alla fick se sin mamma bli skjuten till döds av ett syskon.
Läste nyligen om en kvinna som sköt sin make också. Han överlevde dock som tur var. Han hade gått till jobbet men återvände hem för att överraska frun med romantisk frukost på sängen. Tacken för det? Hon trodde han var en tjuv så hon sköt honom. Numer tittar man tydligen inte innan man skjuter, man varnar tydligen inte heller.

Varför är det så viktigt att få ha vapen hemma? Om inte alla har vapen så behöver man ju inte vapen för att skydda sig. Nu skjuter alla på alla istället. Alla skolskjutningar t.ex. Är väl ingen slump att de händer i just USA.
Så okej, man vill ha vapen för att känna sig trygg (hur trygg man nu är när man riskerar bli skjuten av sina barn) Ha pistolen inlåst på ett bra ställe då. Ha en låda bredvid sängen, låst, där barnen inte kommer åt den. Ha ett vapenskåp. Gå inte runt med skarpladdat vapen i handväskan när du ska handla mat. Det är ju helt sinnessjukt!
Fattar de inte att det bara gör saken värre? Att alla kan skjuta alla leder väl inte till någon trygghet? Vem skjuter först? Att inte ens titta vem fasen man skjuter är ju också vansinne. "Åh jag hör nåt, bäst att skjuta först och titta sen"
Hur traumatiserade blir inte de barn som råkat skjuta någon? Och hur vet barn skillnad på en leksakspistol och en riktig pistol? Vem faen har ett laddat vapen liggandes framme på sängen i ett hus där barn vistas?

Nej det är dags att de tittar över sin vapenfixering. Det kommer inte bli bättre direkt.

På 1800-talet hade nog ni också låsts in på psyket, jag hade det iaf

Hittade den här fina bilden på nätet och kan snabbt konstatera att de flesta nog hade kunnat läggas in på psyket där i slutet av 1800-talet. Idag finns inte tillräcklig med hjälp inom psykiatrin för de som behövde, då kunde du bli inlåst om du råkade bli sparkad i huvudet av en häst, eller lämnad av din make, eller lathet eller ja.. bara för att. Kolla om ni hade klarat er:

Sååå jag hade låsts in för: lathet, p-spruta, läsa noveller, Kanske women trouble? Räknas mensvärk som det?
Punkten "mastrubation for 30 years" är lite suspekt. Har de onanerat i 30 år utan uppehåll då? Eller bara dagligen? Eller började de för 30 år sen och höll fortfarande på?¨
Likadant med "bad whiskey". Är det om man bjöd någon på dålig whiskey? Om man var full och druckit dålig whiskey? Om man tillverkade dålig whiskey?

Det är väldigt mycket med onani och sexuella vanor här. Likadant äktenskapstrubbel. Varför ska man låsas in om man blir lämnad av maken? Tobak och onani? Är det att röka och onanera samtidigt?
Man får inte gilla religion eller politik för mycket heller.

Så många frågor, så få svar. Hade ni klarat er?