Prinsessans nya kläder

 

Hur fina är inte Pixies nya linnen? Åh känns som 70-tal igen. Fattas bara lite brunt och orange också, gärna med ugglor på. Jag älskar dom!

Idag tömkörde jag Dido i paddocken. Han fick jobba sig svettig, men svettigast blev nog jag. Det blev soligt och fint där ett tag. Dido är så himla stel och har svårt för att böja och ställa så jag tänkte han kunde få jobba på volt utan en ryttare som stör. Det gick hyfsat, märks ett han har svårare i höger varv. 

Polly var för övrigt urhäxan själv idag. Dido fick minsann inte passera henne, de skulle gå på fin linje in och när häxan ville stanna, ja då fick Dido snällt stå där bakom tills hon behagade börja röra på sig igen. Så jäkla grinig häst! Hon fick komma in och vila och äta lite så kanske hon mår bättre sen.

På väg hem tänkte jag släppa hundarna på en skogsstig, eller det är egentligen en gammal övervuxen väg så det är rejält brett. Jag såg framför mig hur Pixie skulle skutta iväg i full fart av lycka, springa fram och tillbaka för att nosa på allt nytt. Så jag gick en bit och knäppte loss kopplet och...inget hände. Hon stog där. Jag började gå lite, pixie gick så tätt i hälarna så hon trampade på mina byxor. Jag försökte busa igång henne lite..men..nej. Skogen var stor och otäck. 

De hade för övrigt förstört den vägen totalt. Det var svårt att komma fram där förut för att det låg stenkross över hela vägen på ett ställe, men det gick efter övertalning av hästarna. Nu finns inte en chans i världen att komma över där med hästar. Man skulle behöva en bergsget. Det ligger stora stenblock över hela vägen och man kommer inte förbi bredvid. Skogen där är alldeles för tät så man kan inte ta en sväng in i skogen heller. Trist.

Ja men nu ska vi väl softa dårå. Ha det gott!

Skitväder!

Skulle tömkört Dido idag hade jag tänkt. Men skurarna kom och gick på dagen. Sen när det bröt upp på kvällen hade jag lovat Jenny att ses. Tänkte försöka lura med henne till stallet efter hennes powernap men hon hörde inte av sig så hon kanske inte vaknat än. Jobbigt att jobba helg ju! Får se om det funkar i morgon kanske. Jag har i alla fall fina naglar. Alltid något!

R.I.P apan

Tack för en kort men trogen tjänst. Vi kommer sakna dina ljud här hemma.

Meningslösheten med Facebook-evenemang

Satt just och kollade in evenemanget om att delta i rätten då hundplågaren Abdullah Ahmad Thabit har överklagat sin dom. På evenemanget har över 1000 pers kryssat i att dom kommer, 350 har kryssat kanske. Hur många tror ni kom? Ja typ 35 pers.

Hörde på radio om ett reportage där folk i Göteborg skulle protestera mot spårvagnsavgiften genom att planka. De hade hundratals som sagt att de skulle komma, slutligen blev de typ 5-6 pers.
Radioreporten ringde då runt till folk som sagt att de skulle delta och de flesta hade rätt lama ursäkter som bakfylla, sjukdom, glömt, missat bussen, någon erkände att sånt där kryssade man ju bara i utan att tänka mer på det.

Men visst är det jävligt märkligt att det är så enkelt att sitta vid tangentbordet och leka krigare, men att lämna tryggheten vid datorn är det ytterst få som gör. Likadant kommentarer, folk skriker ut sin avsky om hur de ska behandla en brottsling som gjort något fruktansvärt, men vi vet alla att de bara leker tuffingar. I internetlandet är vi alla aktivister. Vi kryssar gladeligen i rutor och skriver under namnlistor. Vi är gärna en i mängden som ska framstå som engagerade personer. Dessvärre försvinner engagemanget och modet när det är dags att kliva ut i verkligheten. Då knyter vi näven i fickan och går hem och skriver en arg kommentar någonstans.

All heder till er eldsjälar som faktiskt visade ert stöd idag till stackars Sheva som mötte en grym död. Jag hoppas straffet skärpts och att han beläggs med livstids djurförbud på det. Helst hade jag sett ett värre straff som involverade hans egna tortyrmetoder, men vi är ju civiliserade här. Tyvärr.

Event angående Sheva

Bildbomb + barbackaritt

Jag har laddat in bilder från telefonen så ni får lite olika bilder helt enkelt. Blir någon film också tror jag minsann.

Idag har jag faktiskt ridit barbacka. Ja jag vet att det inte låter som något speciellt, men jag är Livrädd för att rida barbacka. Varför vet jag inte, har aldrig ramlat av barbacka (svårt när man aldrig rider utan sadel). Jag red väl någon enstaka gång utan sadel när jag var yngre men inte mycket. Jag kan släppa stigbyglarna när jag har sadel, men bara tanken på att rida barbacka får mig att vilja gråta lite av skräck. Men idag slängde vi på en barbackagjord så jag hade stigbyglar och så börjar jag där. När det känns ok kan jag ju släppa stigbyglarna lite och sen släppa dom mer och mer. Till slut hoppas jag det känns ok att rida helt utan stigläder. Hursomhelst gick det bra idag, Dido är så bred över ryggen bara så jag har ont i låren. Vi passade på att ta ett pass på ridbanan och herr Dido var segare än någonsin. Vi hade sällskap av Jenny och Polly som tömkörde lite.

