Bling!

Tänkte bara visa att jag inte bara sätter bling på gamla och tråkiga träns. Här fick en tråkig hjälm lite hjälp på traven. Världen behöver mer bling helt enkelt!

Arbetshästande och prisa gud den nya selen passar!

 Pixie har fått en ny fleecetröja och ser numera ut som en liten drake/dinosaurie. Så söt!

Jag, Eldas och Jenny (med Dessie på släp) tog och lekte arbetsekipage ett tag. Vi hade fixat björkstockar att ha som bommar när man rider. Nu hade herrn i huset sågat till dom så vi lastade flakvagnen full och tog en tur till paddocken.

Eldas tyckte det var tungt minsann. Han är ju van vid den lätta rockarden. Med alla stockar blir det lite tyngd på ekipaget.

Väl på plats pågick en ridlektion och hästen i paddocken fick lite extra skrämselträning.

Vi hade tänkt tömköra lite när vi ändå var där, men eftersom det var upptaget tog vi en liten tur istället. Jenny gick med Dessie och jag och Eldas tog ett varv runt gärdet så han fick trava en del. Eftersom det var tyngre än vanligt blev det lite styrketräning för herrn idag. Han kanske blir biff snart?

Jag har alltid velat köra par men det känns inte riktigt rätt? Fel storlek kanske?

När vi gick ut på gärdet hade Eldas först ganska lugnt tempo, men sen insåg han att Jenny och Dessie gick på andra sidan åkern och ökade tempot lite. Nedanför ser ni manen svaja fint i vinden när han travar mot Dessieboll (som mötte honom med ett gällt gnägg).

Jag hämtade selen igår och.. den passar! Jag är så jäkla glad! Den är i kanonskick också. Nu sitter bakselen konstigt på bilderna, den ska ju fästas i skaklarna sen.  Hängde bara upp den sådär lite snabbt. 

Det var cob på selen och Eldas har nästan på minsta hålen. bra grejer!

I morgon ska jag försöka komma på ett sätt att fästa svängeln lite provisoriskt tills vi hittar en långvarig lösning. Jag har ju inget tålamod! Just nu funderar jag på en rejäl karbinhake, ett gäng buntband och en läderrem. När herrn i huset har tid och lust får han nog slänga ett öga på vagnen och se om det finns en smart lösning på det hela. Så behövs piggar på skaklarna så bakselen inte glider, tills dess får jag snickra ihop en variant till bakselen också. Det löser sig.

Jag funderar lite på om draglädren blir för korta. Skaklarna är rätt långa på vagnen. Jag har ett par längre hos Virre så får ta de i så fall.

Cissi tyckte att Eldas såg ut som en riddarhäst i sin nya mundering. En drömhäst med snyggsele!

Jag är lite arg på bonden dock. Han har väntat hela tiden med att plöja gärdet och så nu, 2 dagar innan jag kan köra, ja då plöjer han gärdet. Dålig timing hörredu!

På äventyr med Eldas

Idag var jag ock Eldas själva i stallet. När jag kom ut i hagen och ropade hej till hästarna kom han fram direkt från långt håll. På sista tiden har han varit lite småtjurig men idag verkade han riktigt glad över att hitta mig i hagen och kom fram direkt. Sånt värmer hjärtat. Gosegris! 

Linus, den nykomna hästen, stog helt själv och hängde inne i lösdriften. Självständig häst det där. 

Heeej, ska vi kramas?

Jag hade fått hem den nya grimman också. Den passade finfint och Eldas är ju en vacker häst som passar i allt. Svarta hästar är så tacksamma, de funkar i alla färger, speciellt skarpa färger. 

Vi var själva idag som sagt så jag tänkte testa rida ut på honom själv. Jag har ju haft sällskap hittills. Vi hade hackamore idag igen och det gick finfint. Han tar ju chanser och försöker skutta lite hit och dit när han blir "rädd" men han är väldigt lätt att övertala att gå framåt så det är inga problem. Han är ju inte sån som kastar sig hejdlöst och drar, han gör ett litet skutt eller stannar och trampar på stället.

Vi tänkte rida en spännande skogsstig men markägaren hade stängslat för där så man kom inte ut i skogen. Dåligt stil! Speciellt nu när det inte används som hage, då kunde de väl öppna till den stigen lite?

Istället hamnade vi på andra äventyr. Vi klättrade diken, gick lite nya vägar, hade väldans bråttom i traven, skutta över betongbommar och njöt i solen. Även om vi skrittade 80% av vägen var Eldas svettig när vi kom tillbaka. Det var ganska behaglig temperatur idag, ja och så fick han ju klättra en del.

Jag har hämtat nya selen idag. Den är SÅ fin! Jag gråter blod om den inte passar i morgon.

Soligt och fint idag

Ibland går tiden i slow motion

Såg nyss ett exempel på detta.

Katten Fjant ska hoppa upp på bokhyllan. För att komma dit står han på fönsterbrädan. Dessvärre halkar han till mitt i hoppet och blir hängandes på bokhyllans kant och sprattlar. Hunden Pixie får i det ögonblicket syn på Fjant och ger upp ett gällt skall och kastar sig åt bokhyllans håll. Fjant får då lite panik, skjuter ifrån sig mot bokhyllan, vänder sig om och landar på fönsterbrädan. Pixie skuttar fortfarande däråt och Fjant flyr. I Fjants flykt rasar först en blomkruka, sen en ljusstake, sen en fönsterlampa och slutligen en blomkruka till.

Allt hände på 5 sekunder men man kunde se varje detalj och förutspå vad som skulle hända. Resultatet är två omkullvälta blomkrukor så golvet är fullt av lekakulor, glödlampan i fönsterlampan dog men ljusstaken är hel.

Ibland är det kul med djur.

Hagforsvisit

Ja igår och idag har jag varit hos föräldrarna. Pappa försåg min bil med vinterdäck och mamma försedde mig med massa mat. Igår blev det favoritmaten här i världen, pappas älgskav och potatismos. Älgskav är så gott så man kan gråta. Idag trollade mamma ihop jättegod köttfärslimpa. Hundarna har också fått skav och köttfärslimpa så de kommer väl vara i matkoma flera dagar. Lite pinsamt är det ju att Zaxon, efter att han sprungit runt lite skrikandes av glädje, omedelbart sätter sig vid kylen och förväntar sig att få en korv. Han får det ju också visserligen. Pixie har inte riktigt lärt sig det där än, men Zaxon har ju haft 10 år på sig. 

Elvis (deras söta vovve) var pigg och glad. Han tröttnar dock ganska snabbt på Pixie och tycker nog att hon är lite onödig. 

Min supersnälla mamma gav mig en present också, en ny skrivare. Yay! Då slipper Jenny hjälpa mig skriva ut papper när det behövs. 

Sen fick jag en kartong favoritgodis också. Mamma brukar be tyska bekanta köpa med sig från Tyskland när de är här. Fast det är bara jag som tycker om dom. Jag får lägga i frysen och ta upp någon då och då, kan ju bli full om jag äter alla *s*. Nej men jag fattar inte varför folk inte gillar körsbärslikörgodisar. De är ju sjukt goda! Alltid blir de stackarna kvar sist i folks alladinaskar. Jag älskar dom däremot. 

I morgon ska jag till stallet. Fick hem en ny grimma till Eldas idag. Jag tänkte kanske spara på lädergrimma som fingrimma när man åker bort. Så han får en fin orange grimma med matchande grimskaft, bara för att jag just nu har dille på orange. Ett reflexschabrak kom också så vi syns ännu bättre. Fast vi syns nog ganska bra med neonorange schabrak som vi har nu också. Jag köpte ju alla 4 neonfärger när Catago hade sin serie Ice ute. Det var neonfärger i rosa, lila, grön och orange. Det orange missade jag att köpa när det begav sig så jag blev helt lycklig när jag hittade det begagnat. 

Men ja, stall i morgon. Kanske ska prova rida? Jag är ensam i stallet då så får testa hur han är att rida ut på själv. 

Åh! Jag hittade förresten en sele jag suktat efter i en hel evighet begagnad men i nyskick. Bra pris också och tjejen skickade den idag så den bör komma vilken dag som helst. Känns som julafton! Så bara den dyker upp ska vi ut på race. Då kanske vi kan ställa upp på tävling i vår om någon vänlig själ på plats lånar ut en vagn. 

Aja, mysiga dagar i värmland alltså. Nu blir det mysiga dagar i stallet framöver. Hoppas ni har det gott!

Bildbomb!

Okej bortse från fläsket och min usla sits. Har inte ridit på länge som sagt. Men bildbevis då Malin hade med kamera

Stor och liten

Eldas blev lite taggad och tyckte det var skitkul med bommar

Glad pålle

Hej och hå

Taggad som sagt

Lite lugnare tempo för en sekund

Det krävdes en del övertalning

Men till slut klev vi i

Det gick dock snabbare ur vattnet än i. Kolla bakbensaction!

Pebban har Rooompa minsann

Så vandrade dom bort i skogen

Såhär trött kan man ju bli

                           

Konsumera lite intellektuellt skräp

Youtube är som knark. Hjärnan stänger av, tiden går och man bara stirrar som en zombie.

Idag har jag tittat på emmymadeinjapan i timmar. Vad kan det vara för spännande?
Jo.. en tjej som sitter framför en kamera och..äter. Japp.. hon äter. Dels köper hon konstiga saker själv men mestadels skickar folk från hela världen stora lådor med ätbara saker.

Hon äter bara godis och snacks. 15-20 minuter av att bara provsmaka godis och snacks och berätta vad det smakar. Nej hon är inte tjock, hur hon orkar sitta och trycka i sig godis i 20 minuter fattar jag inte.

Japp japp.. alla ska vi väl sysselsätta oss med nåt.

En tur med hackamore

Ja jag plockade ju ihop ett hackamoreträns igår. Han hade redan ett i stallet men tänkte det kan vara smidigt om den man rider med också vill ha hackamore så finns två. Eller okej, jag ville bara få använda mitt röda träns. Så träns och tyglar är röda, förutom pannbandet som är svart och nosgrimman som då är själva hackamoret och också svart.

Han funkade fint på hackamore också. Jag har ju ridit 3 gånger på honom bara och vi har inte riktigt fattat hur den andra funkar än, eller jag har inte riktigt fattat hur han funkar ska jag väl säga. Han blir rätt stark när han vill iväg och jag måste komma på ett bättre sätt att bromsa honom än att bara sitta och dra i honom. Får överlägga med Cissi någon dag. 

Han är inga problem att rida så länge man bara går rakt fram och han får gå först i sitt tempo. När de andra kommer nära vill han gärna "tävla" och blir lite stark. Samma om man skiljs åt, då blir han lite stirrig och stark. Inte otäck, men stark och det känns inte kul att behöva ta i honom sådär. Jag blir alltså inte rädd utan behöver hitta ett annat sätt att kommunicera på. Ett mjukare så det känns bättre.

Pebban var däremot lite otäckt het idag. Jag är glad att jag inte satt på henne. Först protesterade hon genom att backa, snabbt. Sen bara krullade hon ihop halsen och skulle gå och slutligen småstegrade hon sig en del. Tokponny. Hon gillade inte riktigt att Eldas var först idag, vilket är lite skumt med tanke på att förra gången vi var ute var Pebban coolast av alla. Kanske var dagsformen?  Hon hade fjantat upp sig så mycket så hon var alldeles svettig och det berodde inte på att Evelina ridit arslet av henne. Hon travade över bommar 5 minuter typ, men det räckte. När Evelina hoppade av och gick så lugnade hon sig dock direkt och nästan tvärdog. 

Eldas lyckades trampa sig lite i traven idag. Kanske skulle sätta boots på honom fram? Jag har bak-och framskydd när jag härjar på gärdena och kör snabbare och vänder mycket, men kanske skulle sätta på ett par boots fram när man rider? Massa skydd känns lite överkurs men boots kanske? Får testa.. jag har så fina ljunglila boots hemma. Får se om de kanske blir för stora. Annars hittade jag de här som Cissi säkert tycker är störtfina:

Miniponnyn hade riktigt tempo idag, ja Dessie alltså. Hon tyckte nog det var mycket roligare att hoppa hinder när Jenny var bakom än framför. Hon kanske känner sig lite hindrad när hon ska gå bakom? Jenny märkte stor skillnad i alla fall.

Eldas hoppade typ över alla bommar i skogen. Ja inte i skritt, då rev han allt, men i traven skuttade han så fint så. Cissi föreslog hoppträning (inte helt allvarligt menat) men jag tror jag avstår. Jag är ju livrädd!

Vi gick ner och badade lite också. Eldas är så rolig. Han beter sig som o saker är livsfarliga och han tänker INTE göra det man vill. Men sitter man bara helt lugnt och hindrar honom från att vända så går han till slut dit man ber honom. Han går från klarhet till klarhet den hästen. Han är fantastisk helt enkelt! Även när han hetsar upp sig och blir stark känner jag mig ganska trygg. Visst han går sidledes och vill iväg, men jag har så svårt att se att han skulle stegra eller bocka eller nåt sånt. Idag var han inte hoppig alls heller. Bästahästen!

Evelinas syster Malin var med och tog kort idag så jag tänkte sno några sen och kasta upp här så får ni bildbomb. Hon hade tagit ett skitcoolt kort när jag och Eldas är på väg upp ur vatnet.

Skithundar och eldnaglar

Käre Zaxon, den matbesatta hunden, rotade i soporna i natt och hittade ett ben efter en fläskkotlett. Han får aldrig ben, eller jo märgben men inte andra ben. Man ska ju inte ge fläskben heller så de kan flisa sönder magen, men sånt fattar ju inte Zaxon. Så efter att ha haft kalas i natt har han haft diarré halva dagen. Det har blivit en del spring ut med honom och han har inte fått någon mat idag. Nu har magen lugnat sig så i morgon får han mat igen. Han är inte nöjd över att få en svältdag men det är snabbaste sättet att få ordning på dålig mage.

