Hunden som bara går...och går...och går....och...

Jag tog mig ur soffan och tog med hundarna på cykeltur. Vi hade några korta pauser där jag promenerade så hundarna kunde nosa och kissa och sånt hundar gör.

Zaxon är erfaren och rutinerad. Han håller ett lagom joggtempo, även när han är lös. Han kan stanna till och nosa lite men håller annars en jämn, fin takt.

Pixie å andra sidan... Hon skuttar framför, bakom, bredvid, fram och tillbaka över vägen, några skutt ut å stubbåkern, tvärnitar framför cykeln och ger mig en förnärmad blick när hon nästan blir påkörd. Som om jag vore boven i det hela. Hon blev t.o.m. påkörd en gång när hon sneddade snävt framför cykeln. Hon gav mig onda ögat en sekund eller två, sen struntade hon i händelsen.

När jag har dom kopplade har jag ett dubbelkoppel så man kopplar ihop hundarna och sätter ett koppel i mitten, så slipper man hålla reda på två koppel. Mest är det bra för då får Zaxon hålla reda på yrvädret så slipper vi ramla.

Hursomhelst. Jag blev svettig efter turen, Zaxon blev rätt trött så han gick sakta över gården när vi kom hem. Pixie däremot firade hemkomsten med sisådär 5 idiotrusningar. Det innebär att hon springer så fort benen bär, ja ibland snabbare så hon ramlar och får skrapsår, runt området. Fullt ös medvetslös. Det tyckte hon alltså var lämpligt efter cykelturen. Dammet yr och man hinner knappt se var hon tar vägen.

Var Zaxon sådär idiotpigg när han var yngre? Jag hade honom med ut och red en hel del, men kommer inte ihåg att han hade behovet av att rasa av sig det sista efteråt. Jag kanske bara förträngt det.

Hursomhelst.. någon som behöver joggsällskap sådär 2-3 gånger om dagen? Jag vet en frivillig liten idiot.

Jag borde fattat läget redan då.
Hon var virvelvind redan för ett år sen.