Jag är arg på min sockercoach

Mitt beroende är arg på min sockercoach. Min coach som inte säger "nej du får inte äta Jansson till jul", utan säger "ät det du, men var medveten om att det kan trigga ett återfall. Hur långt vet man inte, man vet inte om du kommer upp på banan igen heller. Tänk på om det är värt det"

Jag pratade jul med henne. Hur ska jag göra? Vara strikt eller ge mig någon fri dag att äta och sen bryta. Rent krasst gör inte en dag av eller till, om man ser på det. Problemet är att byta sen. Att lyckas bryta. Då har man matat beroendet med ny energi. Rent kroppsligt förfaller man inte och blir sjuk av en dag men psykiskt?
Jag är ju vuxen. Jag kan säga att jag ger mig 2 dagars frosseri. Stannar det till 2 dagar så är ingen skada skedd. Kroppen blir tjurig, berendehjärnan glad men i det stora hela spelar 2 dagar ingen roll. Problemet är om det inte stannar vid 2 dagar. Om jag unnar mig lite till, sen lite till. Sen har en vecka gått, beroendehjärnan ger jättebra argument till att jag kan fortsätta lite till osv. Om det fanns en garanti att jag efter 2 dagar kör strikt igen så vore det inga problem alls. Men garantin finns inte.

Som med Janson. Jag sa att jag redan bestämt att jag tänker äta Janson. Jag tänkte att hon skulle säga "ja men en liten bit är väl okej" men det sa hon alltså inte. Så jag är sur. Jättesur. Varför började jag innan jul? Hur korkat är inte det?
Jaja jag överlever väl. Någon jul framöver kanske jag kan äta Janson utan att det triggar. Det handlar alltså inte om att en dags, eller ens en veckas frosseri förstör kroppen så allt är kört. Det handlar om vad man ställer till med i hjärnan.
*suck* jag får väl sitta och äta brunsås med sked och tycka det är gott eller nåt. Äta julskinka utan knäcke och se glad ut. Jag är lite bitter faktiskt, men det får man väl vara. Och jag är sur på min coach, som ett litet barn.