Jag skulle ridit en tur idag, i nyfixade sadeln, men jag vågade inte lämna Zaxon ensam. Så kul är det inte att torka diarré. Så det blir en tur i morgon innan jag styr mot föräldrarna och Värmeland. Dessieponnyn skulle med i morgon så det blir en lugn tur och jag tänkte passa på att testa hackamore på Eldas. Jag har plockat ihop ett röd/svart träns. Eldas är ju svart så han passar i allt, perfekt!

Jag har sagt att jag är bettnörd va? Jag älskar bett, läsa om inverkan och funktion. Förr hade jag nog en del åsikter som inte alltid var mina egna, grundade på egen kunskap. Nu har jag läst på istället och kan utifrån det bilda mig en egen uppfattning. Det är inte den enda stora sanningen förstås, men det är min uppfattning utifrån fakta.
Hästtandläkare säger att man ska variera bett för att undvika obehag i hästens mun. Har man alltid samma bett ligger det och trycker på samma ställe hela tiden och man kan få problem. Har man lite olika bett blir inte "slitaget" i hästens mun på ett ställe hela tiden.
Själv föredrar jag raka bett vid körning, gärna tredelat vid ridning och gärna också ett bettlöst alternativ. Men det viktigaste är ju att hästen trivs. Ibland gillar de bett som man själv inte gillar alls, men så länge inte bettet är dåligt och gör skada på nåt sätt så får man gilla läget och lyssna på hästen. Jag föredrar fasta bettringar tex för att inte riskera nyp i mungipan, men en del hästar föredrar det rörliga.

Åter till ämnet jag skulle till. Jag är en lat människa och orkar inte krångla med att byta bett på träns, vilket innebär att jag har ett träns för varje bett jag använder. Det i sin tur innebär att jag har en jävla massa träns. Jag har gjort mig av med en del och sålt av dom, men har en del kvar. Egentligen är jag inte en tränsmänniska alltså.. utan bettmänniska som är bekväm av sig.

Så i morgon bär det av mot föräldrarna på eftermiddagen för att få vinterdäck på bilen och umgås lite. Jag stannar väl 1-2 nätter, får se hur det blir. Hoppas Zaxons mage håller sig i schack så vi inte har en diarréolycka i bilen mitt i skogen. Då skulle jag bli deprimerad.

Oh målade naglarna idag också. Lite nöjd faktiskt. Sov så gott!

We don´t need no water let the motherf***er burn, burn motherf***er, burn. 

Att slakta en sadel och samtidigt uppfinna nya svordomar

Så det var dags att byta ut koppjärnet i sadeln då. Sadeln var lite bred men man kan justera det lite själv genom att byta koppjärn. Det är ett u-format järn som håller ihop sadeln typ. På hemsidor står det att man lekande lätt kan byta det där alldeles själv... Jo eller hur.

Såhär såg sadeln ut när jag började. Man fick skruva ur de där skruvarna som man skymtar den ena av. Sen fick man dra tillbaka kåpan lite så visade sig insidan på sadeln.

     Såhär såg det då ut under kåporna. Det är den blå järngrejen som skulle bytas ut mot ett som var lite smalare, alltså lite mer böjt. Det blå järnet skruvades ur med två skruvar. 

Det var ju faktiskt enkelt, men saker är ju alltid enklare att ha isär än att sätta ihop igen. Men ut med skruvarna och plocka ut järnet bara.

Som ni ser på bilderna under här var ju det svarta järnet smalare och sadeln protesterade då lite. Sadeln hade ju anpassat sig efter det blå järnet. Här kom slitet in. Först fick jag trycka ihop själva sadeln en stund så den blev lite smalare. Sen fick man kämpa för att få skruvarna att passa i hålen. Jag trodde ärligt talat att det var olika längd på järnen där ett tag, fel modell eller nåt, för inte faen tänkte någon skruv passa i nåt löjligt hål. Här kom då svetten fram i sällskap av många svordomar, varav en del helt nya. Jag övervägde att elda upp sadeln i kaminen, men eftersom jag inte får elda i den så slet jag vidare.

Till slut satt skruvhelvetet på plats och sadeln kunde milimeter för milimeter tvingas ihop. Det var inte utan protester, men den fick ge upp helt enkelt. 

Slutligen fick man sätta tillbaka de där yttre skruvarna, vilket var hemskt mycket enklare än de inre skruvarna och..tadaaa! Hel sadel igen.

Det blev inte blod, svett och tårar men det blev en jäkla massa svett och svordomar. Tårarna kommer i morgon om jag lägger på sadeln och vi inser att det blå järnet nog faktiskt låg bättre trots allt.


Nu blir det belöning i form av potatisgratäng och fläskkotlett.

Trevlig fredag!