Nu: Diverse bilder! Efter dom, 3 filmer.

Härliga Månster visar hur man sover bäst

Rumpa mot rumpa mot världen

Pixie håller ställningarna

O Zaxon vill busa

Hur söt kan man bli?

Ser ni Garres näsa?

Garre framkommen till sommarhemmet

En av katterna i nya hemmet

Garre försökte vara alert

Men misslyckades kapitalt

Softar i nya hagen

Bara det finns hö är han nöjd

Banditkatten, hade som en ögonmask

Fina fjordongen som är Garres nya hagkamrat plus en till pålle

Sötare än socker

Ja..eh.. alla sätt är bra?

Åter hos Didiloo

Pollyboll

Efter passet är man lite trött

och Jenny är jövligt skitig

Polly är lite skeptisk

Tills det är duschning. Det är skönt!

Ahhh kärlek i torpet

 

 

Naglar

Lite sommarpastell. Lite slarvigt. Satt i soffan och målade.

På trav i regnet

Jag följde med och kollade när Jenny körde idag. Polly var rätt seg så det gick trögt, men så kan det vara ibland. I övrigt hände inte så mycket mer spännande. Ni får nog någon film sen kanske. I morgon ska jag hålla Jenny sällskap när hon ska sko, sen träna lite hund. Men nu sova!

Jag älskar min knasiga djurfamilj

Jag tog en kvällsrunda till postlådan med hundarna. Har då Pixie i koppel så hon inte tar en fnattrunda ut till vägen, Zaxon får vara lös. Jag lämnade ytterdörren öppen ifall någon av katterna ville passa på att slinka in. Det ville dom inte, de ville med på promenad. Så alla fyra katter förföljde oss på vår lilla runda, på mer och mindre avstånd. Månster var hack i häl och kom fram och gosade lite, Fjant höll sig på lagom avstånd så inte Zaxon skulle jaga honom och längst bak var Ligist och Bebis. Fast de fuskade och vände så de var först in i huset i allafall. Synen när man ser två katter i full fart in i huset, jagade av två glada hundar som i sin tur blir jagade av en galen katt, ja den synen går inte av för hackor.

Mina djur är inte riktigt som alla andra. De är lite bättre!

Mina ridmuskler har dött

Tog en tur med Dido på ridbanan idag. Vi körde lite volter och skänkelvikningar, Jag kan snabbt konstatera att alla mina fina benmuskler har gått i dvala. Jag kämpade så det gjorde ont i mina ben. Den hästen ger ingenting gratis. Så fort man släpper efter och bara sitter så stannar han. Så jag får med andra ord slita som ett djur både för att få honom att överhuvudtaget röra på sig, sen ska man få honom att böja på sig också. Mina ben är helt slut, till slut orkar de liksom inte mer.

Planen är att försöka få in ett pass på ridbanan i veckan. Dido är smidig som ett kylskåp ungefär så han behöver det och jag är otränad som en soffa och behöver det också. Om det nu håller hela sommaren så kommer jag ha benmuskler av stål sen.

Nu ska jag lyxa till det med revbensspjäll. Imorgon blir det stallet igen, men då är det trav som gäller. Sen ska hundarna få en träningsstund minsann.

Ha det gott!

Okej, jag kanske inte får riktigt såhär musklade lår, hoppas jag.

Blod, svett och tårar

  

Ja jag red ju Dido idag, sötnisse. Sen skulle Jenny sko om Polly då det var dags för nya dojor. Polly är inte helt enkel att sko då hon helt enkelt är tjurig och tvär. Hursomhelst skötte hon sig hyfsat, Jenny kämpade som ett djur med svetten rinnandes. Så på höger baksko, när hon hade två slag kvar på sömmen, vägrade Polly hålla uppe sitt ben längre. Sömmen rev sönder Jennys tumme och blodet forsade. 

Jag älskar inte direkt blod och det blödde helt galet mycket. Jenny gick direkt till kranen och sköljde av tummen, jag ringde mamma som är sjuksköterska för att fråga vad vi skulle göra. Vi fick på ett tryckförband och slutligen stillade sig blödningen lite. Jenny, den galningen, gjorde klar den där skon innan vi drog. Färden gick till apoteken för att inhandla stripes att tejpa ihop såret med. Jag fick leka sjuksköterska igen och nu hoppas vi på att det läker fint. Såret var riktigt äckligt, man såg ju fettlagret och det ville liksom tränga upp ur såret. Blä!
 

Det var dagens bravader. På söndag blir det ridning igen, på lördag trav och hundträning och söndag ev hålla Jenny sällskap i stallet. 

Jag kommer för övrigt ha dödens träningsvärk i morgon efter dagens ridtur. 

Natt natt!