Hur fina är inte Pixies nya linnen? Åh känns som 70-tal igen. Fattas bara lite brunt och orange också, gärna med ugglor på. Jag älskar dom!
Idag tömkörde jag Dido i paddocken. Han fick jobba sig svettig, men svettigast blev nog jag. Det blev soligt och fint där ett tag. Dido är så himla stel och har svårt för att böja och ställa så jag tänkte han kunde få jobba på volt utan en ryttare som stör. Det gick hyfsat, märks ett han har svårare i höger varv.
Polly var för övrigt urhäxan själv idag. Dido fick minsann inte passera henne, de skulle gå på fin linje in och när häxan ville stanna, ja då fick Dido snällt stå där bakom tills hon behagade börja röra på sig igen. Så jäkla grinig häst! Hon fick komma in och vila och äta lite så kanske hon mår bättre sen.
På väg hem tänkte jag släppa hundarna på en skogsstig, eller det är egentligen en gammal övervuxen väg så det är rejält brett. Jag såg framför mig hur Pixie skulle skutta iväg i full fart av lycka, springa fram och tillbaka för att nosa på allt nytt. Så jag gick en bit och knäppte loss kopplet och...inget hände. Hon stog där. Jag började gå lite, pixie gick så tätt i hälarna så hon trampade på mina byxor. Jag försökte busa igång henne lite..men..nej. Skogen var stor och otäck.
De hade för övrigt förstört den vägen totalt. Det var svårt att komma fram där förut för att det låg stenkross över hela vägen på ett ställe, men det gick efter övertalning av hästarna. Nu finns inte en chans i världen att komma över där med hästar. Man skulle behöva en bergsget. Det ligger stora stenblock över hela vägen och man kommer inte förbi bredvid. Skogen där är alldeles för tät så man kan inte ta en sväng in i skogen heller. Trist.
Ja men nu ska vi väl softa dårå. Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar